24 februari 2015

Fortfarande februari - känns som mars



Tiden rasslar förbi i rasande tempo. Och nu känns det mesta, trots allt, bra mycket bättre:

-  Massor att göra och riktigt skoj på jobbet, får dessutom vara med på spännande möten var och varannan kväll.
-  Insåg att självrisken på bilen "bara" var 3 000 i stället för 5-6 000, som jag trodde.
-  Snälle sambon har lagat och besiktat en av alal bilarna på gården, så jag slipper köra firmabil.
-  Har skidåkning att se fram emot - dels med klubben, dels några dagars sportlov i Åre - ska visst vara bra förhållanden i backarna trots snöbristen - finns ju konstsnö. (Hur det blir med Womens Freeride i år är ännu osäkert på grund av lite olika saker.... )
- VM i skidåkning i Falun. Sist det begav sig var jag på plats pch såg Torgny Mogren vinna femmilen. I år får min VM-bevakning bli via TV, radio och webb. Men visst sjutton ser det ut som att de lyckats skapa en fantastisk stämning därnere i Dalom, trots blidväder och sprängda budgetar?

Här i Jämtland, och framförallt Östersund, rådde mellofeber i förra veckan. Jag var själv på möte på det hotell där "alla" verkade bo. Frotterade oss med artister, TV-personligheter och diverse låtskrivare. Märklig känsla, när jag just tänkte heja på en massa folk som kändes så bekanta, men som jag definitivt inte känner. Själva showen såg vi däremot från TV-soffan. Bra drag och hela familjen var nöjd med sina respektive favoriter.

Annars bjöd helgen på solig hundpromenad, besök hos svärmor och en skotertur på det hårda och bitvis tunna snötäcket. Faktiskt rätt lagom, när vi alla kände oss lite slitna efter lite sjukdom och många måsten. Och det var nog precis vad min förkylning behövde - nu mår jag nästan helt bra igen. Blev gympa igår och i morgon planeras skidåkning i Bydalen med goda vännerna från Värmland.

19 februari 2015

En olycka kommer sällan ensam

Eller nå't.

Först en farbror som inte är frisk. Alls.
Sedan den här vintern. Utan snö, men med storm och regn och varmgrader.
Därefter besked om att bästa favvostället på fjället, där jag redan planerat att spendera min födelsedag senare i vår, blir stängt (!!!!) - hela säsongen.
Så bilen, som inte går att använda som den ser ut nu. Och reparationen blir tidigast den 13 mars.
Lägg till det en förkylning, med hosta, snuva och lite feber som helt tar bort all ork för motion, undergräver mitt hälsosamma leverne (men jag är ju sjuuuuk!!! Och när ingen tycker synd om mig för det är ju god och lättlagad, mat, snacks, kakor och godis bästa trösten....) och omvandlar det där kilot mindre till två kilon mer på en vecka.

Då är det rätt trist.

15 februari 2015

Världscup i sta'n




Vi är ju lite bortskämda med en massa fina evenemang - inte minst sport - här i Jämtland. I helgen var det världscup i längdåkning i Östersund och Ski Cross i Åre. Eftersom det är svårt att lära gamla hundar sitta, så valde jag förstås längdåkningen. Hade köpt förköp till sprinten igår, som det nu var nära att vi inte kom iväg på alls, med tanke på bilhaveriet. Men sambon var snäll nog att låna ut bondebilen, så även om jag inte gillar att köra den särskilt mycket, blev det ju i alla fall så att vi for. Och glad är jag för det!

Vilken bana - vilket publiktryck, vilken stämning!! Rafflande, spektakulärt, folkligt och festligt! Tjejerna imponerade nog mest. Jag är ju sjukligt förtjust i Marit Björgen - så roligt att hon vann - igen!! 70 världscupsvinster, tror jag de sa. Undrar ju lite om det kanske var kronprinsessan (Stina Nilsson) som blev trea? Grabbarna i sin tur stod för de största vurporna och dramatiken. Så fruktansvärt trist att Jönsson skadade sig - han som såg så glad och nöjd ut på startlinjen.

Idag hade jag lite pyssel att ta hand om på hemmaplan, så det fick bli till att kolla på Kallas superåk, Kroghs andra vinst och Hellners och Olssons lopp som lovar mer, via TV:n. Roligare är det och betydligt mer frisk luft får man av att vara på plats, vill jag lova!
Men då hade ju inte julgardinerna bytts ut den här helgen heller.

Plötsligt händer det

Fast inte riktigt i den positiva mening vi är vana att koppla ihop det uttrycket med....

Fredagen avslutades jobbmässigt med en superbra kurs - som dessutom mitt fackförbund bjöd på!! Ringde familjen och vi kom överens om att träffas på halva vägen hem för att äta fredagsmiddag på "Pimbua". Fantastiskt gott hemlagat Thaikäk - satt som en smäck. Så hem, börjar fredagsplocka och fixa, medan sambo och söner sticker ut för sin typ av fredagsfixning. Rundbalar som ska hämtas, buss som ska städas, glödlampa som behöver bytas i min bil. Lite lagom halvbrått som vanligt.

En son parkerar en traktor med snabel, en annan öppnar garageporten utan att titta hur det ser ut utanför och fadern själv backar lite för snabbt, utan att kolla helt så mycket som han borde. Och vips är min bil utan bakruta och luckan försedd med en buckla.

Vi har ju en hoper gamla bilar på gården, men ingen besiktigad, ingen med vinterdäck. Så nu får jag låna King Caben på jobbet och vi får klara oss med en bil ett tag. Onödig kostnad - javisst, men sådant är livet. Största problemet är nog ändå krånglet som blir det när vi ska iväg fler än två - eftersom bilen bara har två säten. Och inte gillar jag att parkera åbäket i sta'n heller, så jag har redan börjat gruva mig för mötena jag har där till veckan....

10 februari 2015

Med risk för att bli tjatig

Vädret fortsätter envisas med jämtländskt midsommarklimat - d v s regn och 5 grader varmt, blandat med storm. Följdaktligen har jag i avsaknad av vinterväder trillat ner i en liten depressionssvacka. Vilket i sin tur leder till att jag, efter att ha lyckats hålla mig från sötsaker och andra onyttigheter i ganska stor utsträckning de senaste veckorna, nu de senaste dagarna hemfallit åt oproportionerlig tröstätning av allt som kommer i min väg - från choklad, via semlor till ostmackor. Suck! Som tur är behöver jag ändå inte gräva alltför djupt för att hitta ett och annat att ändå glädjas åt:

Jag har visst sagt det förut, men det tål att sägas hur många gånger som helst. Skärmdumpen här ovan är egentligen ett litet mirakel i sig. Att vi KAN kommunicera i skrift. Jag och sonen. Som jag önskar nu att jag inte förträngt namnet på henne på habben som ifrågasatte "vad han skulle med läsning och skrivning till??" - Det här, skulle jag säga, var det som han skulle ha det till! Sådeså!!

8 februari 2015

Meen va sjutton????


Det regnar - igen!!! Vad i hela friden har det flugit i den här vintern??

Ställde just in ett utbildningsmöte i Gäddede i morgon - var inte särskilt sugen på att tillbringa 6-7 timmar på glashala vägar - och inte utbildaren heller, faktiskt. Känns extra trist efter en vecka som bjudit på -30 grader, regn, snöstorm och en perfekt, fin vinterdag.

Men, man får väl vara tacksam för att de här två helgdagarna var som de var ändå. Ruskigt ansträngande att köra bil till Storåbränna och skotereventet i snödrev och storm. Roligt att vara där, prova finskotrar, träffa folk, äta kolbulle och drömma.... Sonens dröm fastande på bild, min blev en Yamaha Viper, som kostade mer än min bil. Nåväl vi trivdes gott i vilket fall, ävenom det inte blev någon hoppuppvisning. Men det visade sig vara samma killar som på Fäviken i somras, så de kom fram och morsade på F och surrade bort lite tid, när vädret gjorde att de inte kunde köra sin uppvisning. Vilka killar!! Och hur nöjd blev inte F då???

På hemvägen stannade vi i Föllinge och käkade pizza. Lördagslyx. Hemma upptäckte vi två kycklingar som kläckts i fjöset. Såå sööta. Dessvärre hade vi inge värmelampa (ska köpas -pronto!!) så den lyckan blev tyvärr inte särskilt långvarig. En kompis ringde och frågade om jag skulle med på dans - det lokala dansbandet Mickeys firade 25-år. (Jag hade sedan tidigare avböjt middagsfesten - insåg att tiden skulle bli alltför knapp i kombination med skotereventet.) Men jag bangade. Totalt. Tog min tillflykt till bastun i stället när sonen och granntjejen drog igång värsta potatischipsfabriken med fritösen.....

Idag träffades resterna av den alpina klubben i Åkersjöns backe, som bjöd på fantastiskt före - både pistat och opistat. De nya "feta" skidorna ger verkligen åkningen en ny dimension! Därför är det ändå tristare att det regnar nu igen. Isiga vägar och gröna gräsmattor tycker jag vi haft nog av den här vintern.

Historien om en Iphone - eller - En fenomenal fredag!

Så'nt här ska man väl egentligen inte berätta, eller???

Jag råkade "bada" min mobil häromkvällen. Fiskade upp den kvickt som attan, tog ur simkortet och la den på elementet över natten. På morgonen var den alldeles randig och reagerade inte på något. Fy!! En utgift som jag inte ville ha nu!!!!

Ringde runt, fick tag på en reparatör som trodde de skulle gå att åtgärda för en sisådär 1 500 kr, jag behövde bara lämna in den på eftermiddagen. Även om det också är mycket pengar är det ju betydligt mindre än 4-5 000 som en ny går på.

Men döm om min förvåning - precis när jag ska åka, tar jag på måfå upp telefonen, startar och sätter i SIM- kortet - och den fungerar!!!!! Ringde reparatören, som sa att det kan bli så ibland, men om något börjar krångla var det bäst att lämna in den.

Tror den får ligga varmt och torrt så ofta det bara går i fortsättningen, för säkerhets skull.

5 februari 2015

Äldre och klokare...

...eller äldre och latare? Tja, jag vet inte jag.....

Men den här veckan känns det som att det har snurrat lite fööör fort. Allt har hänt och inget har jag fått gjort i den omfattning jag planerat och tänkt. Men det mesta är ju kul, så att bloggen blir lidande - igen - får jag väl bara svälja.

Började med en helt ordinär måndag. Jobbet rullade på med lite besökare och bra möten. Nya reseidéer för bussen och gympa som vanligt.

På tisdagen blev jag erbjuden ett extraknäck med koppling till mitt nuvarande jobb. Blir nog inte så mycket, men innebär resor och en ny dimension. Har ju lite förkärlek till det här med pedagogi och service, så utbildare för Visita känns fantastiskt roligt!! Sedan slog vädret om och det blev för kallt för Byakamp. Så vi åt semlor i stället, men när klockan blivit jättemycket fick jag dåligt samvete för hundens uteblivna promenad. Slutade med att jag stoppade Värvet i lurarna och vi var ute på en megaprommis i kylan och mörkret. Hur mysigt som helst, trots rimfrost i håret och kalla nosar.

Igår skulle jag på ett möte på förmiddagen, men då vägrade bilen starta i den 30-gradiga kylan. Fick så småningom hjälp av sambon att skrämma liv i åbäket igen och rullade mot Miun för en gästföreläsning om projektledning. Alltid lika kul!! Åkte sedan och handlade. Coops fiskdisk erbjöd Skreitorsk, så gissa om vi åt årets hittills godaste middag igår?? Passade även på att köpa ett fång tulpaner till redovisningsbyrån som extra uppmuntran när jag hämtade bokslutet. Då och där ringer projektledaren för mötet jag missat på förmiddagen och frågade om jag ville följa med till Vic i Katalonien nästa onsdag. En av deltagarna på deras utbytes- och ambassadörsresa hade lämnat återbud. Jisses Amalia så jag har funderat fram och tillbaka. Där fanns visst öppningar till affärsmöjligheter - både för Turistbyrån, man kanske mest för bussen. Men fyra dagar nästa vecka, när jag redan köpt biljett till Världscupen och bokat in mig på en kurs i att hålla utvecklingssamtal? Sambon var inte lika entusiastisk, och till slut valde jag att stanna hemma. Visst hade resan gått att klämma in nu, och visst hade jag kunnat göra nytta på den. MEN! Sedan då?? Jag vill ju gärna leverera och det här hade blivit ytterligare en kil i min redan splittrade tillvaro. Latare eller klokare? Jag vet inte......

Idag blev heller inget som tänkt, hamnade i en massa mailväxling med kreti och pleti på morgonen, åkte in sent på jobbet, gick igenom allt som hänt under veckan jag och kollegan inte setts och la sedan in överväxeln. Ändå mer än häften kvar till i morgon. Plockade upp äldste sonen på hemvägen, tänkte ut och åka skidor nu när det blivit mildare igen. Men hamnade i stället i läxläsningssoffan med yngste sonen. Han har prov i genetik i morgon och det är ju onekligen väldigt spännande. Så nu väntar disken, sambons räkningar, en tvättmaskin som ska hängas och hunden som trånar efter en promenad. Blir nog inget sänggående före midnatt här idag heller.

1 februari 2015

Skoterns Julafton

En gång per år är det ett megastort skoterevent i skotermeckat Åkersjön. Det började som ett sätt att fylla anläggningarna under lågsäsong, men nu är det nog mera ett arrangemang av tradition. Även om aktiviteterna och dragplåstren varierar lite från år till år. Igår var det veteranskotertävling Le Mans style och prova-på-hillclimb i slalombacken som gällde, förutom de nattliga festligheterna, som vi är glada att våra ungdomar varken får eller vill gå på ännu. Naturligtvis ville byns kids vara på plats, så jag och en grannpappa drog iväg med sex ungdomar i följet.

Det snöade hela dagen och jag har nog aldrig kört skoter i så mycket fluffsnö. Svårare - men även roligare än jag är van. Det känns i armarna idag, vill jag lova! Dagen började med kapning av ett träd som fallit mitt över leden och avslutades naturligtvis med en fastkörning av ett av ekipagen i den blå timman. Men med många starka armars hjälp var den strax uppdragen igen. Tur att det inte var min skoter, för den är tung som bly. För det var lite lurigt - på de högsta myrarna är det ännu lite lite med snö och här och var öppna myrstråk och förrädiska sprickor där vissa av bäckarna drar fram. En härlig dag blev det i alla fall, som avslutades med fjösjobb och hundpromenad.

Idag tänkte jag ut och åka skidor, men eftersom det fortfarande snöar, finns inga spår uppkörda. Så det ha blivit lite snöskottning och besök av guddottern med mor och bror i stället. Härlig med fika och umgänge med de bästa. Tänkte ta ut hunden på ytterligare en promenad i snöyran ikväll, men han har gått och lagt sig för natten i lillhusses rum. Kanske är det ett sätt att säga "- Förlåt, jag ångrar mig!" När vårt besök skulle åka hem idag, planterade han sig nämligen helt sonika i deras bil och hade inga avsikter att kliva ur. Från sittande till liggande på golvet vid framsätet bara blängde han på oss och vi fick helt sonika dra ut honom ur bilen. Allt detta medan vi på skämt sa till lillebror i bilen att "-Du får honom,han vill nog flytta till er", varvid pojken gallskrikande och gråtande upprepande och bestämt deklarerade - "Men jag vill inte ha honom!!!!" Snacka om cirkus!