31 maj 2010

Ekot från förr

"De där kommer inte sluta slåss förrän de dödat varandra allihop"

Ekot från barndomen ringer i mina öron. Från tiden då Palme fick kritik för att han var kompis med Arafat och Palestinaschalen var en modeaccessoir mer än en politisk symbol. När pappa fällde oemotsägbara kommentarer efter nyheterna och mamma och hennes kvinnoklubbsväninnor med en gemensam rörelse skakade uppgivet på sina huvuden.

I morse föll ett tiotal aktivister offer för den israeliska militärens kulor. På internationellt vatten. Hur är det möjligt?

Freden fick ta en omväg. Igen.

Nästan som hemma


LG har kommit tillbaka från sin lyckade resa till Maskinmässan i Stockholm. Han kände sig ju mest som halvhemma där - först, på mässan, visade Mc Closkeys sorteringsverket från grusgropen och på tunnelbanan möttes han av denna!

Här har knogats

Vi har släpat gödsel och förberett trädgårdslandet för sådd, rensat rabatten, bakat Morsdagstårta och ätit upp den, putsat fönster, hängt upp gardiner, städat rum och tvättat hur många maskiner som helst.

Jag är nog inte helt slut som "hemmafru" ännu. Jag kan fortfarande, bara jag vill, synd bara att den där viljan kommer så sällan.

29 maj 2010

När katten är borta


Blev bjuden på frukost på sängen av yngste sonen, checkade vädret och konstaterade att dagen lämpade sig bäst för att bara mysa till kakelugnens sprakande, försedd med nygjord rabarberpaj och en sträckläsarbok som för tankarna till mina drömmars Frankrike.

Mors lilla lathund sa:
Du må tro, jag jobbar bra,
fastän vet du vad;
inte just i dag,
jag gör det helst en annan dag


Fler dagar som denna och jag kan totalt glömma den tänkta anpassningen till Beach 2010, såväl som att fröerna kommer i jorden i tid, eller att husets totala "makeover" till ljust välstädat sommarresidens blir klart lagom till midsommar. Insikten till trots, låter jag dagen fortsätta i lättjans tecken och njuter i varje andetag, för:

I morrn då ska jag knoga
hela dess långa dag,
ja, oj, oj, oj, vad jag ska gno

26 maj 2010

I slutet av maj


Allt knoppas, allt hoppas man. T ex att alla tjälskott skulle vara lagade. Tji fick jag som missade ett hål i asfalten och körde sönder fälg och däck. Oförutsedda utgifter och resan till kusinerna inställd. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte längre.

Men det gör inget, inget alls. För plopperna har fått knoppar, löven slår ut på björkarna, min rabatt är fylld med Scilla. Och någon som var sjuk är helt fantastiskt frisk!!!!

24 maj 2010

Skönaste bilen att sova i

Här jobbas, tvättas, styks och fixas i största allmänhet för fullt. Men i lördagskväll tog vi en paus och kom inte hem förrän kl 01.00.

LG och F tog Corvetten. Jag, P och resten av barnen agerade servicebil med Forden. Cruising i Östersund med massor av bilar i farten. Musiken missade vi, frös gjorde vi, men jag måste erkänna, roligt var det! Särskilt som P kunde alla bilmärken och jag knappt kände igen samma bil två gånger.

Hem fick P äntligen åka Corvette, barnen liftade med en Cadillac (alla utom en somnade före Krokom). Och själv jag tog servicebilen hem igen. Jag, som redan har tre bilar, blev smått sugen på en till. En Dodge Viper. En röd Stingray. Eller "bara" en liten P1800, kanske?

20 maj 2010

Jodå

Jag skrev en ansökan. Tog mest halva natten. Sedan upptäckte jag att jag bara hade intyg till hälften av de jobb jag en gång haft. Hm. Till råga på allt har jag precis insett att jag glömde lägga brevet på postlådan och i dag var sista dagen för att det skulle hinna fram i tid. Är nog inte helt meningen ändå, det här....

Men det var riktigt kul. För att inte säga en redig nostalgitripp att kika på alla gamla intyg och betyg. Några påminde mig om saker jag gjort, som jag nästan glömt. Ska nog hålla lite mera utkik efter fler "omöjliga" jobb att söka. Blev ju alldeles inspirerad! Och imorgon kör jag en rövare och lägger på brevet. Vet ju att jag ändå inte har kvalifikationerna eller kan komma ifråga, so what?!

19 maj 2010

Det där jobbet

Om jag ska söka det där jobbet måste jag skriva ansökan ikväll för att posta det absolut senast i morgon.

Om.

Började på ett CV. Är många år sedan sist. Letade lite intyg och betyg. Vart hade jag nu lagt dem? Inser plötsligt att en ansökan kräver både energi, engagemang och tid.

Ikväll.

För ett jobb som jag inte ens har de grundläggande behörighetskraven eller kvalifikationerna för.
För en intressant illusion.

Tar mig en promenad och funderar ett varv till.

Skorna på hyllan

Den blev kort.
Karriären som fotbollsmorsa.
Noga räknat bara en säsong.

Efter vår stora diskussion häromdagen kom först ett sms och sedan låg en lapp på kudden i min säng. Budskapet var tydligt:
Till mamma. Jag vill sluta på fotbollen. E
Kan inte låta bli att fundera varför dessa våra söner ärver allt från pappan? Dyslexi, inget vidare idrottsintresse, motortokiga och - en oemotståndlig förmåga att charma mig.

Men, men. Egentligen sörjer jag ju inte fotbollen i sig, men just det faktum att inte någon idrott passar eller lockar de två. (OK, de åker ju faktiskt skidor - än. Så länge det inte är tävlingar, andra än Special Olympics.) Jag sörjer att de inte kommer att få uppleva alla fina stunder, all kamratskap jag själv fick i både skid- och orienteringsklubben.

Men det kanske bara är mina behov? Nu fick jag ju plötsligt lite tid över, så det kanske är dags att leta fram kompassen och orienteringsskorna igen....

16 maj 2010

Oklart


Får inget gjort fastän jag håller på med nå't mest hela tiden. Och det som blir gjort blir liksom bara halvjgort.

Köpte t ex nya gardiner i fredags. Har hängt upp dem på prov, inte fållat, inte strukit, inte tvättat fönstren. Började ju redan förra helgen med att städa ur garderoberna, men det blir bara mer som ska tvättas, mer som ska sorteras ju längre jag kommer. Så där håller det på. Är egentligen samma historia på jobbet. Blir helt enkelt aldrig klar någonstans.

Det har kretsat mycket kring fotbollen i helgen. Först vägstädning och sedan storgräl. E har ju uppnått den åldern nu att ska han vara med på matcherna förutsätter det ju trots allt ett visst deltagande i träningarna också, vilket vi inte alls var överens om. Usch vad det sliter och tär på oss båda, de upprörda diskussionerna.

Tur att vi fått ladda batterierna med en härlig vårpromenad i skogen, även om blåsipporna inte börjat blomma ännu.

14 maj 2010

Egentid

LG hade tagit med sig F på trailerkörning, så ikväll fick jag sällskap av E på promenaden. Vi pratade om allt, inget och lite till. Se'n tjavade vi ut på en gammal hägn, där tuvorna växt till höga, märkliga trollhuvuden. Jag har aldrig sett nå't liknande. Vi stannade och tittade på vattnet som forsar fram över alla bräddar i den lilla ån. Snösmältningen har verkligen kommit igång på allvar nu och vattennivån i sjön stiger timma för timma.

Det är fint att nå'n gång emellanåt få vara på tu man hand med sönerna. Vi behöver inte göra något märkvärdigt, bara vara två. Då hinner vi resonera och fundera över sådant som vi aldrig tar oss tid för annars.

Så värdefullt.

13 maj 2010

Alla sover utom vi

Tog en promenad nu det sista jag gjorde innan dusch och sänggående. Det hade äntligen slutat regna, duggade bara lite lätt och var alldeles ljumt. Kanske finns det ändå hopp om sommar?

Annars har vi nyttjat den regniga Kristi Himmelfärdsdagen åt städning och åter städning. Börjar faktiskt se ut som ett hem här igen. Blir bara lite sugen på nya gardiner, eller nå't. Som liksom bekräftar våra ansträngningar.

F är så glad över att ha pappa hemma när han är ledig, så sedan han äntligen vaknat (halv tre!)har jag knappt sett röken av honom. E kollade in Kronprinsessans syn på hur det är att ha dyslexi med mig. Han satt alldeles tyst och koncentrerad. Kommenterade till sist att -"Jag tror nog hon läser bättre än jag i alla fall". Jovisst, lille gubben, men du har ju några år till på dig att träna. Se'n spöade han mig i Couronne. Två gånger.

11 maj 2010

Fixar lite

E blir hemma från skolan imorgon med. Jag har haft ett mycket givande samtal med en av hans lärare som kom med ett riktigt bra förslag. Gäller bara att få med E på de noterna också.

LG håller som bäst på att sammanställa nästa bussresa, bara till Stockholm den här gången, men pyssel ändå. F ska cykla klassikern i morgon och har förberett allt minutiöst.

Själv ser jag på TV (en märklig historia om en autistisk pojke och ett renskötande folks schaman) och funderar på att skicka in en ansökan på ett jobb som jag är långt ifrån kvalificerad för.

9 maj 2010

Snart ikapp

Guddottern är magsjuk, så det lånet får vi skjuta på framtiden. LG kör bussen hem från Tallin. Grabbarna sover ännu efter en sen, fnissig kväll igår med "Virus i bataljonen" på TV:n. Jag vaknade tidigt - utsövd!

Så här är alldeles tyst och lugnt. Ett tag till.

Jag laddar med en kopp kaffe för ytterligare ett ryck i min städ- och slängiver. Igår gick det över förväntan. Håller det i sig idag har vi snart ett beboeligt hem, igen.

Näh! Det höll inte i sig. Men en promenad i det fina vädret blev det och en kapitualtion då det gäller mer skidåkning. Plockade t o m av skidboxen. Nu är LG hemma,tvätten inburen och barnen sover igen. Så går åter en dag.

7 maj 2010

Just another friday

Min man, han kan.
Hålla folk sysselsatta fullt ut, fastän han själv är massor av mil och ett helt hav bort. Snacka om chefsämne.

Därför har delar av min dag ägnats åt traktorkörning med sonen,(han är superduktig!) rullbalslastning och flisskottning.

Men före det hade vi förmånen att ha guddottern med mor på besök. E, som var sjuk och hemma idag, skrattade lika mycket som jag åt den lilla. Höjdpunkten var när hon tog servetten från kakfatet för att snyta sig. Och på söndag får vi rå om henne igen!

6 maj 2010

Skriv en rad


Fick ett vykort i brevlådan häromveckan. Med en egen, grannens och en annan Offerdalsbos bilder på. Även om just det vykortet andas mera vinter, kyla, snö och is än någon människa (förutom jag själv, då) vill bli påmind om och tänka på just nu, gav det mig inspiration att skicka några hälsningar till vänner och bekanta.

Riktiga vykort med riktiga handskrivna rader.
Särskild omsorg om de raderna, lägger jag till några som just nu kan behöva få känna lite extra att vi finns här och bryr oss om.

5 maj 2010

You made my day

I Lillänge finns en självplock. En så'n där som man ska vara 20 för att få handla på och visa leg om man ser ung ut. Jag har inte ombetts visa nå't de senaste 20 åren, tyvärr.

Men idag! Tja, expediten bad väl inte riktigt om det, men när jag tog fram betalkortet slängde han ett getöga på plånboken, där kökortet sitter:

-"Ja, där fattades bara E:t på C:et."
-"Oj, ville du se det???"

Kvickt som ögat tackade jag så mycket! Han kontrade med att om tillfälle gavs skulle man alltid "kolla". Är nog inte för inte som just den butiken fick betyg som landets bästa - snacka om värdskap! Att se de egentliga behoven, gladare kund har sällan gått ut genom de dörrarna. Övriga i kön fick sig också ett gott skratt. Jag som vanligtvis är en mycket måttlig alkoholkonsument, kan plötsligt tänka mig att bygga upp en vinkällare, eller nå't.

Förutsatt att jag alltid får handla av just den supertrevlige killen, förståss!!

4 maj 2010

Osope & odiske

Näe, nu är det så där igen...
Massor ogjort på jobbet, ännu mera ogjort hemma.

Varför ska man alltid "straffas"?
Bara för att man tagit ut sin berättigade ledighet i form av ihopsamlad mertid (för övertid har vi ju förhandlat bort på det här bygget i utbyte mot flexibilitet, vilket i o f s är av godo). Och sedan inte använt den till att städa, tvätta och vara huslig i största allmänhet, utan i stället till att njuta av livet, åka skidor, läsa böcker och må överlag oförskämt bra.

Frågan infinner sig:

- Var det värt det?

Funderar litegranna, tackar de högre makterna för att vi till sist bestämde oss för att stanna hemma till helgen istället för att följa med till Tallin, och konstaterar, om än något stressad:

- Jajamen - varje sekund var värd den vånda jag nu lider!

2 maj 2010

Stormy weather

Tänkte hänga tvätten ute, men den blåste bort innan jag fått fast den på torkvindan.
Grillmiddag? Njae, för stor risk att vinden tar med sig elden och får fäste på fel ställe.
Röja inomhus? Vore en god idé, om det inte var för att solen skiner , ungarna leker Star Wars i kojorna utomhus, gubben är borta och jag är alldeles för lat.

Tror det får bli en promenad. Eller säsongens -absolut- sista skidtur?

1 maj 2010

Vårkänning


Så har vi sjungit in våren - eller åtminstone lyssnat på de som kan! Är helt fascinerad av Sanna & Erika och särskilt deras egenskrivna, lugna låtar. När de framförde Sannas låt till sin farmor var knappast ett öga torrt. Se'när det ju alltid roligt att träffa grannarna, surra lite och umgås. Blir ju inte så ofta.

Idag skulle man väl ha varit ute och demonstrerat, engagerat sig. Men här finns för tillfället inte en bil som inte är trasig eller har körförbud, så det blir till att hålla sig hemma. LG har varit ute och kollat skoter/skidföret och som det lät, kan det nog vara läge att ta årets sista skidtur. Kan ju vara ett bra tillfälle, så här på 1:a maj, att fundera ut vart jag skall lägga mitt krut i form av samhälleligt engagemang under kommande år.