29 december 2009

Mot nytt år

Lite piggare idag - man tackar!

Då blev huset fullt med killarnas kompisar, tvätten togs reda på, fixade de sista räkningarna inför årsskiftet, åkte och fyllde på kylskåpet som det börjat eka i.

Nu borde jag redan gått och lagt mig för att orka allt som ska fixas inför nyår i morgon. Blir en lång dag på sta'n, är jag rädd. Men med ett uppehåll på bowlinghallen med goda vänner ska vi nog överleva det med!

28 december 2009

Midvinter - eller nå't




Kunde inte låta bli. Var tvungen att få gå ut i det vackra, men kalla vädret. -20 idag igen och ikväll närmare -30. Det gjorde gott.

Var in en sväng på FB och beklagade mig också. Vips hade massor av människor önskat mig "-Krya på dig", och hur banalt det än kan låta; genast kände jag mig lite bättre. Det kanske behövs lite "tycka-synd-om" ibland och att så många faktiskt bryr sig om hur jag mår, är inte det helt fantastiskt?!

Rekord




Nu har vi slagit rekord - igen. Hela familjen sover som små murmeldjur. F visar prov på sin kommande tonårstid genom att aldrig vakna, om vi inte väcker honom. Här är fortfarande sjukt, men LG har fixat snöröjning, lite fakturor och en sväng i verkstaden. E har byggt värsta största tekniklegot alldeles själv - jag har sorterat. Han har mycke' lego den pojken. Det har snöat. Och snöat, så killarna byggde fina snögrottor igår.

Det var en seg förkylning det här. Jag har inte varit ut, mer än till tvättstugan då, på flera dagar. Jag orkar ingenting just. Och är döless på att inte orka. Vill vara ute i snön, åka skidor, promenera, leva. Alvedon har blivit min bäste vän.

Händer ju inget för barnen heller när jag är så däckad. Men de verkar trivas med det. Att se på film, ta det lugnt och slappa. Så vi gör väl så, några dagar till.

26 december 2009

Det blev jul ändå


Inget blev som det skulle.

Julkorten kom bort innan de ens kommit hem till oss för vidarebefordran. LG och jag insjuknade båda da'n före da'n i den rejälaste förkylning vi båda kan påminna oss att vi drabbats av på år och dag. Trångsvikens kalvsylta var slut på affären. Vår överenskommelse om till vilka och hur många julklappar som skulle inhandlas hölls som vanligt inte. Knäcken är fortfarande okokt, för det jag trodde var knäckformar var något helt annat. Julottan var inte att tänka på efter tre nätters hostande sömlöshet.

Men vad gör väl det. Barnen är friska. Vi är lediga. Mat i kylen och flis i pannan. Vägrar bestämt att grotta ner mig i våra I-landsproblem en helg som denna.

På julafton umgicks vi hos svärfars och iklädd röda kläder och linfärgat skägg fick jag se små barnaögon tindra. Dessutom, en dags filmtittande och legobyggande har fått grabbarna att landa efter alltför många dagars juleufori - på gränsen till hysteri.
Vad mer kan man begära?

God fortsättning på er!!!

20 december 2009

För dig som inte tror på tomten


I vår by vet vi att ”han” finns. Även i år, några dagar före julafton, packar vi in oss i bandvagnen och åker ut i skogen för att leta efter tomten. Sedan lämnar barnen önskelistor, får en liten godispåse och några av de mindre sitter förundrat kvar vid elden och tittar på den rödklädde mannen med det långa skägget.

Vi vuxna dricker glögg och kaffe. Äter lussebullar och njuter av en stunds otvungen samvaro. Tomteturen har blivit till ett välkommet avbrott i julstressen med klappar, bakning, matlagning och städning.

Kanske är det faktiskt så att den här stunden är det vi vuxna som uppskattar allra mest. För visst ser han ut som en riktigt gammeldags hederlig tomte, där han sitter på renfällen under granarna. Precis som när jag själv var liten……

17 december 2009

Världens bästa handläggare

Jag älskar Försäkringskassan! Åtminstone vår handläggare där. Vi får behålla vårdbidraget!!!

Fast jag berättade ärligt att allt är så mycket enklare nu. Att han kan en massa saker själv, som inte varit att tänka på förut. Att det är lugnt långa stunder. Att han t o m kan läsa 3-ljuds-ord nu.

Men som hon mycket riktigt påpekade - vi ska inte jämföra med hur det varit förut, vi ska jämföra med andra snart 13-åringar.

Hur ska vi kunna göra det? Vi lever ju i vår värld, i vår vardag. Där det är hur naturligt som helst att få förklara samma sak 273 gånger, där det är naturligt att klä på en grabb, som nästan är större än dig själv, i sängen varje vardagsmorgon för att han alls ska hinna med skoltaxin, där det är självklart att hänga med på alla aktiviteter, förbereda, planera, vara förutseende för att det ska funka. Alltid, i alla situationer, överallt.

Men vi tänker ju inte på det längre, för vi är så vana.
- Och det måste en handläggare på Försäkringskassan upplysa mig om.

15 december 2009

Smittad

E fick stanna hemma från skolan idag. Han kände sig trött, hängig och på väg att bli minst lika förkyld som bästa kompisen. Men här är lego över hela vardagsrumsgolvet och till pappa hade han beklagat sig över att dagen idag varit så tråkig att han vill till skolan i morgon. Problemet var nog av annan karaktär.

Den lille skolsmitaren har i alla fall koll på granar. Inte ens jag lade märke till hur perfekt granen hos L, R och K var förrän han påpekade det. Och då bör man ändå veta att jag är en granperfektionist.

Själv kom jag hem sent ikväll. Har lärt mig hantera medlemsregistret i slalomklubbens webbsystem, tror jag. Trevligt var det i alla fall, på kurs med nya sekreteraren. Gränsfall på tonårsfasoner, när vi likt två fnissiga skoltjejer ville veta allt, prova allt och öka temot för att kunna jobba vidare.

Förändringar?

Brev från Försäkringskassan.

Omprövning av vårdbidraget. Japp. Det var väntat. Tror säkert vi får behålla det. Åtminstone delar av vad vi har nu. Men det har varit så lugnt och tryggt och vi har vetat precis hur vi ska lägga upp tillvaron för att få det att gå ihop.

Med bråkdelen av lite otur kan det bli små förändringar, som medför stora omställningar i vardagslivet. Men - vem är jag att klaga? Vi har jobb båda två, om än med varierande inkomster och grabben gör framsteg hela tiden.

Uppmanar mig själv: - Glöm aldrig mitt mantra!

"Se det positiva, se det positiva......"

13 december 2009

Softar vidare mot julen




Ingen lucia i sikte idag. Men två tjejer som kom och hälsade på sönerna, klasskompisar som bor en bit bort och var ute och åkte spark. Mycket uppskattat av modern, grabbarna blev nog mest förvånade.

Efter en akututryckning med buss-städ till den mindre planerade chauffören var jag tvungen att ta igen mig i två timmar med kaffe och slött TV-tittande med inslag av skidskytte och alpint. LG - den lyckosten - fick skjutsa Österrikiska landslaget från Åre till flyget. Han kände varken igen Zettel, Götschl eller någon av de andra - tala om att "kasta pärlor för svin".

Ingen pyntning den här veckan heller m a o. Däremot har vi städat lite lagom. Och igår var vi hos L & K och bakade 7 sorters kakor, bara sådär. Tänk så lätt och snabbt det kan gå. Senare, hemma, på kvällen byggde jag och E pepparkakshus ackompanjerade av "Luciacruising" i Radio Krokom. Känns som att jul "light" blir ett alldeles förträffligt alternaitv. Vi mår bra och tro't eller ej - just nu snöar det t o m!

11 december 2009

Fredag nu igen

10:e december igår. La ni lutfisken i blöt? Nobelfirade? Nehej, inte jag heller. Julförberedelserna låter vänta på sig. Verkar inte som att någon annan i familjen funderar nämnvärt kring det heller.

Är kvar på jobbet ikväll. Ska städa - toaletter, papper, huvud.
Kanske få klart lite av alla fler saker som jag inte hunnit med, så slipper jag förhoppningsvis paniken nästa vecka.

Och i Kaxås är det dans ikväll; Jannez! Jag som lovade mig själv att få dansa lite oftare. Nu är det snart ett år sedan sist - igen. Va' bra det går! Likadant har det gått med kyrkobesöken. Får väl se till att pallra mig iväg på julottan i år igen då, så blir det ju åtminstone en gång per år.


21.59. Rastplatstoaletterna städade och massor färdigjort. Känner mig sååå duktig och åker hemåt till en skön säng.

9 december 2009

En onsdag i världen, i Jämtland, i vårt hus

Tiger hade rajtantajtan på sidan om (hur han nu trodde att han skulle komma undan med det?), svärmor kommer till dotterns undsättning och hamnar på akuten. Överallt lurar paparazzis och skvallerjournalister och det man inte får reda på skarvar man fritt alldeles själv. Vilken soppa!

Frun; Elin, avundades vi och tänkte att "hon minsann hade lyckats". Och nu? Det som utspelar sig i hennes liv idag är tillräckligt komplicerat och ansträngande ändå, utan att ha hela världen som åskådare.

Härhemma gick räddningstjänstens julfest överstyr. Undrar om inte några av de lustgasfestande önskar att de haft mer självbevarelsedrift de med, så här i efterhand?

I vårt alldeles egna krypin tog barnens klokhet överhand, när jag i min iver att jobba igenom alla högar på kontoret kom hem sisådär 25 minuter efter planerat schema. I stället för att jäkta iväg och ändå komma för sent till skidskyttet, åt vi mat (enligt Eric - supergod) i lugn och ro, läste glosläxan en extra gång och barnen hjälpte fadern att plocka ihop skräp från bygget medan jag tog hand om veckodisken. Sedan satt föräldrarna och myste igenkännade en stund framför "Bonde söker fru" - och jag blev nog nästan lite nykär för ett ögonblick igen.

8 december 2009

Jobb och skidor

Kurs idag, jobb och möten resten av veckan. Måste fokusera och klara av att vara så effektiv som jag behöver de timmar jag är på kontoret. Högarna med saker jag borde gjort, borde varit klar med för länge sedan, växer i takt med att julen närmar sig med stormsteg.

Ska nu ta mig an Erics skidor, ta av vallan och fixa dem lite snabbt till morgondagens skidskytteträning. Har köpt nytt takräcke idag, men behöver veta måtten på begagnade takboxen innan jag kan skruva fast det. Alltid är det nå't.

Samtidigt upptas mina tankar av den ständiga frågan - Hur hinner folk jobba heltid? I min värld är det en omöjlighet.....

7 december 2009

Snö och bröd

Jag skolkar. Från gympan. Som jag tycker så mycket om.

Jag är fortfarande trött. Dessutom har jag träningsvärk i vaderna av sällan upplevt slag. Får hålla mig till en lugn promenad i stället. Den förebådade förkylningen är däremot, tack och lov, som bortblåst.

Snöpremiären i Bydalen i helgen var efterlängtad, härlig, gav energikick, vitamintillskott och mersmak. Ledare, föräldrar barn, t o m anläggningen verkade nöjda. Enda smolken i bägaren var grabben som slutade helgen på akuten efter sitt fall i backen.

Jag kämpade med tålamodet i övertalnings- och peppningsförsöken med de två "plogbarn" jag förärats. Det är betydligt enklare att inspirera ett gäng 5-6 åringar än två tioåringar, vet jag nu. Båda svängde dock av sig själva innan vi for hem - mission acclompished!

Själv fick jag ett antal åk helt ensam i backen. Ett svårslaget privilegium, som dessvärre, som sagt, satt spår i mina ben. Har aldrig hänt förut. Måste vara åldern?! Eller möjligen den totala bristen på försäsongsträning för egen räkning.

Idag har vi bakat tunnbröd, jag, K och AM. Som vanligt till jul. Jag misslyckades hela tiden med kavlingen, men det gjorde ingenting, för det är så mysigt att vi kan göra detta tillsammans. Vi pratar och bakar och fikar och känner oss så rika när vi packat med oss alla 112 brödkakorna. Eller, åtminstone de som är kvar efter den allmänna provsmakningen.



4 december 2009

Snurra min jord

När syrran sms:ar och undrar om jag gått under jorden, då inser jag att det varit rätt mycket ett tag. Och inte blir det bättre. Julgröt i bylokalen ikväll, upptaktsläger för slalomen i helgen, tunnbrödsbak på söndag.

Skulle ge bra mycket för att få sova lite extra, men kan avstå det till förmån för skidpremiären som jag ser fram emot! Blir bara inte på mina skidor - skulle skruva om takräcket från gamla till nya bilen - passade förståss inte!! På Bilbolaget får de inte hem ett takräcke som passar förrän på tisdag - och dyrt var det oxå. Barnens skidor ryms i bagaget, men mina är några centimeter för långa. Suck! Blir till att hyra.

Har hunnit hyfsat långt med julklappsinköpen. Så pengarna är slut fastän det bara är den 4:e december. Hade i o f s blivit fel på lönen, så jag fick ca 2 000 för lite. Rätt månad för ett sådant fel, eller hur?

Hoppas nu bara att det endast är trötthet jag känner spår av i kroppen, för någon influensaspruta har jag inte hunnit med, även om jag skulle ha bestämt mig (vilket jag nog fortfarande inte gjort, tror jag).

2,5 veckor till jullov - vilken hägring!!


Inte ens hjärnan hänger med, det ska naturligtvis vara på måndag vi ska baka....

1 december 2009

Svininfluensa variant

Fick ett skämt-sms att man bara behöver hålla sig ifrån mansgrisar, soffgrisar, svinpälsar etc för att klara sig mot svininfluensan. Läste det för LG och la fyndigt till:

- "Men då måste jag ju vara mest immun då, eller?
- "Jomenvisst - och jag har äntligen fått föklaringen till varför jag inte blev smittad av fågelinfluensan"
- "????"
- "Så länge som jag bott med en skata!"


Där fick jag!

Tonen är ofta rå men hjärtlig här hemma. Men när det verkligen gäller, då vet vi alltid var vi har varandra.....

29 november 2009

Advent = väntan, kryddat med en nypa längtan

Jag har liksom lite tappat stinget. Förr i tiden fanns alla tomtar på plats, ljus i fönstren, julgardiner i alla rum, kransen på dörren - ja egentligen var allt julklart redan till första advent.

Nu ligger julgardinerna strukna men inte upphängda, fönstrena oputsade, odammat i vardagsrummet så tomtarna får vänta, enriset till kransen har jag inte ens plockat. Men med killarnas hjälp står i alla fall granen på gården och de elektriska stakarna i fönstren, trots min apatiska trötthet.

Igår julpysslade vi på Turistbyrån med cafét, det blev en hel armé med små marsipantomtar till sist. En stadssväng med killarnas egna julklappsinköp hann vi också med. På kvällen såg vi en film som var inspelad i Tatrasbergen. Visade sig efter lite funderande och googlande att LG varit där, så nu har jag ännu ett möjligt resmål på önskelistan.


27 november 2009

Solsken

Ledig dag, men ändå fullt upp. Började med att följa med till kyrkan när skolbarnen firade in advent. Den finurlige prästen hade byggt en alldeles riktigt snölykta under predikstolen. Tack ÖSK-spåren för det!

Efter en sväng hemma med tvätt, gardinstrykning och lite soft lunch med tidningsläsning och solfascination, hämtade jag killarna på skolan. Så till Duved för byte av slalomskidor. Killarna på Lang Racing är, som vanligt, helt fantastiska att handla hos. Därefter blev det Årebageriet för bullfika, Chokladfabriken för inköp och lite lätt touch av julstämning. Matinköpen gjordes på ICA i Järpen - och i kassan satt en bekant som jag inte sett på länge. Trevligt.

Nu hade klockan redan hunnit bli mycket och alla var så hungriga att det fick bli nödlösning med hämtpizza från Krokom. Satt som en smäck!

Väl hemma har grabbsen ockuperat TV:n och spelar Wii Sports Island. Verkar rätt kul, men jag tror jag fortsätter beta av den där gigantiska tvätthögen, så kanske vi kan fixa lite adventsfint här med, så småningom.



25 november 2009

Vinter på villovägar

Slask och plask.
Snön töar bort, igen.
Humöret rinner av i takt med rännilarna av tövatten.
Grått - dimma. Mörkt - vått.

Trodde att bo i Jämtland innebar snögaranti,
men det var innan alla mina mil i bil.

Snälla klimatet, förlåt mig!
Ge oss lite snö och kyla....

NU!

24 november 2009

Den som har nå't ansvar

Skolforum. Möten där vi klassresresentanter förväntas insupa information ur skolans värld och ta ansvar och komma med kloka inlägg till gagn för lärare och skolledning.

Jag har varit ifrån den där tillställningen ett tag. Kunde inte förstå varför vi skullle sitta på ledig tid i timmar och gå igenom samma information som vi sedan fick höra på alla föräldramöten (var på den tiden då jag varje termin gick på tre st).

Ikväll var det (åtminstone för mig) ny information, men, som någon mycket riktigt påpekade - varför inte skicka ut allt i förväg och använda tiden till diskussioner?? Å andra sidan hade jag ju inte kunnat läsa det ändå, för kallelserna skickas av någon anledning med post och inte med mail. Det senare har jag rätt bra koll på, men posten - allt som inte är räkningar har en förmåga att hamna någon helt annanstans.

Sedan satt vi där - den misstrogne, den kritiske, den som vill berätta och veta allt, den som inte säger ett knyst och så jag, som liksom är en blandning av alltihopa - både för mycket, för litet och kanske inte alltid 100% relevant.

Dagens tema var mobbing och den nya Olveusrapporten. Det höjdes upprörda röster över den stora andelen elever, som upplever sig mobbade eller kränkta. Men jag tror nog tyvärr inte att 5 respektive 7% på något vis är missvisande, om än alltför högt. Ser mig bara omkring bland mina vuxna vänner - hur många upplevde inte detsamma som barn??? Klimatet i dagens skola och samhälle har ju dessvärre inte heller mjuknat de senaste åren.

Vi pratade om hur vi får barnen att vilja och våga tala med en vuxen och om pojkars brist på empati. Sedan satt vi där och var rätt nöjda med oss själva, på gränsen till självgoda; vi som engagerar oss, vi som har barn som inte har "några" problem, vi som har goda föresatser och idéer om hur allt bör och skulle kunna vara.

Naturligtvis är jag både stolt och glad över att ha en son som är världsmästare i empati och en som alltid berättar hela sanningen till sist. Men det ger mig ingen garanti för att inte just mina söner skall bli mobbade eller, för den delen; mobbare.

Tillsammans tror jag ändå att vi kan stötta och stärka dagens barn och ungdomar att bli morgondagens kloka och empatiska vuxna. Men, det kräver både tid och kontinuerligt arbete.

Kontraster

Jag skriver om glädje och lycka. Inte långt från mig vänds i samma ögonblick någons glada småprat på väg, i en bil, till ond, bråd död i blixthalkan.

Så små marginaler, så oföutsägbart.

Desto större anledning att ta vara på lyckan, den korta tid vi har. Inget att ta för givet. Endast ett betyder ändå något:
- att vi tar väl vara på varandra.

22 november 2009

Glädje

R sa, när hon var här, att vi skrattar mycket, att vi har "högt i tak". Hon sa att det är hon inte van. Jämfört med hennes vänner i Schweiz verkar vi mycket mer harmoniska och har närmre till skratt och lycka.

Kanske är det så?
Kanske är det bara som det verkar?

Sak samma. Jag är medveten om att jag är en mycket lyckligt lottad människa som har förmånen att omge mig med fantastiska familjemedlemmar, släktingar, grannar, arbetskollegor, vänner och bekanta.

Vem kan låta bli att skratta och vara glad då?

Granletning

Lite sagolik är nog vår tillvaro ändå ibland.

Idag var det dags igen. I år fick vi ta fyrhjulingen eftersom snön som kommit hittills haft en förmåga att försvinna igen. Men nu snöade det sådan där fridfull julesnö och allt kändes helt perfekt. Grabbarnas kompis ringde hem och deklarerade att han inte ville bli hämtad - han ville följa med och ta julgran!

Personligen tycker jag ju att just granletningen egentligen är den enda julförberedelse som behövs. Bakning, matlagning och städning kan jag gärna fuska med, men inte äkta gran, röda kulor och lite tomtepynt.

Nu är granen hämtad; julen är välkommen!

21 november 2009

Filmtajm

Lördag - igen. Fotoväder, men plikterna inomhus drog ut på tiden, eller sov jag för länge? Strunt samma - inga foton till bloggen idag heller, alltså.

Killarna har kompis som ska sova över, den här lördagen också. Passar mig. Jag som alltid önskat mig ett helt fotbollslag. Borde någon gång fråga kusinen som har 10 barn, hur det egentligen funkar i praktiken?

Killarna och jag var på sta'n igår, köpte några julklappar, gick på bio och handlade på Willys. Ibland gör vi det, även om jag föredrar att handla lokalt.

Vi såg "Upp". Jag grät. Trodde väl aldrig jag skulle böla så mycket till en Disneyfilm, men tydligen har inte mycket förändrats sedan jag som barn såg Bambi.

Tänkte på alla som skulle bli världens bästa föräldrar, men inte får några barn, på pappa när mamma inte längre fanns och på alla barn som inte har/får den kontakt de borde med sina föräldrar. Checkade lite med sönerna sedan och det visade sig att de mycket väl fångat budskapet i filmen. Liksom jag hade även de tänkt på morfar. Den yngre sammanfattde biobesöket rätt fint, tycker jag:

-"Det var en bra film, både sorglig, spännande och lite lycklig"

18 november 2009

I sitt rätta element

Det var skidtävling på ÖSK ikväll, så själva skytteträningen blev inställd. Men vad gjorde väl det? Vi fick ju provåka en slinga på den utlagda snön.

Nu får det ta mig tusan bli vinter!!

Längtan

Är på styrelsemöte i Rörvattnet. Har ätit gott, druckit gott och arbetat flitigt och (om jag får säga det själv) framgångsrikt. Snackat barn och resor och trivs liksom fisken i vattnet med alla. I morgon ska vi snickra ihop verksamhetsplanen för 2010. Kan bli tufft, men lär nog gå det med.

Genom väggarna, som egentligen inte är särskilt lyhörda, hör jag hur någon snarkar. Jag borde också verkligen sova. Men det går bara inte. Inte just nu. Saknar och längtar efter killarna därhemma. Till viss förvåning även den store.

Banne mig, efter snart 17 år jag fortfarande lika förälskad i denne man som jag aldrig helt kommer att riktigt förstå mig på.

16 november 2009

Skriv en rad

Jag läser Bodil Malmsten. Lockad av hennes jämtländska ursprung, fångad av hennes ord, nyfiken på hennes betraktelser och tankar.

Hon har en blogg också. Fast i hennes bok ; "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig", som jag läste ut i kassan på badet ikväll, önskar hon att det fanns ett annat ord, ett annat namn för just "blogg". Jag kan tycka att det då nog borde finnas flera olika benämningar - för en blogg kan ju verkligen vara så mycket olika. Fast å andra sidan, måste man artbestämma allt, vara sin genre trogen?

Jag har sedan barnsben närt en dröm om att skriva, helst en bok eller så. Efter att ha invigts i bloggvärlden och insett hur oerhört många det finns därute som skriver vackert, intressant, fascinerande, poetiskt och läsvärt, är jag än mer övertygad om att låta det förbli en dröm. Åtminstone om jag förväntar mig att någon skulle vilja och dessutom ha utbyte av att läsa boken sedan.

Även om jag nog en dag går både en skriv- och fotokurs, får mitt skrivande och fotande förbli i dagbokssyfte, för mitt eget nöjes skull, samt till broschyrer och hemsidor för jobbets räkning.

Men ett har jag i alla fall gemensamt med Bodil; "alla dessa kärlekshistorier med små barn i barnvagnar".....

15 november 2009

En helt vanlig söndag

I går gjorde jag det igen. Men, den här gången med sällskap! Jodå, hela dagen gick utan att något vettigt blev gjort och LG höll mig sällskap. Det snöade så vackert från tidig morgon till sen kväll, men det enda jag kom mig för med var att gå ut med tvätten, hämta potatis, röja lite i torkrummet, leta reda på killarnas skidor och konstatera att vi får nog byta allt i år, laga middag och hänga ( läs: sova) i soffan framför TV:n. Jo, vi plockade ur frysen för att frosta av den också, men det blev inte klart, tror inlandsisen hade byggt bo där.

Även idag sov jag länge, men smittad av LG:s ångest över gårdagens tilkortakommanden har här i rask takt flitts frys och kylskåp, hängts tvätt och lagts ny i maskinen, röjts ovanför trappen och slängts, slängts, slängts! Känns fantastiskt skönt.....

Nu övertalade LG killarna att stanna hemma och hjälpa honom med diverse maskintvättar i stället för att åka till sta'n och gå på bio. Lika bra att jag också fortsätter då alltså, innan arbetsivern rinner av mig i takt med kaffeklunkarna. För golven behöver visst torkas, kläder vikas och strykas och kanske hittar jag något mer som kan slängas. Den där promenaden jag sett fram emot hela veckan som inte blev av igår, hägrar inte heller lika mycket nu när det återigen slaskar, regnar och är grått ute.


Hann gå ut en sväng också, men framförallt - att gå barfota på nyskurade golv är alltför underskattat!

13 november 2009

Valfrihet

Veckorna bara rasslar iväg. Vi hade fredagsmys på jobbet idag - tända ljus, smakprover från Alsens Chokladverkstad till kaffet, nästan inge' folk och jag fick undan en massa surdegar. Hann dessutom klart förberedelserna inför nästa veckas styrelsemöte och t o m påbörja arbetet med ett av mina större dåliga samveten. En bra dag på jobbet m a o.


Har precis sett "Broarna i Madison County" igen. Såg den första gången relativt nykär, tillsammans med J (han som sedan blev polis), när den var ny för snart 20 år sedan. Jag har alltid varit en stor beundrare av Meryl Streep och tyckte nog redan då att att filmen som sådan var "bra", men själva storyn hade jag svårt att acceptera, än mindre förstå.

Nu, ett halvt liv, 13 år som sambo och två barn senare ser jag på den med helt andra ögon, ur ett helt annat perspektiv. Livet har överraskningar i beredskap för oss, men endast vi själva avgör hur vi handskas med dem, vilka val vi gör i livet.

Då - kunde jag bara förlika mig med det faktum att Francesca ändå stannade hos familjen. Nu - med en insikt om att allt inte är enbart svart eller vitt, beundrar jag hennes mod, styrka och visdom för varje enskilt val genom hela berättelsen. Det vackert, vemodigt och tårar trillar tätt på min kind.

11 november 2009

I år och ifjol


Så sitter jag här igen, på kvällen, efter Guldstjärnemiddagen. Fascinerad över vilka fantastiska människor det finns. Hur härligt livet kan vara med rätt folk omkring sig.

Mailar återigen bilder på ödmjuka, tacksamma pristagare till lokalpressen. Men i år har jag ny dator, så det går fortare.

Precis som ifjol har jag sovit alldeles för lite den senaste tiden, verkar ändock som att jag inte har fullt lika många åtaganden som då. Men, i stället för endorfiner har jag bara skräck för att drabbas av svininfluensan. Har liksom bara inte tid med det.

Och inte vet jag om jag törs vaccinera mig heller - är nu uppe i fem personer som vittnat om att de blivit tvärdåliga e f t e r att ha tagit sprutan. Killarna har själva propsat på att få gå och ta den med klassen på skolan nästa vecka. LG är väl, i sin tur, minst lika velig som jag.

9 november 2009

Formsvacka

Ingen gympa ikväll heller. Styrelsemötet med Alpina klubben drog ut på tiden och själv var jag så kopiöst trött att jag inte orkade stressa för att hinna.

Har softat i soffan och smygnjutit lite av ensamheten - R åkte hem till Schweiz i dag och LG kör buss. Barnen sover, minst lika trötta som jag, så det blir till att göra dem sällskap och hoppas på att vi alla är piggare i morgon.

8 november 2009

Grå novemberdagar

Det är så grått, så grått. Som att leva i ett dassigt mjölkpaket. Jag har varit helt slut hela helgen. Stackars R har endast fått sig en promenad till kohagen och en biltur till affären att lägga till sina upplevelser i Sverige. Men igår kväll tittade vi på bilder från anno dazumal, när det begav sig, i Wartensee. Som vi skrattade, det var en fin tid.

Erik har varit sjuk och hemma från skolan två dagar, jag tror jag har hans virus på ingång i min kropp nu. Hur blev jag annars bara så slut?

I torsdags tappade jag minnet när jag for från jobbet, eller åtminstone var jag alltför disträ för att ha tankarna med mig. Blir ju mörkrädd, kan man vara fullt frisk och lyckas med något dylikt?

Och så har jag pratat med en pappa som har en dotter med samma diagnos som sonen. Bara sådär. Kändes som att vi känt varandra hur länge som helst, fastän det var första gången vi pratades vid. Återigen, allt är lätt, går lätt för oss ,insåg jag när han beröättade hur de haft det med sin dotter. Vi är så lyckligt lottade. Hoppas verkligen vi får tillfälle att prata mera och kanske så småningom även träffas. De bor dessutom granne med min gamla skol- och vandringskompis A. Världen är ibland bra liten....

Lite blandad kompott de senaste dagarna, alltså. Firat lite fars dag idag med kladdkaka och älgköttsoppa. Nu måste jag sätta mig och jobba ikapp lite som jag inte hann i torsdags eller fredags och inte ville göra igår......

6 november 2009

Hon har så rätt

Häromdagen ringde specialpedagogen som läser med äldste sonen 1 gång/vecka. Hon tyckte han förjänade lite extra gott fika den kvällen. På skolan hade de gjort lästest som gått över förväntan, nämligen. Det visste jag ju nästan redan.

Sedan läste jag det här och kan ju bara hålla med!

Men något jag aldrig kommer att förstå är hur man kan välja bort? Hur klarar människor av att "leka Gud"? Själva tackade vi nej till allt vad test hette. Vi ville glädjas varje dag av graviditeten, tids nog kommer bekymmer och tunga dagar - oavsett.

5 november 2009

Man ska tänka på allt

Fick lite dåligt samvete då jag läste det här och det här.

Tanken har väl föresvävat mig även tidigare, men jag tycker ändå att jag försöker hålla mina berättelser på en nivå som inte borde uppfattas som särskilt utlämnande eller kränkande. Samtidigt som jag inser att det är ju liksom ingen stor svårighet att räkna ut vilka vi är, med tanke på var vi bor och vart jag jobbar.

Borde kanske ha haft en mer anomonym approach på vad och hur jag skriver, vilka bilder jag lägger ut osv. Trots att jag tycker att jag redan nu tänker mig för rätt så noga vilka detaljer jag "lämnar ut". Genom bloggen håller jag kontakt med släkt och vänner långt borta, det är liksom huvudsyftet. Att välja bort bilder känns därför inte aktuellt, men i övrigt kanske jag borde anstränga mig för att anonymisera den lite mera, bli ännu mer sparsam med namn osv.

Å andra sidan gör jag detta nog till ett större problem än det är. Så många är det ju faktiskt ändå inte som läser det här och de flesta är ju folk som jag känner, mer eller mindre och ändå skulle ha berätttat för, förr eller senare.

4 november 2009

De stora fem

Har jag en bit kvar till, men, en björn för snart 20 år sedan, ett lodjur på långt håll i fjol mellan Bydalen och Gräftåvallen. Och ikväll, på hägn bortom båthuset -

Ett lodjur på bara ca 20 meters håll!

Grabben i sängen bredvid

Skickade R till Trondheim över måndag-tisdag och idag har hon åkt till Umeå för att hälsa på S. Hade gärna följt med, pratat minnen från Au Pair-tiden och återknutit kontakten. Men det kan vi nog fixa själva också, så småningom.

Själv fick jag lite extrajobb genom sambon. Han hade gjort arbetsbyte (som vi båda glömt, men nu är oerhört tacksamma för) med en kille, som plötsligt dök upp här med en massa älgkött.

Skära rent och putsa är ju liksom inga problem, men jag har aldrig tagit reda på kött från "scratch" själv förut. Har alltid lyckats haft hjälp av slaktarn, mamma eller svärmor för att artbestämma de olika delarna.

Så där stod jag. Med tre kokböckers olika stycknings-scheman uppslagna, rynkor i pannan och -"Hmmm, fransyska, lägg eller...?? Jag kände plötsligt, för första gången, ett starkt systerskap med Desirée i "Grabben i graven bredvid", när Benny slängde åt henne ett paket köttfärs och en önskan om att hon skulle steka köttbullar....

Det gick väl ändå hyfsat till slut, men om vi säger så här:

Det blev en väldigt stor andel köttfärs och grytbitar innan det var klart.

1 november 2009

Stank och stinka

Efter fyrhjulskörning i grusgropen, ettårskalas hos en av två av världens bästa K:or och den gruvsamma vetskapen om att skolan börjar igen i morgon, orkade yngste sonen inte riktigt mera.

Han låg där i sitt rum, ville först inte ens släppa in någon, men så småningom lirkade jag mig in i rummet. Då gömde han sig i sängen, att bli tröstad var inget alternativ, i stället proklamerade han uppgivet med gråt i rösten:

-Mitt liv stinker!!

Varvid LG sticker in huvudet och konstaterar:

- Självklart. Jag har just släppt en brakare.

Då måste vi bara skratta allihopa - märkligt hur befriande skratt kan verka. Nu sover han nämligen sött, min lille kille.

Allhelgona och Halloween


De två går liksom inte riktigt ihop för mig.Och ändå.

Eric har haft kalas ikväll med pumpalyktor och halloweenballonger. 14 av 22 klasskompisar kom, kalasade och hade, som det verkade, roligt. Vi bjöd på hamburgare, gick en slags tipsrunda upp till skogen där vi stötte på ett snällt spöke och sedan hittade godis mitt på vägen innan vi fick åka bandvagn ner igen. Hemma blev det spelhåla, disco och Marängsviss. Fyra timmar kändes som inga alls, kalasföremålet själv stormtrivdes och satt sedan och räknade pengar som den värste Joakim von Anka.

När alla barn åkt hem hjälpte mig R (som f ö haft kökstjänst hela dagen och kvällen) att röja undan och dammsuga det värsta. Jag tände ljus både ute och inne, vi satte oss i soffan och tankarna gick till de nära och kära som inte längre är bland oss. En stilla stund för eftertanke och saknad - men mest av allt tacksamhet över att jag en gång fått ha dem i mitt liv.

29 oktober 2009

Nöjd, nöjd, nöjd...

Telefonmötet med styrelsen i morse gick som en dans. Ska bli riktigt kul att köra i.r.l i november.

I övrigt idag:
Grabbarna blev klippta hos Mia - så fiina sååå, hämtade R på flygplatsen - hon blir här i drygt en vecka (!!), handlade till Erics kalas på lördag, fikade tårta med kollegorna som avskedsgest för E. Har ta mig sjutton inte "stånnan" med nå'n bloggning nu.

26 oktober 2009

Datateknikgeniet Anneli

Visst berättade jag om min "havererade" dator? Åtminstone fungerade ju inte trådlösa uppkopplingen här hemma.

Tog med dator och barn till sta'n idag, drog en snyft-vals i luren till killarna på KJ-data och - jodå, jag fick komma med burken direkt. Med fasa för hur många tusenlappar nu detta ska gå på, tittar jag på när killen öppnar "locket", startar datorn och nästan direkt frågar:

- Den här lampan, brukar den lysa gult eller blått?

Han kunde lika gärna pratat grekiska och frågat efter kvadraten ur något jättetal. Svaret fick han stå utan.

-Jag tror jag har löst ditt problem, säger han med ett leende, trycker på touchknappen som ändrar färg - och vips funkar trådlösa nätverket igen!

Själv kan jag inte annat än konstatera att "jag har gjort det igen". Men den här gången är jag bara glad och tacksam, för billigare kunde det ju liksom inte bli.....

25 oktober 2009

Aftonbladet eller Expressen

Efter heldagen på skidstadion, som förutom barnens prova-på även bjöd på lite föräldra-prova-på till både fasa och glädje, skulle vi snabbt slinka in på relativt nyöppnade ICA Maxi och handla.

Kan ju lugnt konstatera att det inte är någon affär för kunder med beslutsvånda. Ska det verkligen behövas motsvarande tre hela väggar med bara ost?

Det tog oss lång tid att hitta till kaffet och Oboyen, som var vår egentliga inköpsanledning. Under vårt sökande lyckades vi i stället hitta;

-italiensk antipasto
-lego på extrapris
-blåmögelost av ngt slag som var lika dyr, men inte alls lika god som Skärvångens
-parfymerade badbomber
-lösviktsgodis

Som alla förstår blev det varken någon billig eller snabb handling. Tror vi kommer att undvika den där affären i det längsta i fortsättningen. Om vi inte har väldigt gott om tid och specifikt är ute efter allehanda delikatesser - för det fanns det obegränsat urval av!

23 oktober 2009

Kaputt

Är trött och lite grinig. Ungefär som en björn som inte hittat rätta idet ännu och för länge sedan borde gått och lagt sig.

I och för sig börjar höstlovet idag. Men, det är bara att bita ihop. Eftersom vi har bokat in oss på en "lära-sig-skidskytte-träningsdag" med Tullus och det börjar kl 08.30 på skidstadion i Östersund, blir det revelj i ordinarie skoltid för mig och grabbarna i morgon. LG följer förståss inte med. (Någon som blev förvånad? Nehej, trodde väl inte det heller...)

Datorn råkade glida i golvet idag, så nu misstänker jag att trådlösa nätverkskortet gått åt skogen. I vart fall funkar det inte att koppla upp sig den vägen nu. Eländes!

Alltså avdatoriserar jag mitt liv för idag, förbereder matsäck, letar fram träningskläder till mina "Ferry-wannabees" (åtminstone kommentarerna borde Felix kunna bli en bra arvtagare av) och dråsar i säng med nya biblioteksboken.

22 oktober 2009

Läslycka

Det är nu lite mindre än ett år sedan Felix fick börja träna läsning separat med specialpedagogen från elevhälsan. Ännu kan han fortfarande ibland glömma eller blanda ihop bokstäver, men på det stora hela har det skett storverk. Nu läser han både två- och trebokstavsord, riktiga och nonsens för träningens skull.

Häromkvällen satt LG och jag och drack kaffe, Felix tittade i ett reklamblad och säger plötsligt:

-"De har öppet tisdag, onsdag, torsdag, fedag och lördag. Lördag elva till tretton."

Gissa om vi satt där med två tappade hakor!

Annonsen han läste var från en affär med modellbyggen och tydligen var det så intressant att han både förstod möjligheten att få information från texten och fixade att läsa den.

Undrar hur många andra saker han kan, som vi inte har en aning om?

21 oktober 2009

Engelskaläxa kan vara kul också

Vi kämpar på med engelskan. Vi har dock själva bestämt att begränsa antalet glosor till hälften, när det gäller ambitionen för hur många Eric behöver lära sig att stava.

Ikväll var "parrot" en av dessa. Efter flera försök envisades han fortfarande med att stoppa in ett "e" istället för "o:t".

- Men lyssna på ordet, säger jag, det heter ju inte "parret".

- Joho, det heter ju visst!! - "Perrets of the Carribean"!!!

Jag ser genast hur en mycket indignerad Jack Sparrow, med en lätt fnysning låter oss förstå vad han tycker om att bli jämförd med en papegoja.

Så efter att ha förklarat mitt fnitteranfall för Eric, vrider vi oss båda av skratt!!

20 oktober 2009

Födelsedagsbarn



Dagen började traditionsenligt med paketöppnande och frukost i sängen inkluderande tårta. Här ryser nog alla hälsoförespråkare och skakar på huvudet, men jag vet åtminstone en famlij till i Offerdal, visserligen med norsk härkomst, som börjar födelsedagarna lika som vi.

LG hade bytt rundbalar mot en begagnad fyrhjuling, vilket naturligtvis blev dagens höjdpunkt. Men den lille jubilaren verkade precis lika nöjd över det faktum att vi var 12 personer som åt tårta här ikväll. Så härligt att fira en födelsedag så!

Som Yin och Yang

Natten mellan den 19:e och 20:e oktober är natten då det tragiska, oförklarliga skedde som för alltid kom att ändra min syn på människans förmåga att använda sina egna spärrar.

Natten mellan den 19:e och 20:e oktober är samtidigt natten före Erics födelsedag. I morgon blir han 10 år, men för mig kommer han alltid att vara det lilla knytet som får mitt hjärta att vrida sig av kärlek, lycka, sorg och förtvivlan.

Märkligt hur han, utan att anstränga sig, kan få alla mina känslosträngar att spela, darra, brista. Få mig att tappa all objektivitet och bara ha ögon för hans utsatthet, olycka, orättvisa. Och allt rättfärdigar jag genom en enda av hans åtråvärda kramar och orden -"Jag älskar dig, mamma!"

Med bävan inser jag motvilligt att det inte kommer att dröja förrän jag tvingas släppa fågeln fri och mitt hjärta suckar tungt vid blotta tanken.

Med Felix är det annorlunda. För honom blir jag en tiger som slåss och inte viker undan för något. Slåss för hans rättigheter, likaberättigande och viljor. Hans orättvisor, utsatthet och olyckor får inte mitt hjärta att blöda, i stället väcks mitt raseri och jag stormar fram bredvid och förbi honom, fast besluten att röja vägen från alla eventuella hinder.

I stället för att bäva, ser jag i hans fall med tillförsikt och glädje fram emot den dag när fågeln lyfter ur boet för att söka och ordna sitt eget näste.

Två söner, ett modershjärta - två helt olika kärlekar.

19 oktober 2009

Och vad är vitsen

Igår offrade jag det fina vädret för att göra ett röjningsförsök, åtminstone på nedervåningen. Dammtorkade, skurade golv och blev riktigt nöjd med resultatet. Tände t o m ljus inne på toaletten för att där var så rent och fint.

Det höll i exakt 23,5 minuter.

Sedan var resten av familjen tillbaka och alla hjälptes vi åt att dra in lera, smula macka och skräpa ner lite allmänt i hela huset.

Idag har det i stället gjorts tappra försök att få med korna "borti flon" hem för vintern. Nix, de vill inte! Tog in grindarna i buan när LG och Felix hämtade hem jungbyn från Gunnarvattnet. Sedan middag och årsmöte i Almåsa Alpina, sedan var det slut på den här helgen med.

17 oktober 2009

Mycké ICA nu

Kan väl avslöja att mitt nattliga pyssel har en viss ICA-relation...

Men, det som framförallt kretsar kring ICA just nu är ju deras nya satsning "Vi kan mer" med tillhörande reklamkampanj och filmer. Flera av de kloka bloggare jag brukar läsa, har redan tagit upp det. Bl a Masarinmamman och Abbes Pappa.

Jag kan bara ställa mig i ledet och lovorda reklammakarna, ICA - ja alla som har en del i att på detta sätt med humor, insikt och värme belysa fördomarna många hyser när det gäller funktionsnedsatta.

Här är min favorit, hittills:



Oj, så jag skrattade!! Hur många gånger har man inte upplevt hur folk som inte känner Felix blir övertydliga, pratar över huvudet etc, när de inser att han inte är som andra? Likaså är igenkänningsfaktorn hög då det gäller "Jerrys" reaktion.

Påminner mig nämligen en hel del om när grannen (som i o f s alltid behandlat Felix likadant som alla andra barn) skulle busa med honom när han stolt visade upp sitt klassikerdiplom för skidåkning, löpning och cykling:

-Nej men här står det väl fel? - Jag tror nog du har åkt traktor, lastbil och bandvagn i stället?!

Då tittar Felix överseende på honom, skakar på huvudet, gör små klickljud med tungan mot gommen och svarar:

- Du är en rolig gubbe du!

Gissa om vi alla fick oss ett gott skratt - inte minst grannen!

Räddaren i nöden


Synden straffar sig själv heter det....

Satt uppe och "pysslade" till klockan var 03.00 i natt. Vaknade idag när halva dagen gått med en sprängande huvudvärk. Händer väl ungefär en gång per år.

Nu har Felix och LG åkt i väg med lastbilen. Eric är ute med en kompis som kommit hit. Själv har jag bäljt i mig en kopp "Java" med tillhörande chokladbit - och nu känns det riktigt bra.

Bara att ta itu med dammsugning, tvätt, disk och sedan ska jag nog unna mig en skogspromenad i det fina vädret också.

Sena nätter

Den här veckan har ägnats åt:

- Jobb på dagarna
- Egen (en kväll i alla fall)och barnens träning på kvällarna
- Lite pyssel på nätterna.

Är en liten hemlis ännu vad det blir av det pysslet, men just nu känns det som att det blir bra och jag har haft jättekul.....

Men en sådan vecka tar till slut ut sin rätt, så helgen lär gå i sömnens tecken.

14 oktober 2009

Do you speak english?

Vi nöter glosor. Engelska glosor. Hyfsat begripliga, svåra att komma ihåg och oftast helt omöjliga att stava. Eric varvar utbrott och uppgivenhet med iver och olika inötningsmetoder. Skriver på lappar, springer mellan orden i vardagsrummet, sätter upp glosorna på kylskåpet - ja uppfinnigsrikedomen när det gäller studieteknik är det inget fel på.

Och ändå. Så, för mig, obegripligt svårt.

Vi tränar och tränar men det är hopp omöjligt för honom att minnas alla orden, än mindre stava dem. Så jag, plugghästen, skolförespråkaren, ifrågasätter slutligen meningen med det hela.

För han är ju inte brydd att prata. Med de ord han kan svarar han på de tilltal han förstår. Är det inte ändå det som borde vara huvudsyftet? Att förstå och göra sig förstådd. Att skapa förutsättningar för att kunna kommunicera med andra människor.

12 oktober 2009

På kvällen får den late brått...

Lite hopp och skutt och allt i otakt. Jag är helt galen i måndagsgympan, men koordination är liksom inte min starka sida. Svettas floder och flinar hela tiden när jag inte grimaserar för att orka det sista, lilla....

Eric låg redan i sängen när jag kom hem - min stora, duktiga kille - när han vill! Felix fick jag schasa in från verksta'n, men sedan kröp han snabbt till kojs han med.

Själv har jag flaxat runt härhemma och letat vinterkläder, för det har kommit mer snö och är konstant minusgrader nu. Men jag kan absolut inte hitta Felix nyaste vinterjacka. Det är ett mysterium vart den tagit vägen.

Skulle ha renskrivit ett samarbetsavtalsförslag (jisses vilket långt ord!) inför morgondagens möte i Norge. Tänkte hinna med det innan jag somnar. Natten är ju, som tur är, lång. För jag hade visst lovat tvätta motorcykeln också, så att LG kan ställa den till vinterförvaring ikväll.

10 oktober 2009

Bigfoot

Tog med Felix till sta'n idag för att handla nya skor. I våras köpte vi strl 39 på dojjorna, men nu i höst har han klagat över att de klämmer på tårna.

Börjar långsamt inse att min "lille" son inte är så liten längre. Vi fick inhandla stövlar och kängor i storlek 43 (!!), deodorant, som han omsorgsfullt valde ut den godaste doften på alldelels själv och ansiktstvätt i hopp om att få bukt med de små plitorna som börjat konkurrera med fräknarna på hans fortfarande lika söta uppnäsa.

Snart tonåring i kroppen men i så många andra avseenden fortfarande en ganska liten kille. Varje dag tar föräldraskapet en ny skepnad och vi väger våra ord och handlingar på guldvåg.

9 oktober 2009

Arg

Att jag inte kan göra någonting rätt!!

Hur svårt kan det egentligen vara att hålla rätt hastighet med bilen? Petar ju oftast in farthållaren nuförtiden, men se, när jag skulle bromsa ner till 50-sträckan på väg till jobbet, då gjorde jag det inte fullt ut.

Lyssnade just då på P4 och en helt underbar sång av Björn Gidlund och P-Danielsa om hur det är att vara förälder -"Man få int ens skiit i fre'". Inte hade jag tillräckligt koll på hastighetsmätaren då, saktade ner, såklart, men inte något extra för att Länstrafikgruppen stod på plats och naturligtvis körde jag då 5 km för fort och är nu några tusenlappar fattigare. Fin namnsdagspresent, typ.

Blir så arg på mig själv. Här snålas det och sparas in på än det ena än det andra för att få pengarna att räcka till något kul och så går jag och formligen slänger in en extra skatteinbetalning helt frivilligt, utan orsak.

Att jag inte klarar allt i den mån jag önskar på jobbet, att jag är urusel på att städa, inte världens mest perfekta mamma eller sambo - det kan jag leva med, alltihopa!

Men detta - så infernaliskt urbota dumt och onödigt!!!!

7 oktober 2009

Tänk vad som finns runt knuten


Har varit med mina fina kollegor på en liten personaltripp i eftermiddag. Först till Rörvattnets Hotell, där vi bjöds på lunch i Kåtan på Tors Holme, fick träffa nya personalen och ägarna och ta oss en titt på nybyggnationerna. Finemang!

Se'n till Fjällbjörken design - alltid lika mysigt och trivsamt och därefter god täljstensmiddag på Fjällgården och visning av hotellet med relaxavdelningen och nya Strandpaviljongen.

Och bäst av allt - allt det här finns bara en liten bit hemifrån! Fick idéer om såväl julklappstips (vem kan motstå en god middag, en stunds avkoppling framför brasan, relax med utomhus-bubbelpool och övernattning på hotell?) nya produkter och temapaketarrangemang. Så kul och inspirerande!

6 oktober 2009

Fy f-n va det snöar!


6 oktober och det är snöstorm. Rejäl sådan!

Åkte till sta'n ikväll för att killarna skulle kunna vara med på "prova-på-skidskytte". Som tränaren deklarerade -"Värre väder än så här lär ni knappast få på kommande träningar". Snöglopp, blåst och kallt till tusen.

Grabbarna (och jag!) tyckte ändå det var superkul. Vi får väl se hur länge det håller i sig.

Hemresan blev desto mer spännande - 15 cm blötsnö på vägen och mängder i luften. Jag tackade min lyckliga stjärna för vinterdäcken LG lagt på Audin i helgen.

Själv är han på hemväg från Gunnarvattnet, med Fordens blankslitna sommardäck och släpvagn dessutom. Blir till att borsta blötsnön av parabolmottagaren för att kunna hålla mig vaken med TV-tittande tills han rullar in här på gården.

5 oktober 2009

Träningsambitioner

De två första måndagarna lyckades jag hålla rena, kom bara liite sent efter ett möte vid andra tillfället. Förra gången; inte hemma från resan ännu, den här; föräldramöte i särskolan. Trodde jag skulle hinna både- och, men det var ju förståss en utopi, eller låt säga; en släng av grav tidsoptimism.

Hur fasen lyckas folk med barn och familj prioritera egen tid för träning? Dessutom på bestämda tider?

Jag tycker ju att det är störtkul med gympan, men det lyckas ju inte ändå. Har en stark känsla av att jag kommer att få dras med min dåliga kondition ännu ett tag.

4 oktober 2009

Höstar vidare


Hösten tuffar på. Önskar jag kunde säga detsamma om mig själv.

Sakta, men säkert fortsätter vi ändå med vinterförberedelserna. Potatisen och löken är upp- och intagen. Sommarplant och lite annat har röjts undan ute på gården. Myser på kvällen med god mat och TV-tittande för hela familjen i soffan.

Meterologerna hade hotat med flera decimeter snö till idag, men det höll sig slutligen till fjälltrakterna. Småruskigt väder som det ändå var, avbokade jag och B svampturen. Istället har jag läst, plockat, donat och försökt mig på lite städning härhemma. Måste erkänna att det verkligen sitter långt inne och är rejält segt när huset är i ett sådant tillstånd att man rakt inte vet vart man ska börja.

Men i köket är det nu i alla fall både trivsamt och rent, så länge det nu varar.

1 oktober 2009

Borta bra och hemma?


Hann väl inte landa förrän allt drog igång igen, hemma, på jobbet, för Alpina klubben.....

Men det har hänt lite kul saker också;

- Hemma var nog Eric gladast att se mig igen. Han visste inte om han skulle kunna sova på måndagskvällen för "Det är så spännande att jag ska få träffa dig igen, mammma!".

- På jobbet träffade vi K från JHT idag och jag tror vi ser en ljusning - igen!

- För Alpina klubben var jag och H på info från Handikappidrottsförbundet ikväll. Intressant och det känns som att vi två jobbar bara bättre och bättre ihop.

Kul, va!?!

Kontraster


Fikat på vandringen i Gstaad, Schweiz på söndagen.

Fikat på vandringen i Jänsmässholmen på tisdagen
.

Hopp Schwiiz









Det var precis så som jag minns och föreställt mig.

Att träffa R.
Vännerna som så generöst tog oss med på allt.
Alpabzug med "Heidi och Peter" känsla.
Bergen, naturen, vandringen.
- Schweiz -

Fast ännu, mycket bättre!!!

Kan inte här redogöra för allt vi gjort, men i korthet:

Shopping i St Gallen och middag med R. Pratade halva natten...

Träffade A & G i Zürich. Fantastiska människor båda två, och måste erkänna att G är min stora idol nu! Vill bli som henne, när jag blir "stor". Bil till Chateau d'Oex och träffade ännu flera, fantastiska människor. Vandring till Alphüttli med Ostfondue och underhållning.

Alpabzug i L'Etivaz. Kommentarer överflödiga. Bilrundtur med sightseeing från höga alper till vindistrikten nära Aigle. Schweizisk Folklore-konsert på kvällen och sedan snackade vi "skit" till kl 02.00.

Musikunderhållning och avskedskalas, bil till Gstaad, vandring i ca 3 tim. Hotellets bastu, aromaångbastu och upplevelsedusch alldeles för oss själva. Middag på mysigt café.

Chokladkake- och vininköp. Panoramatåg och dubbeldäckartåg till Zürich. Flyget hem igen.

God mat, gott vin och goda vänner - inramat av detta otroliga landskap. Vilken resa, vilka dagar, underbart! Vill ju bara åka ner någon gång igen......

22 september 2009

Nu packar vi och drar

Bara att inse - för mycket som ska göras på för kort tid. Förbereda allt för man och barn som får klara sig utan projektedare några dagar. Inte lämna alltför mycket ogjort på jobbet. Leta fram pass, UBS-papperen och packa lite kläder.

Och jag är totalt okoncentrerad!

Kan bara tänka på:

-att åter få träffa R i fina St Gallen efter 17 år
-den gästfrihet vi bjuds av vännerna i Chateau d'Oex
-Alpabzug och "Les Yodleurs du Pays-d'Enhaut"
-lite vandring, Spa och kändisspaning i Gstaad.

Lägger därför bloggen på hyllan.
Kommer tillbaka nästa vecka med finfina bilder från Schweiz, hoppas jag!

20 september 2009

Helgen som försvann

Tog en semesterdag i fredags för att hinna med allt som behöver göras här hemma innan resan nästa helg (OK - är mycket som kretsar kring den just nu - men jag längtar så!! Samtidigt som jag har panik över att hinna med allt hemma och på jobbet både före och efter...)

Kan väl summera det hela med att det gått sådär.

Började med att jag fick agera taxi när svärfar skulle klippa sig, och där gick den fredagen. Tänkte köpa skor, men tror du jag fann några? Nix. Har nu tvättat, putsat, lagat och polerat de gamla i stället och blev förvånansvärt nöjd med resultatet.

Plockade lite vinbär och hade lunch och fikaservice med inslag av trevligt besök mest hela dagen igår. God middag blev det också med nötstek (köpt, visserligen, eftersom frysen gapar tom på kött just nu) kantarellsås och säsongens sista (?) egna grönsaker.

Fick med mig killarna till skogen för lingonplockning idag, sedan vi monterat ner studsmattan. Några tvättmaskiner, saftkokning, ytterligare matlagning, lite grovrengöring i badrummet - och - vips var helgen förbi.

Får prioritera om lite på jobbet i morgon för saker som jag inte hunnit/orkat/velat i helgen - och städningen av huset? Tja, det lär nog vara kvar även när jag kommer hem från vår tripp....

Min syrra älgjägerskan



Jag har inte bett om lov, tänker inte göra det heller. Först nu, när jag fått bilder som går att se lite bättre på, förstår jag hur stor den där oxen hon sköt förra helgen egentligen var.

Själv kan jag varken skjuta eller tänka mig att med egen kraft och vilja döda något mera levande än mygg,flugor och en och annan fisk ( med de sistnämnda är liiite jobbiga). Men, eftersom jag gärna äter kött, är jag innerligt tacksam över att det finns sådana som min "lilla"syster.

Som kan, vågar och vill
sikta med bössan mot en sådan bjässe
och trycka av.

Jag är grymt imponerad - och omåttligt stolt!

Och på tisdag fyller hon år. 40 till och med. Se'n åker vi till Schweiz över helgen. Jag och min allra egnaste, endaste, bästaste syster.


Tack M för bilderna!

17 september 2009

Efter höst kommer vinter

..och vi är på gång med barmarksträningen för slalomklubben. Längtar till snön och mina tappra carvingförsök....

Leva med, inte bredvid varandra

På 4-6:ans föräldramöte häromkvällen hade man bjudit in elevhälsans specialpedagog för att informera om särskolan. Bra initiativ, tycker jag som en gång i tiden ifrågasatte om icke-särskole-föräldrar över huvudtaget är medvetna om att det finns en särskola i samma hus och vad det innebär.

Men se'n kan det ju ändå bli lite konstigt, när man detaljerat går igenom vilka typer av funktionsnedsättnignar det finns och vilka barn som har rätt till särskola. Måste komma ihåg att fråga någon annan hur de tog emot och reagerade på den informationen.

Slutklämmen, när hon konstaterade att alla vi människor, barn och vuxna, är ju ändå rätt lika, även de av oss som är olika. Det som krävs för att alla ska kunna leva och må bra tillsammans är förståelse för varandras olikheter, vuxna för vuxna, vuxna för barn och barn för barn.

Det hoppas jag alla tog till sig och förmedlar vidare, så kanske vi till slut får ett mer tolerant och insiktsfullt samhälle, där ingen finner lust eller anledning att skratta åt nedvärderande skämt à la Mede.

15 september 2009

Hundtricket för tjejer

Besiktigade MC:n i Järpen på förmiddagen. Var kallt som attan på vägen dit, men sedan kom solen fram. Hade som tur var ingen träningsvärk efter gårdagens inspirerande premiärgympa, så jag passade på att njuta av en helt egen semesterdag med mycket hojkörning. Dessutom blev det besök på Lundhags, lunch på Kretsloppshuset i Mörsil, lite jobb på Turistbyrån och till sist en omväg hem förbi Föllinge för att tanka inklusive en extrasväng upp till Hulda. Där var dock stängt - lika bra det när det är ebb i kassan.

Hela tiden sken solen och värmde gott. Den höga, klara luften och alla höstens dofter kittlade i näsan. På en dag körde jag nästan lika mycket som jag gjort på hela sommaren tidigare. Härligt! Att det alltid ska vara som roligast att köra när det är dags att ställa undan hojen?

Märkligt fenomen den där maskinen, för övrigt. Lovar att jag blivit tilltalad av fler 40+ män i dag än på flera månader sammanlagt annars.

Kanske man ska hyra ut den för en lämplig summa till hugade singeltjejer???

13 september 2009

Sol ute, sol i sinne

Tänk, bara solen tittar fram en liten stund känns allt mycket bättre!

Här råder lite arbetsdille. Ved från grannen, Eric på kalas, lingon och trattkantareller från skogen, kök, hall och vardagsrum åtminstone halvstädat, Felix kämpar ivrigt vidare med jultidningsförsäljningen, tomaterna mognar i växthuset och tvätten torkar både ute och inne.

Dagens gladaste mms kom från syster som skjutit en riktigt stor älgoxe. Grattis syrran!!!

12 september 2009

Slöar mitt i ett kaos

Ute regnar det, så lingonplockning är inte att tänka på. Vet inte vad jag laddar för, men slöar gör jag. Har bokat det sista inför Schweiz-resan, Eric spelar TV-spel, resten av familjen sover.

Snart ska vi åka på fotbollsavslutning. ( De förlorade sista matchen, men de flestas humör var ändå på topp!) Jag hoppar matchen ÖFK-Degerfors ( erkänner att mitt fotbollsintresse kunde vara större...) till förmån för en fika med A i stället. Vet inte när vi sågs sist - är ju bedrövligt, när vi inte bor längre ifrån varandra.

Allt det där som jag borde göra ( ser mig omkring i det kaosartade huset med virvlande dammråttor, igengrodda fönster, tvättade och otvättade högar med kläder och en massa annan bråte), det får helt enkelt bara vara tills "andan" faller på, eller nå't i den stilen.

Samtidigt är jag inne i en djup och nostalgisk Bo Kaspers period och inser att vissa av favorit-titlarna passar extremt bra som ackompanjemang till mitt liv, just nu. Konstaterar samtidigt att de närmaste de kommer Östersund på sin turné i november är Sundsvall. Tål att funderas på - om jag har några pengar kvar. Hm.

11 september 2009

Vaknade till vid 06.00 - skönt, en halvtimma kvar att dra sig i sängen. Men! Jag somnade om, hade visst inte ställt väckarklockan, vaknade igen kl 07.14. Snacka om rivstart! Att barnen både hann kliva upp, klä på sig, äta frukost och vara på plats ute vid vägen när taxin kom 07.40 är en bedrift!!! Jag berömde dem i mängder - de kan verkligen när det behövs.

Själv har jag ledig dag i dag och tänker tillbringa den just så. Har precis surfat runt på årets Mama kanditaternas bloggar och förfasats, fascinerats och inspirerats av dessa kvinnors livsöden och styrka.

Nu ska jag ta och koka mig en kopp kaffe och bege mig ut på en skogspromenad i regnet, kanske plocka lite lingon? Jo, jag vet var de jagar, så det är riskfritt.

I eftermiddag har Eric bjudit in mig att hälsa på i hans klass - det gäller att passa på! Snart nog är man väl bannlyst inom väggarna där. Kvällen avlsutas på en fotbollsplan i Lugnvik för säsongens sista match.

Lugnt, skönt och roligt i en fin kombination. Önskar jag kunde dela med mig av den känslan, till den som behöver.

Bloggtorka

Har varit en intensiv och lite tung vecka på jobbet, vilket slukat energi från annat. Känner mig återigen otillräcklig, gammal, trött, sur och inkompetent. Verkar som att det kan vara något återkommande på höstarna nuförtiden?

Vid en djupare analys kan det ju vara så enkelt att:
-jobba på sommaren är jättekul och sedan kommer semester.

Och nu, oåterkallelig höst och dags att ta itu med alla svåra frågor igen;
- organisation, strategi, affärsutveckling.

Jo, för det är svårt, när man som vi, ska jämka medlemsföretagens viljor med -kommunens, de otillräckliga resurserna,våra egna ambitioner och omvärldens krav och förväntningar.

Tur att jag, trots annalkande förkylning, kommit ut på lite promenader och att barmarksträningen för alpina klubben börjar. Skingrar moln och byter fokus!

8 september 2009

Moderskeppet har landat

Vilka härliga ungdomar vi fick förmånen att lära känna i Göteborg i helgen. Mysigt och kul har vi haft det! Lyxigt att bo på hotell och äta på restaurang, men det har ju minst sagt gått en hel del pengar. Får kompensera nu ett tag, innan det bär av till Schweiz.

Fredagen ägnade vi åt upptäckter på Universeum och shopping på sta'n. Jag gillar verkligen Göteborg - trevliga,hjälpsamma människor och mysig stad.

Själva tävlingen var väl lite svår att hävda sig i för våra jämtländska atleter. Felix var nästan 1,5 meter efter segraren i längdhoppet och ca 1,5 sekunder efter på 60 meter. Men lika glad för det var han och stolt som bara han kan vara över plaketten och T-shirten som alla fick med sig hem.

Lördagskvällen tillbringades på Liseberg. De är inga stora åkfantaster mina söner. Vi stod i kö i 30 min för att åka Balder, väl framme vägrade de båda två. Flume ride, Kålårado och till slut Lisebergsbanan kunde de däremot tänka sig och att köra "gripklo" i alla former och på alla ställen.

Tågresan hem blev dryg, men lättades upp med hjälp av kortspel med de nyvunna kamraterna. Eric och jag hann bli osams några gånger över hans ogjorda läxa, visade sig dock att han inte klarade av att koncentrera sig med allt ljud runtomkring på tåget - om jag bara hade förstått. I Stockholm fick vi ett trevligt avbrott med lunch på Pizza Huts uteservering, där vi alla njöt av sensommarvärmen.

Väl hemma var jag trött till tusen och egentligen är det först ikväll, som jag trots en annalkande förkylning börjar känna mig som "folk" igen.





3 september 2009

Förberedelser

Vi tog hem kvigorna från buan igår kväll, jag och LG, grabbarna hade inte tid, för de hade just fått jultidningarna och var ute på sin första säljrunda. Det märktes faktiskt att det var jag som "sett till" djuren mest i sommar, för de verkade lita mer på mig än på LG när vi lirkade in dem i finkan. Däruppe börjar det bli höstlikt. Vallen såg vemodigt övergiven och tom ut när vi åkte.

Hemma igen rensade jag de sista Rödgula trumpetsvamparna, tvättade och packade inför helgens äventyr. Vi åker med nattåget ikväll efter Erics match (om han nu kan spela, han klagade över halsont i morse). Jag tror sovvagn och besök på Universeum och Liseberg slår högre än själva tävlingen på Slottskogsvallen. Bra, tycker jag, för idrott ska ju först och främst vara kul!

1 september 2009

Det otänkbara

På nyheterna talar de om flera spädbarn som dött av en multiresistent bakterie och skräcken för det värsta kryper in och tar ett krampaktigt tag om hjärtat mitt.

Träningskväll

När Eric och hans kompisar var på fotbollsträning ikväll, passade Felix och jag på att träna lite friidrott inför tävlingen i Göteborg . Naturligtvis sprang han ifrån mig på 60 m, till sin stora glädje ivrigt påhejad av kompisarna på fotbollsplanen. Längdhopp var svårare, där satt faktiskt mammas 30 år gamla takter fortfarande i.

Roligt var det att se hur alla fotbollstränande barn blev mer och mer intresserade av längdhoppsgropen och naturligtvis måste alla prova ett hopp eller två innan de gick hem. Roligast ändå var nog när insiktsfulle tränaren O frågade Felix om han ville vara med och spela i den avslutande träningsmatchen; blicken Felix gav mig när han undrade om han verkligen fick, både värmde och gjorde ont ända in i hjärteroten på en och samma gång.

Vi får nog lov att kolla upp lite mer till nästa sommar hur det funkar med ÖFK:s FFF. Att låta honom spela i ett "vanligt" lag kan nog skada mer än glädja i slutänden.

30 augusti 2009

Det ska börjas i tid


Svamparna från igår är omhändertagna - gick ju bra eftersom jag gav bort mer än 3/4. Effektivt! Kokar lite hjortronsylt ikväll och ska nog göra lite vinbärssaft i morgon. Förråden börjar vara fyllda nu. Saknas bara lite kött. Eftersom ingen i familjen jagar får vi nog offra en kviga i höst. Det ekar tomt i köttfrysen och känns ovant att gå på affären och köpa.

Idag hade vi stämt träff med L och lilla K. Vi lunchade och sedan drog vi - mammor och barn - till hjortronskogen en sista gång. Eric och Felix var jätteduktiga både på att plocka och att underhålla K, när hon började bli trött.

Hon blir nog t o m mer härdad än våra grabbar, den ungen! Men kan det bli annat, med sådan mor och sådan gudmor? Hur många 10 månaders får följa med på mammas rygg till bärskogen i Sverige idag? Jag bara undrar..

29 augusti 2009

I stället för gym

Nog för att jag hade hört att det skulle vara särskilt gott om kantareller i år, men inte hade jag anat vad som skulle möta mig i skogen.

Svamp precis överallt, stora och fina!

Som vanligt tog samlarmänniskan, habegäret och plockar"djävulen" i mig över och jag plockade mer och mer och mer..... Insåg allt för sent att många kantareller blir väldigt tunga. På slutet lyckades jag förmå mig att bara ta de allra största. Ungefär samtidigt gick det även upp för mig att det kommer att ta lång, lång tid att rensa.

Under promenaden tillbaka till bilen (som brukar ta en timma, men nu tog en kvart längre) funderade jag ut vilka som skulle kunna tänka sig att förbarma sig och ta rätt på lite orensad svamp, medan armarna blev längre och längre.....

I bilen på väg hem ringde jag så A-M och K. De var snälla nog att komma hit, hämta en kasse svamp, dricka lite kaffe och äta blåbärspaj med oss. Har även prackat på LGs släkt några kilon, men nu verkar jag få behålla resten. Lika bra att sätta igång med rensandet.

Efter en härlig dag med 6 timmar på fjället och trevligt besök på kvällen ska det nog gå bra det med!