28 juni 2016

När onda aningar slår in....

Vi är på resa med bussen. Igen.

En resa som från början till slut verkar ha gått troll i. Hm.

Jag har haft onda aningar, att det här blir en sådan där tripp, som om något någon gång ska gå helt fel. Då blir det på denna.

Varför? Jo. Jag har hela tiden haft en känsla av att jag/vi lever inte upp till beställarens önskemål och krav. Fastän vi försökt slå knut på oss själva för att lyckas. Sedan började det redan när vi skulle boka hotell. Först fick vi pris och OK. Sedan när jag återkom för att boka, kom de på att de inte hade plats i alla fall. Åtminstone inte till gruppris i juni. Letade nytt boende,  hittade ett alternativ. Hittade ännu ett alternativ - men där ville de inte bo (Kollade på det idag - det var fullgrett!) Och även detta såg ju helt OK ut på bilderna på webben....
Och dubbelrummen i huvudbyggnaden ÄR det inget fel på.

Men enkelrummen i annexet.... Fast standarden kanske man hade kunnat leva med också - OM DET BARA HADE VARIT RENT!!! För mig och sambon spelar det väl inte så stor roll - vi är ju som sagt rätt vana att bo stökigt och skitigt, eftersom ingen har tid att ägna sig åt just den biten hemma hos oss. Men våra resenärer!!!

Sedan - som grädde på moset funkade inte nycklarna till de riktiga hotellrummen. Och vi har en högljudd granne. Blir hen inte tyst snart går jag och klubbar ner hen, så våra gäster får nattro!

Konsten att rasera ett renommé på en natt, eller???

Men gott har vi ätit och varit på trevliga och intressanta besöksmål under dagen. Så helt eländigt är det ju ändå inte. Och om jag inte missminner mig blev det inte riktigt som det skulle sist vi skulle bo med grupp i Höga Kusten heller. Och då hade jag ändå inte skrivit om huliganerna som höll halva gänget vaken hela natten den gången....

Ibland undrar jag ju lite varför vi håller på och jobbar med det häringa.
Kanske för att oftast är det ju ändå mest bara roligt.

22 juni 2016

Kort korvgummekarriär

F ska ju träna med lokala skidklubben här till hösten. Knappt hade vi hunnit få klart med klubbtillhörigheten förrän det började dimpa ner scheman för de ideella insatser som behövs och krävs för att klubben ska gå runt. Men det är ju definitivt ett roligt sätt att träffa lite folk, så jag klagar inte.

Igår gick den lokala löpartävlingen Offerdalsmilen av stapeln. Jag skulle stå i kiosken. Det var idel rutinerat folk, jag och en rookie till. Systemet för hantering av hamburgare, kaffe och korv var väl uttänkt. Men, under "uppvärmningen" så kom vi fram till att det saknades en hel del. Kioskansvarigas man fick åka ner på affären inte mindre än tre gånger innan ketchup, senap och servetter var på plats och sortimentet utökats med festis, te och "gobitar" till kaffet.

Allt gick väldigt smidigt och bra - vi fann snabbt våra positioner i det lite trånga utrymmet och kommersen flöt. Var bara två saker som misstämde:

1) - Min förmåga att hela tiden komma åt knappen på korvkokaren med magen så att det började rinna ut ljummet vatten - på mina ben!! Vet inte hur många gånger jag lyckades komma åt den där knappen utan att märka något förrän det plaskade i skorna. Jag som inbillat mig att magen blivit liiiite mindre. Hm. Dålig kroppsuppfattning kanske det kallas.

2) Att jag stod närmast det högt surrande kylskåpet, så jag hörde i princip inte en enda beställning. Den unga rookien fattade snabbt galoppen och ropade ut beställningarna till mig som i det värsta restaurangköket dompterat av Gordon Ramsey. (Kunde i mitt huvud tydligt höra hur han stod där och skrek: - TALK to each other! Loud and clear! Och samtidigt hur jag med sträckt rygg svarade likt en soldat i amerikanska armén : -Yes chef!!)

Annars var det en trevlig kväll, med många duktiga springande och gående bekanta i farten. En trivsam kväll på byn, kan vi väl sammanfatta det hela.

Änt de likt så säg?

På, nja, kanske inte allmän, men i alla fall Kreativas begäran - ett bildpotpurri på min alldeles egen "stridspilot". Bra nog mycket bättre än Tom Cruise, om någon frågar mig. Kanske tur att han inte har något flygcert. Hade nog varit övervägande risk annars, att det stått nåt fordon i den där stilen också här på gården. Eller - helst två, såklart!

20 juni 2016

Mycket gjort och lite sovet





Ja, tänka sig, här har man suttit mol tyst i goda vänners sällskap - en hel natt alldeles i onödan!! Inte fick vi se någon björn inte. Men en vacker natt var det och en fin upptakt inför sommarens blomstervandringar. (Notera även särskilt fågelholkarna som utgjorde ledmärkning till och från gömslet!)  Vi turades om att vakta/sova och jag hade bestämt mig för att vara vaken hela natten. Det gick sådär. Till slut nickade jag till i alla fall. Sov väl ungefär 3 timmar, men var förvånansvärt pigg på fredagen ändå.

Han med lite hemmajobb och en kort springtur innan jag gav mig av mot min gamla arbetsplats Etour för att vara med på en podcastinspelning för forskningsprojektet Storslagna Fjäll angående buller och tystnad i fjällen. Kände nog innan att jag inte skulle ha så mycket att bidra med, men tycker nog i efterhand att kombinationen av oss som var med blev riktigt bra. Men om jag vill lyssna? Nja, jag vet inte riktigt. Som den andre gästen sa - risken är väl att det kan bli "skoteruppror" på gatorna i Östersund motsvarande bondeupproren med traktorer som blockerar vägarna i Frankrike.

Vi blev klar i god tid, så jag hann med en sväng på sta'n och köpte ett par nya jeans i stället för de gamla som håller på att ramla i beståndsdelar. Hittade ett par i stretch på rea - var ju riktigt kul - första gången på länge som jag inte behövde köpa en storlek större än sist. Men stretch. Nja, jag vet inte, de kasar ju ner och man får gå omkring och dra upp dem som hela tiden. Men billiga var de ju.

Lördagen ägnades åt ett kalas som hette duga hos värdparet för rysslandsbussresorna. Det började redan kl 14 med bubbel och tilltugg. Sedan blev det ett alldeles eget besök på Flyghistoriska museet med privat guide. Mycket intressant tyckte t o m jag! Roligast var att krypa ner i sittbrunnen på Viggen och fantisera om yrkesbyte. Fick sambon på bild när han gjorde detsamma - släng dig i väggen Tom Cruise, säger jag bara!! Passade senare på att testa Meg Ryans replik (av en av mina vänner kallad tidernas bästa raggningsreplik) ur ungdomens ikonfilm - och jajemen - den funkade!! Efter museet bar det iväg till Storsjöns strand och en stuga med bl a guckusko, liljekonvaljer, vitpyrola och jungfrulin på tomten. Massor av god mat, glada skratt och tokerier innan resan återigen gick hem till värdfolket för kaffe, efterrätt och ännu mera bubbel.

På hemvägen släppte sambon av mig på kommunens sommardansbana no 1, där jag träffade två av granntjejerna (som jag senare fick åka hem med) och lite annat bekant folk. Sedan dansades  det som aldrig förr. Det är så himla kul! Endorfinerna sprutar ur öronen när man åker hem. Men, lite gammeldags tycker jag ju ändå att det är att man inte infört demokratisk dans på det där stället. Lätt hänt annars att man hamnar i ett hörn och förblir "lättuppbjuden" varje gång det är "herrarnas", när man inte är ute så ofta och inte känner en massa folk. Men den här gången löste det sig ändå, tack vare någon/några som tog det som sin huvuduppgift för kvällen att baxa runt på tanten. Det tackar vi för!

Söndagen bestod mest av jobb - bussreseplanering, busstädning, tvätt, strykning, städ och efterdyningarna av en sömnlös natt. Och ett värkande knä. Hur gammal är jag egentligen? Fler och fler krämpor gör entré...

I morse vinkade jag av sambon på en tredagars bussresa - denna gången står vi "bara" för bussen. Puh! Det gör det hela bra mycket mindre agasamt. Har lite fix kvar på nästa veckas Höga Kustenresa

Medan köket fylls av trivsamma tonåringar landar jag själv för andra kvällen i rad i soffan (nu med ett något mindre värkande knä - så det går åt rätt håll!) med resterna av sambons 1,5 kilos godispåse inom räckhåll. - Jag som knappt ätit godis på en månad. Tanken var att jag åtminstone skulle ut på promenad med "byrackan". Men. Det regnar och jag lyckades hitta en film på TV:n i stället. Låt oss nu bara hoppas att detta är ett tillfälligt trendbrott i en annars god tendens av graden av hälsosamhet i mitt liv.

16 juni 2016

På spaning i ett björngömsle

Minuterna tickar långsamt fram. En efter en. Här sitter vi fyra personer och stirrar ut på en myr med en liten tjärn i mitten. Några tallar har blivit till silverglänsande torrakor i myrens kant. När korparna landar i grenverket får jag nästan lite Hitchcock-känsla. Ett större gäng korpar flyger förbi och landar på den bortre delen av myren, där det enligt uppgift från guiden ska finnas en åtel. 

Vi har suttit här i snart tre timmar nu och endast sett korp, mås och någon sjöfågel. Jo, jag hörde en uggla också. Men det kan ta tid. Ofta kommer de inte förräns runt midnatt. Om de kommer alls. Jag är lite orolig för ljuset. Att det ska bli för mörkt. Försöker välja mellan olika objektiv till kameran och är osäker på om jag valt rätt. Tele eller normal? Ska vara lika ljuskänsliga, men jag tycker att det brukar bli stor skillnad.....

Men vi ÄR tysta!! Enligt konstens alla regler och förhållningsorder från arrangören. Just nu känner jag mig ändå lite lätt pessimistisk. Och väldigt orolig att kamerans autofokusmotor ska skrämma bort björnarna - om de nu mot förmodan behagar dyka upp....

13 juni 2016

I min lilla vrå av världen

Första gången sedan killarna började skolan som vi inte fick gå på skolavslutning. De hade nog tyckt det varit lite pinsamt om morsan dykt upp på gymnasiet med folkdräkt, blommor och tårar i ögonvrån.  Skolavslutningar är ju något speciellt, som alltid triggat alla mina sinnen – vemod, glädje, ljus och lite sorg.  Saknar det , men är också nöjd över att livet nu går in i en ny fas. Tid och möjlighet att få vara sig själv närmast. Hur egoistiskt det än må vara.

Hur som, en av sönerna kom hem med ett diplom och en biocheck – för mest närvaro i sin klass under läsåret. Vilken fin uppmuntran!! Han som alltid gått till skolan utan knot, fastän han emellanåt tyckt att det varit både pest och pina. Att äntligen få ett erkännande för sin plikttrogenhet och nit. Fint! Att dessutom mattebetyget höjts två snäpp, bara sådär, var ju en extra bonus.

Såsom traditionen bjuder, blev det i alla fall tårta frampå kvällskvisten. Jag hade dock lite sparsamt med tid för att fixa, så det blev en snabbvariant som inte riktigt fick samma betyg som jordgubbstårtorna brukar få. Men nu är den slut i alla fall.

Efter den där träningsorienteringen tog jag kontakt med en bekant/f d arbetskamrat som jag vet orienterar och fick finfina tips om var man kunde gå direktbanor i helgen. Sagt och gjort. Köpte in mig på mitt livs första sprint på lördag  – och sedan långbana på söndagen. Var precis lika kul nu, om inte ännu mera!!!  Naturligtvis har jag ännu för dålig kondition och kartläsningen ÄR rostig. Men. Roligt är det. Tror man skulle kunna säga att jag har ett rätt allvarligt passionerat förhållande till orienteringen.

Och så mycket energi det ger se'n!! Hann i lördags både med middag i sta'n hos en god vän och att så i trädgårdslandet, medan sambon satte potatis och ungarna hade andra uppdrag. I söndags blev det inköp och plantering av lite  sommarblommor i krukorna på bron, förutom sedvanliga tvätt- och hushållsbestyr. Blev även en hundpromenad till liljekonvaljstället, bara för att få plocka in några och känna doften.

Och som om inte det var nog - idag skrev sonen upp för AM kortet (OK - transportsträckan dit HAR varit lång) och klarade sig! På första försöket. Hurra för honom! Och grattis till pappan som redan börjat räkna ut vilka traktorer som behövde flyttas och vart i sommar.......

Samtidigt som vi njutit och glatts av de små tingen i tillvaron, har världen återigen skakats av ondskan som visst inte verkar  ha några begränsningar alls. Den här gången i Orlando.

9 juni 2016

Tjurig, tjurigare - jag - goes Häxan Surtant

Hade en "fajt" igår med ett förlag som hjälper oss att göra en karta över Vaajma - området som täcker två länder och tre kulturer i gränslandet mellan Ansättfjällen - Frostviken - Lierne och Röyrvik. Vi var inte riktigt överens om vad det skulle stå på omslaget. Kartförlaget hade sina principer och jag mina...

Gissa vem som "vann"?

Fast, som min kollega diplomatiskt uttryckte sig - borde man inte lyssna på kunden , när den betalar??

Fortsatte senare på kvällen av bara farten. När F och jag kom från avslutningen på danskursen står en fransk husbil uppställd, nej - inklämd (!) mellan turistbyrån och trafikverkstoaletterna/förrådet. Fastän parkeringen var helt tom. Då härsknade jag till lite....

Så jag svängde in, knackade på och förklarade så trevligt jag kunde, att javisst fick de stå över natten - men på parkeringen! Mannen ursäktade sig med att det blåste ju så, att hela husbilen skakade - jo tjena, välkommen till Jämtland!  Sedan ville han nog helst stå på personalparkeringen (jomen - då är det bara 10 meter till toaletten i stället för 50/60) men då förklarade jag återigen att detta är en RASTPLATS, ingen ställplats, så det går fint att stå på ORDINARIE parkering.  Inte personaldito. Avslutade med att hälsa dem välkomna in på Turistbyrån när vi öppnar kl 09.00 på morgonen. De var inte kvar, kan jag meddela.....

För övrigt mycket på jobbfronten just nu - medlemsmöten, framtidsvisioner, tankar kring ny- eller omorganisation. Först var det lite ångestladdat. Jag som trivs så bra på jobbet, vad kommer alla förändringar att betyda? Har jag ens något jobb kvar efter den sista oktober? Ska jag då bli en 100%ig kontorsråtta? Jag som framförallt älskar kontakten med våra gäster på sommaren. Eller ska jag bli lyxhustru, ligga på soffan och käka praliner?

Men efter den första fasen av ambivalens, är jag åter i det tjuriga spåret: - Det här ska bli bra, för näringen, företagen och bygderna i första hand, men även för kollegan och mig.... Så jag har handplockat några jag ringt runt till och mer eller mindre tvingat till ett möte ikväll.  De kommer! Vågar väl inget annat när tjur-Anneli à la Häxan Surtant är på krigsstigen.

7 juni 2016

Lång helg

Tack för det fina vädret! Det gjorde det möjligt för mig att rensa hela trädgårdslandet. Nu återstår bara att gödsla och fräsa. Har en son som lovat fixa det, men. Tja, idag blev det inte av. Hoppas i morgon.

Sedan gav jag mig på det som en gång varit en rabatt. Blev ju lite pjutt när den snabbe gräsklipparsonen lyckats lämna en tuss med ogräs och i stället klippa av min enda pion. I och för sig gav det ju förklaringen till varför just den plantan tagit sig så dåligt. Nåväl, tänkte att då kanske jag ska ta och rensa vår enda rabatt i stället. Hm. Kom av mig efter halva och vet inte riktigt när jag ska hitta energin igen - blir till att gräva om alltihopa.

På kvällen gick jag och en annan granne över till en tredje granne - hon som läst in tre års gymnasium på ett år och tagit studenten i lite mer vuxen ålder. Självklart skulle hon få åka flak! (Den traditionen fanns ju inte när jag tog studenten för 32 år sedan - så jag var nog mest exalterad över möjligheten att få vara med på ett hörn på ett flakåkeri) Sagt och gjort, yngste sonen reparerade mjölkkärran, jag lövade, äldste sonen monterade högtalare. Sedan drog vi iväg med studentskan och sjöng för allt vi kunde. Gissa om vi hade en rolig kväll!! Men att dricka äkta champagne direkt ur flaskan - det är inget vi kan rekommendera - blir vääldigt bubbligt! Jag lovar!

Idag var det nationaldagsfirande i Kaxås med veteranbliskortege på vägen dit. Hem fick yngste sonen övningsköra igen. Kul att kunna åka iväg hela familjen på en liten gammelbilstur. Dagen avslutades med ett möte med slalombackebolaget och en joggingtur i skogen som fullkomligt exploderat av alla försommarattribut. Så skönt.

5 juni 2016

Ledig lördag

Hade en helt ledig dag igår med besök av kajaktestare - som på sin premiärtur fick ge sig ut på värsta vita vågorna. Hur tänkte jag då?? Blir nog inte godkänd som kajakinstruktör för nybörjare i alla fall.

Där guppade han omkring på vågorna medan jag och hunden underhöll oss med de mycket rara sönerna. En hade varit hundrädd tidigare, men dagen slutade med att han ville ha hund - en så'n som Herman - som är snäll! Då växte ju byrackan i mattes ögon och all rullning i fiskrens dagen innan var förlåten och bortglömd.

Efter middagen började jag årets brottningsmatch med det återigen totalt igenväxta trädgårdslandet. Gick över förväntan - har ju kört sommarpratare i lurarna på den tiden jag rensade jordgubbsland, men nu blev det väl valda intervjuer från Värvet i stället. Funkade utmärkt. Men klar är jag inte - så på't igen idag!

Sambon hade nog årets hittills mest upptagna dag - körde lastbil fram och tillbaka med grus och matjord och allt han kunde hitta (tror jag) - så honom såg jag ungefär 12 minuter till middagen. Sedan stöp han i säng - före mig! Får se om han vaknar alls idag......

Fyndigaste studentflakstexten?

Hann ju inte få se några flak på rull i fredags, men väl detta smyckade åkdon. Gillar fyndigheten i det "plakatet". Krävs lite kunskap för att man ska förstå. Wargentin heter Gymnasieskolan där de teoretiska linjerna håller till, och alla som kan sin skogsmaskinskunskap vet ju vad för slags blondiner och brunetter det är frågan om.

Skjutsade ju sonen, så jag fick också äran att se några av de fina studenterna när de kom ut ur kyrkan I Ås. Naturligtvis trillade det en tår eller två - håller på att bli världens lipsill, tror jag!

På vägen dit var vi för tidiga och medan jag hade ett långt, tyvärr mindre energigivande, samtal med en busskund, vred någon på tändningen för att köra fläkt och radio. Kan ju bara sluta på ett vis. Men det jag kommer ihåg mest är att sonen löste problemet - han stegade karskt iväg till skolans maskinlinje, lånade en portabel batteriladdare - och vips var bilen igång igen! Är väl ingen konst när man har handlingskraftigt folk med lite tekniskt kunnande med sig. Jag ville betala för lånet, men det fick jag inte. Såg däremot att fikabrödet på det personalrummet var av en torftigare sorten, så jag tror jag slänger ihop nåt kakaktigt och skickar med sonen till veckan, som ett litet bevis på ett stort tack.

3 juni 2016

Sommarstart



Student i morgon och en vecka kvar till sommarlovet. Sommar har det varit i flera dagar nu. Varmt som bara den. Häggen blommar och sommarens jobbschema börjar ta form.

Så ikväll passade grabbarna grus på att sjösätta flotten de byggde ifjol. Är ju ingen konst då det finns  gott om arbetsvilliga händer och lasttraktorer till hjälp. Enda missödet var ett par solglasögon som hamnade på sjöbotten. Men kluriga som de är det här gänget, löste de även det. 

Sedan städade vi buss och jag testade "springkjolen" jag köpte för att ha på jobbet ifjol - funkade perfekt! Nu har vi avrundat med te och macka - äldste sonen är laddad för att hänga blommor om halsen och gratulera sina kompisar som går ut. Och jag ska nog fixa en liten "present" till en särskild person som gjort det extra bra och slitit lite mera för sin studentmössa.

1 juni 2016

Övning ger färdighet



Nog ser han rätt nöjd ut? Grabben som fick övningsköra "FarmorAnkabilen" hem från veteranbilsträffen. Jo - för nu går den igen. Lagom till cruisingen i sta'n för några veckor sedan hade ju alla gamla bilar på denna gård lagt av - så då fick "husbonn" åka Ford Mondeo med takbox. Tror att just skidboxen på taket i slutet av maj upplevdes som det jobbigaste.....

Ikväll hade den äldre sonen och jag varit på danskurs - bara en gång kvar nu. Ibland hittar vi t o m takten, så det går riktigt bra, däremellan är det totalkaos. Men "snoasnurrarna" gick över förväntan. 

På hemvägen mötte vi plötsligt ett antal VW-bubblor, en SAAB V4, amerikanare i diverse modeller, några Shelbys, en liten röd Corvette och en hoper Volvo från 70-talet. Så vi började liksom ana att det varit veteranbilsträff i våra trakter. Snart hittade vi rätt på grannar, bekanta, sonen och fadern. Såg några fler finbilar och växlade några ord med dess ägare, innan det var dags att bege sig hemöver. Vi hade övningskörningsskylten i min bil, så den bytte snabbt plats. 

Kan ju meddela att det är ytterst tveksamt om ägaren skulle släppt mig till ratten på den där A-Forden......

En så'n kväll

Fick redan ifjol en personlig inbjudan att komma till några bussresenärer för att titta på Nornan, men då hanns det inte med förrän de redan blommat ut. I år gick det bättre! Vilken spröd liten vacker varelse hon är! Skyndade mig iväg efter jobbet och fick guidning ända fram till de stackars liven. Lite myggigt var det där, så jag gick tillbaka till bilen och hämtade både en tunn jacka och ett par andra oömtåliga byxor. Sedan härjade jag fritt i blåbärsriset bland de fyra exemplaren av rariteten. Återigen - jättekul att fota med makro!!

Innan det var klart hade jag barr och ris lite varstans, men det var det såå värt! Så kul att äntligen få se den lilla raringen!Ska sända ett särskilt tack till guiden.

Sedan slängde jag mig i bilen och körde tillbaka mot Krokom och Dvärsätt närmare bestämt. Där var det 10-klubbsträning med OK Storsjön. Vet inte hur många år jag hållit på nu och tänkt att "det vore ju kul en gång igen...." Men alltid har det varit något annat. Men inte ikväll! Hittade inte tumkompassen, men det skulle finnas att låna kompasser på ort och ställe. Tänkte göra det först, men fick tag på en "vanlig" för under 200 kr på Sporten i Krokom (de är ju inte som Hamrebys ännu - men en bra bit på väg!) och tänkte att det kan ju ändå vara bra att ha....

Var faktiskt lite nervös innan start - en elektronisk pinne att stämpla med fick man hyra. Jag frågade förstås om allt - hur det funkade, varför, när och ja typ alltihopa. För 19 år sedan, när jag senast gav mig ut i orienteringsskogen var det vanliga stämplar som gällde..... Vilken bana skulle jag välja? Skulle jag klara en D50? Många funderingar blev det - men kvällen var varm, solen sken och alla på plats såg bara glada ut och lovade stanna kvar tills jag kommit i mål.

Det började ju inte så där värst bra. Helstirrig skulle man kunna säga.... Gick fel två gånger på väg till start. Förstod liksom inte att de hus jag såg inte fanns med på kartan. Suck!! Nåväl. Till slut fick jag ordning på väderstrecken och tog mig till start. Ettan gick fint, en liten lov bara och -pang - där satt den! Tvåan tog jag ett säkert vägval, blev lite osäker (skala 10 000 på kartan behöver jag nog öva på - får det inte alls till att stämma avståndsmässigt...) men visst - det gick fint! Lite styv i korken slarvar jag på väg till 3:an och lägger nog en 10-12 minuter i runda slängar. Onödigt! Men jag fångar i alla fall upp innan katastrofen är ett faktum och är tillbaka i matchen. 4:an - en grop. Mitt hatobjekt nr ett. Gör en grundlig inläsning, tar det säkra före det osäkra och - spikar gropen.Klang och jubelsång!! Så en långsträcka. Snappar genast upp lite ledstänger och inser att jag springer (!!!) som en tok. Möter en ÖOK:are som hejar glatt och börjar känna att  det här - det kan jag ju. Kör därför på säkra ledstänger även till 5:an, längs en grusväg - och blir stum. Totalt! Nåväl, kontrollen sitter där den ska och med bara en kvar att ta gör jag kvällens absolut mest idiotiska vägval. Fråga mig inte hur jag tänkte. Var nog någon idé om att slippa grusvägen igen, men mest var jag nog bara för trött för att inse mitt eget bästa - blev världens omväg och knöligt att ta sig fram, så där la jag nog bort minst en 4-5 minuter igen. Korkat! Sedan i mål. Och så rackarns nöjd fastän tiden är en katastrof - 64 min på 3,4 km. Men har man inte orienterat på 19 år och knappt sprungit, då får man vara nöjd ändå. Kom inte till 100% överens med den nyinköpta kompassen heller och lite svårt med att se tydligt på kartan var det ju förstås.

Men ändå, framförallt - det var precis lika kul som på den tiden det begav sig!! Vill springa mera!!! Nästa gång jobbar jag, men tisdagen därpå ska jag nog på det igen. Jihaaa!!! Skogspekka is back!

Och med lite bättre koll på tillvaron inser jag att det blir inte fler orienteringsträningar denna sommaren.  För om två veckor är jag på bussresa med LG. Tur att det är favoritgruppen som ska ut och åka....