30 maj 2012

Har du kvar din röda cykel....

Skulle lämna in två cyklar på reparation häromsistens, men se den ena ville de inte ens ta emot! Snopet. Det var min sambos cykel han fick i 30-årspresent. Själv har han möjligen suttit på den. En gång, kanske? Så han kunde inte alls begripa att den blev utrangerad. Här bör jag nog erkänna att jag cyklar lite mera och med förkärlek på skogsbilvägar och större stigar. Då passar ju sambons mycket bättre, än den lila, fina DBS damcykel jag fick av mina föräldrar i 25-års present. Så jag har liksom slitit rätt bra på hans cykel, också, om man säger så.

Reparatören tittade noga, suckade lite och förklarade för en som inget begrep, mer än att det skulle gå på 2 000 kr att laga. Hoppsan. Vi kunde få en ny för ca 3 000... Men jag deklarerade frankt att jag inte ville ha en tantcykel utan en som funkar både över stock och sten och på lite asfalt däremellan, även om jag inte har för avsikt att hoppa eller cykla på bakhjulet som kidsen. Just nu i alla fall. Jag tyckte faktiskt försäljaren lyckades bra med att dölja vad han tänkte om henne som totalt bestämt sig för att ignorera det faktum att hon bara har några år kvar till femtio. Hur som helst, trots att vi höll oss till reacyklarna landade det på 4 500 till slut. Mina leksaker har visst en tendens att bli lite dyra. Men jag har provat den - och jag tror den håller måttet. Går som en raket och står man bara ut med färgen (försäljarens ord) så tror jag den blir riktigt, riktigt bra. Och visst - sambon kan väl få låna den om han vill provsitta någon gång.

Annars har vi nu återigen normal jämtländsk försommar i maj. D v s iskalla vindar och kvicksilver som letar sig nedåt noll. Hörde att det t o m snöat uppåt fjällen. Kajakpremiären får nog vänta ett tag till.

29 maj 2012

Efterdyningar

Tack för alla sympatier!

Jag och grabbarna klarade oss helt - liksom de som flög ner. Med detta som bakgrund till det lilla detektivarbete vi utfört är vi numera ganska säkra på att gruppen blivit matförgiftad på ett av de två ställen där de åt på resan ner till Stockholm. Maten hade dock varit god på båda två, så där ser vi att man inte kan döma "hunden efter håren".

Bussen var  heller absolut inget stort bekymmer att städa utifrån förutsättningarna. Tack vare att det var vuxna, nyktra människor så hamnade det mesta propert förpackat i soppåsar - litervis, visserligen, men utan större spill. (Jag hade ingen aning om hur mycket en mage kan rymma!)

Visst, vi har gjort som man ska och anmält det hela, men det är svårt att bevisa, när inkubationstiden var så pass lång som 24- 48 timmar. Lägg till det ett dygn till innan vi med säkerhet kunde fastställa vilka restauranger vi kunde misstänka.

Men det mest fantastiska är ändå,  att redan nu börjar väldigt många (även av de drabbade resenärerna), kunna se på det hela från den humoristiska sidan. Jag har antecknat noga och när jag blir pensionär och ska skriva mina memoarer kommer ni få ta del av alla sanslösa detaljer. Jag lovar!!

27 maj 2012

Den långa resan hem

Joråsåatt. Tre fjärdedelar av resenärerna har drabbats. Vi misstänker matförgiftning eller vinterkräksjukan i en särskilt aggresiv majform. Det som började så bra slutar nu med att alla kommer att minnas Exporesan 2012 som "Den gången då alla spydde". Om någon över huvudtaget vågar boka en resa med detta bolag igen.....

Uppdatering: Vi kom hem. Endast två till insjuknade under resan. Jag och barnen har fortfarande "klarat" oss. Men vi tar inget för givet och sover med hinkar vid sängarna i natt. Chauffören/sambon fick körhjälp (snacka om att vi hade rätt sorts gäster med oss!) men väl hemma däckade han direkt. Jag handlade lite på vägen hem - en blomma till barnens farmor och en tårta till oss alla. Jag och lillebror har smakat. Tyckte vi kunde få det när det ändå är Mors dag. För sedan fick jag städa bussen själv. Tvätta orkade jag inte, blev bara en hjälplig kattvätt av framrutan. Skulle tro att den här resan lär vi garanterat minnas hela livet.

26 maj 2012

Maskinexpo 2012


Jomenvisst. Under protest är jag alltså med även på årets upplaga av Maskinexpon, ivrigt påhejad och övertalad av söner och sambo. Och det gick väl bra. Lyckades t o m otippat hitta kontakter för det egna jobbet. Kändisfaktorn utgjordes detta år av Heidi med pappa. Lite vinter och skoterfeeling fick vi även i Stockholmsvärmen och jag har köpt mig en ny sekatör.

Olyckligtvis har det nog serverats någon mindre bra korv på mässområdet idag. Innan vi var på hotellet hade tre av medresenärerna kräkts och enligt rapporterna har fler insjuknat ikväll. Trist. Men vi har skurat bussen och håller alla tummar för att de mår bättre imorgon inför de 8 timmarna i bussen hem.

Även vår familj var lite matt efter de senaste dagarnas bortprioritering av sömn, så det blev inte ens en kortsväng in till sta'n den här gången. Vi åt i stället middag med goda vänner och medresenärer på hotellet och nu tror jag att sambon och äldste sonen redan sover sött i sitt rum, medan lillebror ligger och snarkar här i sängen bredvid mig. Själv ska jag bara kolla vem som vinner schlagerspektaklet, även om jag egentligen är måttligt intresserad.

23 maj 2012

Från 2 till 22 på 2 dagar

Jodå. Det svänger snabbt i hockey  - och i det fjällnära inlandsvädret! I förrgår var det 2 grader när jag åkte till jobbet på morgonen - brrr. Idag var det 22 när jag åkte hem sent på kvällen.

Allt formligen exploderar i naturen. Där det låg snö för några dagar sedan är gräset redan grönt. Trodde jag skulle hinna fota lite - man kan nästan se hur blad och blommor slår ut - men det hanns inte med idag. Har fortfarande alltför mycket på fixarlistan. Men kanske i morgon?

22 maj 2012

Nu är de hemma

Nöjda och lyckliga efter en fantastisk resa med en klass som svetsats ihop på ett sätt vi aldrig trodde var möjligt, kom de så till sist hem, skolans sjätteklassare. Men visst var de trötta. Man blir ju lätt det när man bestämmer sig för att inte sova alls sista natten. He he. Och föräldrarna hade haft hur trevligt som helst, även om inte de heller sovit nämnvärt med allt ansvar som extra starkt koffein.

Men man slutar ju aldrig att förvånas. Dagen efter att de trötta, men lyckliga barnen kommit hem fick ett trist efterspel. En av de hemmavarande föräldrarna var så upprörd att den ansåg det befogat att regelrätt skälla ut dem som tagit 4 dagar av sin fritid för att se till att våra barn fick en bra klassresa. För att barnen inte hade sovit!!

Handen på hjärtat - hur många 12-13-åringar s o v e r på sin klassresa?

21 maj 2012

Megadementi

Nejmen ojsan, så det där såg ut - det lät verkligen betydligt värre än det egentligen var. Såå bra var jag nu dessvärre aldrig. Vinsten handlade om en gång, en tävling, i B-klass. Men fantastiskt bra för att vara jag och min absolut största idrottsmerit - alla kategorier. Och att det gick så bra har jag nog mitt Au-pair-år i Schweiz att tacka för. Jag tränade lika många kilometer som hemma i Sverige, men tänkte aldrig på att det var bra nog mycket mer kuperat, så jag kom hem och sprang i mitt livs formtopp. Ka-ching i resultatlistan, liksom!

Jag har däremot aldrig sprungit elitklass, villade bort mig totalt den gången jag fick springa Tiomila och  gjorde en mycket medioker insats på mitt enda Jukkola. Men när jag praktiserade i Kiel fick jag vara med och springa kavle för NDTSV Holsatia i Tyska mästerskapen, för annars hade de inte fått ihop något lag. Dessutom har jag sprungit 5-dagars elva gånger och varit med och arrangerat ett. Galet?  - Javisst, men framförallt kul!

Nu har det alltså gått 15 år utan en enda liten ynka träning ens. Jag saknar verkligen kamratskapen med alla andra skogstokar, kombinationen av tankeverksamheten med det fysiska och den fullkomliga eufori som infinner sig när man inser att man "är rätt".

Borde kanske klämma ett "Naturpass" i sommar för att stilla abstinensen? Ja, ja, jaaaa!!!

20 maj 2012

En annan favoritsport

Lånad från orienteringsförbundets hemsida
EM i orientering på TV - hur spännande som helst och jag har ätit upp allt vad naglar heter. Vilken närvaro! Vem kunde trott att detta var möjligt för sisådär 25 år sedan - liksom att Schweiz skulle vinna EM? Kul utveckling! Dessutom: Grattis till Silvret killar och Bronset tjejer!!

Samtidigt tänker jag på den tiden, då när jag själv var aktiv och ett år "tränade" i Schweiz och kom hem för att springa 5-dagars och på en av etapperna fick kliva överst på prispallen i min klass. På Lugnet i Falun. Och jag längtar tillbaka. Till skogen, till leriga skor, lukten av blöt mossa och svett blandat med granbarr.  Om jag bara inte vore så slö, lat och medelålders utan kondition.

Ge mig karaktär nog att ge mig ut i skogen igen, där lyckan och känslan av tillfredsställelse bor!

Tredje gången gillt


Middag för två. Den här gången blev det Grekinspirerat. Men nu börjar vi ledsna på det här. Att bara vara vi två. Vi längtar efter lillebror och pappa. Mycket, faktiskt. Så'n tur att de kommer tillbaka i morgon. Vi har bastat och duschat och ställt väckarklockan för att hinna fixa allt vi lovat innan de kommer. Jo, för vi har ju legat lite på latsidan. "När katten är borta", ni vet...

Undrar hur det kommer att kännas i höst, när jag ska vara borta en hel vecka? Men då är de ju tre stycken hemma. Det går nog bättre. Och jag lär ha fullt upp på mitt håll, eftersom jag ska jobba.

19 maj 2012

Tapper publik


Nämen. så tokigt det kan bli - Schlagerfestivalen är ju först nästa lördag. I stället upptäckte vi att det var Folkrace på hemmaplan. Även om vädret inte var det bästa och vi frös en del, så var det riktigt kul. Bredställ i kurvorna så gruset sprutade, trångt emellanåt med flera bucklor i protokollet och mellan varven kom jag på mig själv med att skrika högt av bara farten. Hur ska det bli på STCC i augusti?

Jag hade tänkt att vi skulle grilla ikväll, men neej. Tror inte det. Stormen har visserligen äntligen gett sig, men det får nog bli en varm bastu i stället. Och resterna av chokladmarängsufflén....

..och någonting sött


Chokladmarängsufflé.
Klart godkänd efterrätt när man fått en massa äggvitor över.

18 maj 2012

Dag 2


på tu man hand kör vi vidare på våra middagsteman och "goes matblogg" en dag till. Idag blev det "lokalt" eller "Jämtländskt" om man föredrar det. Smakade lika bra det.

Stormen och styggvädret fortsätter, men nu ikväll tittar solen fram. Vi gör inte så mycket sonen och jag, men vi har åtminstone lyckats måla båten. Jag erbjöd honom att åka till Åre på Länsfestival i morgon, men han avböjde. Det verkar som att det blir bastu och Schlagerfestival i stället. Okej då.

17 maj 2012

Middag på tu man hand


Rapporterna från klassresan så långt vittnar om bra mat men ett väldigt primitivt boende för killarna. Borde ju räknas till pluskontot när det kommer till städningen, eller?? De flesta är nöjda, men någon har tydligen redan lackat ur. Jag sänder en tacksamhetens och styrkans tanke till de medföljande föräldrarna, varav min sambo är en. Men jag tror inte han märker så mycket av det eventuella tumultet.

Hur som helst kände vi här hemma att vi inte ville vara sämre då det gäller mathållningen. Så ikväll blev det italienskt. Nu ska vi se på spännande film. Håll tummarna för att jag håller mig vaken!!

Mot nya erfarenheter


Så har jag vinkat av dem, far och son som ska på klassresa i fyra dagar. Det är nog första gången sedan lillebror föddes som jag och den äldre är ensamma hemma. Jag har sett framför mig oceaner av tid och gjort upp och gjort om att-göra-listan i omgångar. Men nu, när jag sett bussen försvinna bakom krönet känns det bara tomt, tyst och ovant. Regnet ackompanjerar vemodet som smyger sig på och handlingsförlamningen lägger sig som ett tungt täcke över mig. Så konstigt det blev.

Får sätta på kaffepannan och slänga ett öga på den där listan, så blir det nog snart precis så bra som jag föreställt mig det här....

14 maj 2012

Bannlysta smulor


Jodå - här ser fortfarande hyfsat ut - ett dygn efter att jag la undan moppen. Men så jagar jag både barn och sambo med hot och diverse skrämselproganda, om de så mycket som funderar på att äta något av smulkaraktär utanför köksbordets revir. Grannpojken som sedan länge insett att vårt hem har en annan nivå än gängse standard då det gäller städning, ordning och reda, tittade på mig med lite ryckningar i mungipan. Han visste nog inte riktigt vad han skulle tro. Så lyckas jag bara hålla diktatorsfasonerna på samma nivå kanske här får vara fint ett dygn till. Men sedan lär det väl braka samman och bli som vanligt igen.

Kvällen har ägnats åt planering tillsammans med en man från en grannby, av en spännande och annorlunda resa i hans fäders fotspår till bl a St Petersburg och Ingermanland. Får se om vi får ihop det, och vad slutnotan blir. Själv är jag såväl nyfiken och trakterad som skeptisk och tveksam till att följa med.  Men en gång för ett halvt liv sedan var jag fast övertygad om att åka till St Petersburg. Mina vänner gav mig t o m en parlör i present, vill jag minnas. Nåväl, det var då - nu får vi se....

Fint i alla fall att yngste sonen var så kaksjuk igår att han ställde sig att baka det sista han gjorde innan läggdags. Då hade vi åtminstone fikabröd till kaffet. Och att kakan blev god råder inget tvivel om - detta är allt som är kvar av en 25 timmar gammal dubbel sats av klassikern "Snoddas".

13 maj 2012

Städhelg. Punkt.

Jag lovar - vårt hem kommer aldrig bli ett så'nt där som gör sig på bild i heminredningsbloggar. Aldrig någonsin. Men efter den här dagen helgen är det åtminstone rent. Jag har trotsat solskenet och tröstat mig med blåsten och frivilligt valt att tillbringa två hela dagar inomhus för att plocka, torka, dammsuga och skura. Det behövdes alltihopa och just nu känner jag mig sjukt nöjd. Visserligen tröttare än förra söndagen, konstigt nog.  Måste vara syrebrist.

Men nu har vi ändå "fint". En liten stund i alla fall.

9 maj 2012

Anledning att fira


Idag hade jag förmånen att få åka med son no två till staden. Det var mer mammas-jobb-ärenden och skoinköp som stod på agendan. Men framförallt fick vi anledning att fira. Stort! Nationella proven i engelska hade rättats och grabben hade klarat godkänt med mer än dubbla poängens marginal. Wow!! Det blev dagen till ära anrika "Wedan" med både macka och tårta.

Jag tror nästan jag var gladare än han. För som han (vi) sliter med glosor som aldrig fastnar och stavning som är en omöjlighet. Men hörförståelsen gav nästan full pott! Så det lönar sig, ger resultat, går in... Fastän jag nästan tvivlar mellan varven när bokstävers följd kan tyckas så helt ologiska vare sig det gäller att läsas eller skrivas - och än värre på utrikiska.

Krasch

Håller tummarna allt vad jag kan. Lämnade in min jobbdator häromdagen, för kontakten till externa skärmen verkade glapp. Det visade sig inte vara något problem alls - i gengäld hade hårddisken kraschat!!

Inga problem tänker alltid kolugna jag. Jag hade ju gjort en backup det sista jag gjorde innan jag lämnade in den. Det var bara det att den backupen inte "tagit" alls. Inget av det nya finns sparat, förmodligen på grund av den kraschade hårddisken.

Nu vet jag att de har lyckats rädda en hel del. Bara inte exakt vad.... Med lite otur kan det finnas mycket att göra om och lägga ner ny tid på ett tag framöver. Samtidigt som det finns en risk att  mycket, mycket  är helt borta, som jag aldrig kommer att kunna återskapa ur det egna minnet heller. Och med lite extra tur har det bara skett en selektiv "städning" bland alla dokument. Den obotlige optimisten hoppas vidare och tackar de högre makterna för att jag ändå har kopior på precis varenda bild som är sparad på den datorn. 

7 maj 2012

Hela dagen gick åt

Äldste sonen skulle till specialisttandvården idag. Vi har varit dit och tränat förut och nu skulle det tas bilder och lagas hål, var det meningen. Hålet gick bra, men av bilderna blev endast en enda liten en. Det g å r inte. Trots lustgas, bedövning, helt fantastisk tandläkare och sköterska. Nix. Kväljningsreflexen är för stor, för svår. Men nu gör vi ett längre uppehåll till nästa försök.

Efteråt hade vi båda två lika roligt åt hans sludder med en bedövad tunga. Vi gick på sta'n och gjorde lite mammas-jobb-ärenden och sedan kom jag ihåg att hans gamla vår- och sommarjacka var för liten redan ifjol, så han behövde nog en ny. Vi gick till Intersport där jag hade ett tillgodokvitto, som jag inte ville skulle bli bortglömt.

Och då såg han den - en Marmot-jacka i två blå toner. Jag tyckte förstås att den var för dyr, men visst hörde jag att det inte fanns någon större glädje i hans "OK över alla andra jackor jag visade. Han har aldrig tidigare brytt sig om vilka kläder jag bett honom ta på sig, utan snällt fogat sig i allt. Jag förstod att det skulle han ha gjort även denna gång. Just därför gav jag vika och fick genast min belöning när hela han lyste upp av glädje och lycka över att få just den jackan han helst ville ha.

Jo, jag skämmer bort mina barn emellanåt.
Men det är ömsesidigt. Ikväll har de två bytt till sommardäck på min bil.
Då är vi kvitt, va?

6 maj 2012

Det blev skidor


Klockan 14.00 på lördagen bestämde vi oss: - Fjälltur! Jag och bästa fjällkompisen L hade sett bilder på en supermysig koja och bestämde oss för att dit skulle vi gå. Kunde ju max vara en 12, 13 km eller så.

Nu vet jag inte om det beror på att det var närmare 10 år sedan jag gjorde en vintertur med packning i det omfång som denna krävde, eller att jag är betydligt mindre tränad nu än då, eller helt enkelt på att det till synes finfina föret innebar spårning i ca 1 dm nysnö (hela vägen!) och den hade en förmåga att klabba fast under våra skidor så det kändes mest som att gå på styltor, eller det faktum att bäcken vi trodde vi redan passerat dök upp igen,öppen denna gång och vi fick gå tillbaka och göra en omväg på en 5-6 km  eller så. Och turen tog, förståeligt nog, extremt lång tid. När vi väl kom fram till kojan igår var det redan mörkt - men vi hittade den i alla fall!!

Summan av allt detta innebär att vi skidat ca 3,5 mil alltsomallt, med tung packning i tungt före och jag är tröttare och mer sliten än jag någonsin varit efter en fjälltur. Jag kan knappt lyfta ett ben och har ett rejält skavsår på en hälen. Ändå är detta bara en bråkdel av hur min fjällkompis mår just nu. Helt riktiga i huvudet är vi nog mest troligt inte. Jag menar, om vi valt dansgalan hade vi nog inte varit "justerade" för flera dagar framöver....

Men det fina i kråksången är att vi fick vara tillsammans, mysa i kojan, få sol på näsan idag och att jag efter denna tur nu känner mig helt tillfreds med att ställa undan allt vad skidor heter och i stället stapla lite ved, kratta lite gård - och ta fram kajaken, förstås!

5 maj 2012

Alla dessa val

Vilken kanondag det blev på jobbet! Två projektansökningar färdiga. Hoppas de går igenom också. Samtidigt skulle jag kunna jobba dygnet runt just nu och ändå inte bli klar med allt. Men det gör jag inte, för jag värderar mina lediga stunder så mycket högre...

Har varit rätt slö ikväll, degat i soffan med barnen framför två filmer på TV:n. Ligger lite back på sovkontot, eller nå't, tror jag.

Medan snön faller i stora drivor här ute, funderar vi ännu på hur vi ska prioritera i helgens aktivitetsutbud - skidor, dans, fjällövernattning, bastumys - allt eller helt enkelt inget??

2 maj 2012

Hemma igen


Hade missat en stor portion finväder, toppenföre för sista skoterturen samt en hel del kapning och stapling av ved medan jag var borta. Ingen större förlust, med tanke på vad jag själv fick uppleva:

- Finaste vännerna
- Finaste vädret i våriga, varma Stockholm
- Toppenföreställning med bästaste Ola i Jesus Christ - för att inte tala om Patrik Martinsson i rollen som Judas. I mitt tycke stal han showen lite - både som öron och ögongodis. Och jämtstårschan Anna-Maria gjorde inte saken sämre, direkt, säger jag aningen partiskt.
- Drink (minsann!) på Skybaren i gamla Skatteskrapan.
- Godaste maten, såväl hemma hos K som på trevliga restaurang Tre Santi. Lite tokigt bara att det var födelsedagsbarnet som bjöd....
- Och massor av prat, skratt, allvar och tok.

Jo, och den blivande 50-åringen verkade nöjd med sin present - 10 minuters Ferrarikörning.

Hemma igen och en smörgåstårta, rulltårta, några middagar, en majbrasa och en skidtur med hunden på 1:a maj senare, är det åter fullt ställ på jobb, läxläsning, tvättning och alla de andra vardagliga sysslorna. Hoppas bara stormen bedarrar och att vädret blir bättre än spått till helgen, så får vi nog till en skidtur till fjälls också. Eller så får vi köra alternativt med dansgala i Nälden i stället....