29 maj 2013

Varmt, varmare, Jämtland

Just nu undrar jag om det verkligen är Jämtland jag befinner mig i? Ännu i maj månad och solen bara fortsätter att skina. Riktigt varmt är det också. 30 grader inomhus på jobbet i eftermiddags (var ska det sluta?) och  klockan 21 ikväll satt vi ute och fikade. Rabarberpaj - jo rabarbern som precis stuckit näsan ovan jord sist jag tittade till dem, var nu mest halvmeterhög. Nog för att det brukar gå fort, men detta tar priset.

Och nu m å s t e jag bestämma mig angående trädgårdslandets vara eller inte vara i sommar, vi skulle ha tagit upp "fröperan" för minst en vecka sedan och alla djuren som är i ladugården borde redan ha fått komma ut i värmen. Vi hinner inte på oss, kan man väl lugnt konstatera. Jag har fortfarande skidboxen på biltaket - börjar bli rätt ensam om det även i Östersund nu..........

By the way - anledningen till go'fikat var sonens två guldmedaljer på särskolornas Friidrotts-DM idag. Kanske t o m att längdhoppsresultatet räcker till en plats i Särskole-SM? Det hade ju varit extra kul!

26 maj 2013

Bortskämd idag

Vilken dag! Vaknade till strålande sol och yngste sonen som kom och serverade te och macka på säng. Eftersom resten av familjen var rätt trötta och låg kvar i sina sängar, gjorde jag likadant - med den lånade boken i högsta hugg. Klev upp och svängde ihop en rulltårta, la kött i marinad, tog kaffet med mig ut  i soooolen och läste vidare i boken. Fyllde korgen med kaffe, festis, rulltårta och vispgrädde, tog dagen till ära på mig en klänning och så åkte hela familjen till svärmor. Där lyckades vi precis pricka in mattid, så vi blev kvar extra länge (vilket i sin tur betydde att jag fick stryka Cantilenas konsert från önskelistan, men det fick det vara värt).

Åter på hemmaplan tände den ene sonen grillen och gjorde fjöset, den andre tog reda på gräskrattet från förra helgen och hjälpte pappan att tvätta sorteringsverk. Eftersom här fanns rester av både det ena och det andra gick det supersnabbt att fixa tillbehören till köttet, som jag sedan bokläsandes passade när det lagts på grillen. En enkel, men väldigt god middag blev det som intogs i kvällssolens sken.

Nu när dagen är slut är boken utläst och jag utvilad - redo för en ny innehållsrik vecka!

Mycke' på jobbet, mycke' hemma nu....

Nämen - hur gick det här till? Sambon åkte på Nostalgia Night och jag blev hemma och lägger in hans räkningar. Men det är väl unt. Särskilt som jag fick morsdagsmiddag i förskott ikväll - ett besök på Pizzerian i grannbyn. Var precis vad jag behövde efter en hel dag i sta'n fylld med marknadsföringsjobb och trevligt fikabesök hos min goda vän A, som jag tyvärr träffar alltför sällan.

Och tackar som frågar - sonen hade haft jättekul på festen! Allt hade funkat hur bra som helst och tjejerna var jättesöta..... Betyder än mer eftersom det gäller just honom. De var ju bara två kompisar från särskolan och resten "ordinarie" 9:or från hela kommunen. Det var inte utan att det föll en liten tår när jag såg dem åka iväg med bussen, såväl av vemod som lycka.

Annars har denna vecka bestått av dubbla arbetstiden jämfört med en normalvecka, vilket har resulterat i att djuren fått vänja sig med helt nya mattider. Vi kan väl säga så här - jag har gett uttrycket månskensbonde en en mer reell innebörd. Ser inte mycket bättre ut till veckan, så jag hoppas på just inget mera än frukost på säng, en lugn stund med boken jag fick låna av A, lite tårtbak- och ätning och ett besök hos svärmor imorgon.

25 maj 2013

Ny epok i mammalivet

Sitter här mitt i natten på centralorten och väntar på att få köra hem sonen från niornas avslutningsfest. En fantastisk känsla!

23 maj 2013

I vår trygga del av världen

När vansinniga mord sker på öppen gata i London och när upploppen sprider sig  i Stockholms förorter (vilka jag för övrigt inte har förstått de bakomliggande faktorerna till och än mindre begriper hur någon kan tro att man genom massförstörelse och stenkastning ska få gehör för sina åsikter och eventuella krav?) åker jag till favoritlandet i väst och glömmer all världens ondska för de ljuvliga vyer som följer mig på vägen.

Med början i ett regnigt försommarlandskap där gräsmattorna gått från krattnings- till klippningsbehov på några få dagar, vidare genom granskogen som nu meleras i ljusare toner av nyutslagna björkar ringer psalmens ord i mig: "En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar..."

Som alltid fascineras jag av hur landskapet förändras av det faktum att jag passerar en riksgräns. Den här gången är det vitsipporna, vilka jag endast sett ett fåtal av just före gränsen, som plötsligt formligen breder ut sig längs vägkanterna. Överallt är det vitt, vitt, vitt . I skogen, i byarna, på tomterna mellan husen. I Lierne lämnar jag bilen och får åka med en möteskollega de sista milen upp till Röyrvik och fjällen. Här är så mycket snö ännu, att jag lätt hade kunnat åka milvis om skidorna varit med och tiden funnits. Vi avhandlar ett bra möte med utsikt över byns kyrka och de ännu delvis snöklädda fjällen som fond, innan jag vänder hemåt igen.

Hemma äts det middag, läses läxor, sambon åker på möte och en "pojk" från grannbyn kommer på besök. Vi tittar på foton, hjälps åt med fjöset och dricker kaffe. När vi sitter här och småpratar tänker jag som så, att överlevnadsvillkoren i glesbygd är väl inte alltid de bästa och lättaste, men jag skulle ändå aldrig vilja byta våra bekymmer mot den otyglade oro, osäkerhet och det våld som härjar på så många platser. Just nu.

20 maj 2013

29 grader i maj


Ja, den här helgen kommer vi sent att glömma. Varmare än i Rom, New York eller Dubrovnik. Uteätarsäsongen har invigts - tårta på lördagen, restlunch och grillmiddag på söndagen. Barn och ungdomar har lekt, jobbat och badat (!). Och även om det var svettigt blev gräsmattan stor som en fotbollsplan äntligen hjälpligt krattad. Löv har slagit ut och blivit stora, allt grönskar i rasande fart. Folk har bränt sig skära, medan jag sänder en tacksamhetens tanke till veckorna i Thailand i vintras och klarade mig. 

Vi snackar maj, lite drygt mitten av. 
Alltså!!!!

18 maj 2013

Konfirmerat och klart



Det är varmt, så otroligt. Jag hänger inte med när det går från skidföre till bikiniväder på en vecka. Myggor i går kväll och musöron på björkarna idag!

Och naturligtvis minnesvärt i kyrkan, men onödigt varmt i folkdräkt av ylle. Farfar följde med till sist, L & barnen kom, det tog lång tid med både redovisning och mässa, men det var fint och roligt och rörande och högtidligt - allt på en gång. När vi åkt hem la farfar sig att vila och vi andra åt en buffét som skulle räckt till tre gånger så många. Jordgubbstårtan däremot, gick åt helt och hållet.

Nu spelar grabbarna fotboll med resten av byns barn, sambon är ute och jobbar och själv borde/kunde jag kratta, paddla, cykla eller bara gå en promenad med hunden. Men fötterna värker och kroppen är så trött av värme, jobbstress, kalasfix och bortprioriterad sömn att just nu tar jag bara paus. Från det mesta.

17 maj 2013

Förberedelser

Norge må ursäkta, men vårt fokus ligger på morgondagen. Då ska vår F konfirmeras. Det känns stort. Eftersom jag är lite pro-kyrkan sådär, eller åtminstone vad den står (borde stå?) för när det gäller etik och moral och hur vi människor borde vara mot varandra, så känns det även som en rätt viktig milstolpe i F:s utveckling och vårt liv.

Vår församling har dessutom löst det på ett föredömligt sätt - en liten grupp för de med extra särskilda behov med egen undervisning och i morgon konfirmeras alla tillsammans. Vi har handlat present, och för att markera att det är fest har vi förberett god mat och tårta. Farfar verkar ha ångrat sig, men L & barnen kommer och konfirmanden själv är helt nöjd med upplägget. Nu ska jag bara stryka folkdräkten också....

16 maj 2013

Av allt jag kunde ha gjort ikväll


Vissa dagar…..
Det går i ett och inget blir gjort och ändå har man ingen tid över alls utan bara skyndar sig mellan de olika uppdragen och hinner knappt andas och vara strukturerad är bara inte att tänka på. Idag var det en sådan dag:

Klev upp, jobbade några timmar hemifrån, fixade fjöset, åkte till grannorten för att besöka Rosa vagnen (tack och lov att den finns – och supertrevliga var sköterskorna också!), sedan till sta’n, handla massor med mat, träffade gubben, tittade på konfirmationspresent, åt en korv lite snabbt innan blodsockernivån tog kål på oss helt, till jobbet, möte, avstämning inför nästa vecka, hem, laga middag och nu sitter jag här. 

Städa eller stryka hembygdsdräkt? Hundpromenad? (Det är ju faktiskt riktigt varmt nu, även om skidföret dröjer sig kvar i fjällbyn dit jag var på möte igår kväll.) Nej, det blev en kopp kaffe och VM Hockey på TV:n. Riktigt kul och skönt med e n lugn kväll den här veckan. Får väl sätta upp lite bättre fart i morgon i stället. 

13 maj 2013

Sommarlängt

Just nu och här längtar jag till sommaren.
Inte för sol och bad och grönskan särskilt. Nej.

Men till djur som går ute, barn som  är lediga och inte behöver läxläsningshjälp och hektiska säsongsförberedelser på jobbet som är klara.

Inbillar mig ju att jag ska känna mig mer färdig, strukturerad - lugnare.
Då.
Till sommaren.

12 maj 2013

Slut på gräsänkebluesen

Han är snart hemma nu. Arbetsledar'n. Inte har vi gjort allt vi tänkt att vi skulle göra, men en hel del annat. Och det som inte är gjort finns ju kvar.

Igår blev det en snabbsväng på sta'n sedan vi fikat med guddottern och lämnat tillbaka henne till sin mor på Fröjas Kafe i Ås. 20 minuter hade vi sedan på oss innan affärerna stängde - alldeles lagom och nästan allt vi föresatt oss att handla hittade vi och fick med oss hem.

Idag var jag och storsonen till kyrkan, på kyrkkaffe med tårta och till "farmor". Vi hade med oss hunden, som på flera vis är väldigt speciell för svärmor, vilket syntes väl även idag. Gott så.

Nä, nu tror jag att jag tänder upp i bastun så chefen får landa mjukt innan han börjar fördela arbetsuppgifterna igen. Så hinner jag få höra om allt han varit med om också, i lugn och ro.

Och han är varmt välkommen hem - vi har faktiskt saknat honom också!

10 maj 2013

Prinsar och prinsessor 2013

Har ju förmånen att få rå om guddottern i två hela dygn. Vi trivs förträffligt. Grabbarna fjäskar och  myser och låter sig villigt användas till klätterställningar och annat som en fyraåring kan tänkas ha behov av just här och nu.

Efter dagens middag och glass skippade vi kvällsfilmen och gick ut i fjöset allihopa (fick med två grannpojkar på köpet också). Det var kaniner som skulle kloklippas, burar som skulle rengöras, kycklingens parcourkunskaper beundras och jag vet inte allt förutom det sedvanliga mockandet och utfodrandet.

Sedan bad och kvällsfika avklarats, återstod lite godnattläsning. Igår läste vi Tingeling, idag när vi väntade på svärfar på Hälsocentralen blev det Bamse - båda företeelser som jag kan relatera till och har viss erfarenhet av. Men ikväll var det dags för tidningen "Prinsessor". Och visst har jag bejakat att lilla fröken är en riktig liten prinsessa med sina prinsesslockar och finklänningar som lika gärna matchas med gummistövlar - och det kommer jag att stå fast vid! Men! Serierna i den där tidningen!!! Jag trodde faktiskt vi kommit längre 2013. Jag som aldrig vandrat på rödstrumpornas väg kände hur jag förvandlades till en superfeminist och förklarade för lilla prinsessan bredvid mig i sängen att jag nog tyckte att de där berättelserna var bra nog fåniga, förutom den om Belle som hjälpte sin vän att övervinna sin mörkrädsla.

 - Varför, frågade lilla hjärtat storögt.
-  Jamen, sa jag, har du någonsin sett en pappa bära omkring på en mamma sådär som prinsen bär Snövit där?
Neej, det hade hon inte, och så skrattade hon glatt och höll med om att det var knasigt.
- Och i slutet på berättelsen om Tiana somnar hon i Naveens famn. Varför var det inte tvärtom, han som gjort sig så mycket besvär för deras utflykt och inget blev som han hade tänkt sig?
- Ja, så dumt att somna när man åker båt!

Det finns hopp för denna lilla prinsessa, det vet jag, för jag känner hennes mor väldigt väl. Men det som upprör mig är att det finns berättelser som dessa i tidningar som föräldrar köper för dyra pengar till sina små prinsessor år 2013, i Sverige, Europa, Världen.
Det har ta mig sjutton inte hänt någonting, sedan jag var liten!!!! Hur lång tid ska det ta?

9 maj 2013

Vårkväll

 

Det känns inte direkt som att våren tvekar, även om vi ligger lite efter sydligare delar av landet. Vips var det mesta av isen borta från sjön och fler skateturer med skidorna inte att tänka på. Vips börjar det poppa upp Tussilago, Blåsippor och Krokusar lite varstans. Vips skulle gräsmattan ha behövt krattats redan igår. Vips står inte ens jag ut med all skit i hörnen, ogenomskinliga fönster, otvättad tvätt och högar med vinterkläder, skor och skidor som behöver pysslas om och stuvas bort - men det är svårt att veta var jag ska börja.

Kvällspromenaden med hunden längs sjön är inte längre isande kall utan ackompanjeras i stället av allsköns fågelsång mot en fond av kurrande orrspel från den sista isen på andra sidan av sjön. Himlen skiftar i pastelltoner och ett mjukt ljus flödar över hela landskapet, färgar det svagt gyllene och för med sig löften om värme och softa dagar. Cykeln är pumpad, snart har sjön fyllts upp så det går att ta fram kajaken, bara sex veckor till vandringspremiär och när som helst läge att prova mina nya rosa fiskespön. Jo, sommarens aktiviteter kan nog väl matcha vinterns.....

Idag har vi börjat röjningen på övervåningen, med tonvikt på börjat. L och guddottern med lillebror kom på middag och bjöd på gott fika till kaffet. När vi rastat hundarna åkte mor och bror hem och lilla K stannade här för filmtajm med grabbarna och övernattning. Hur många nätter det blir, återstår att se. Just nu sover hon i alla fall sött.

Så många helger

Upphackade veckor passar mig precis, just nu. Det är så intensivt överallt att ett par-tre dagar av var sak är ungefär vad jag orkar med. Ligger förstås lite efter på jobbet, har inte haft lusten att städa i den omfattning jag föreställt mig och "träning" finns inte ens på kartan. Men hunden har faktiskt blivit mindre lidande de senaste dagarna, lång- och korpromenader om vartannat. Som en följd av långpromenaden på asfalt i utslitna skor häromsistens har jag lite ont i "gångjärn" och benhinnor, men är det inget värre så.......

Den där hunden förresten, även om han figurerar rätt ofta i symbios med mitt dåliga samvete, så finns det nog de som har det värre. Senast det var mitt-i-veckan-helg snickrade Lillhusse en säng till honom. Den är testad och godkänd.

6 maj 2013

När nästan inga finns kvar......

Var på konfirmandföräldramöte ikväll. Jo, det är ju så bra ordnat alltihopa med "särkonfirmanderna" ( hm, sa dock inte att jag gillade lilla gruppens benämning direkt) som läser i sin egen grupp och har egna aktiviteter, men ändå kommer att konfirmeras tillsammans med den stora gruppen. (Vad ska man kalla dem då tycker ni?)

Men när vi sitter där frågar en mamma om vilken dag man förväntas infinna sig och kan ta med släkten ( jo, det är så finurligt uträknat att två församlingar läser tillsammans och sedan håller man samma konfirmation två dagar - en i var kyrka) och insikten slår ner i mig som en bomb:

Vi har ju i princip ingen släkt kvar som kan komma på sonens konfirmation. Mormor, morfar och faster vakar från sin himmel, farmor snurrar på i sin egen lilla värld bara några hundra meter från kyrkan och moster med familj har ju fullt upp att bara få ihop sitt eget schema för tillvaron. Lite svårsmält för en så'n som jag som kommer från en stor släkt med mostrar, morbröder, farbröder och fastrar och en ofantlig mängd kusiner, som liksom alltid bara dök upp vid alla dessa olika tillfällen, när det fanns något att fira. Visserligen i olika konstellationer beroende på anledningen, men det fanns ju så många att ta av att de räckte ändå alltid "till". Och när det nu kommer till mina barns högtidsdagar, finns nästan ingen kvar. Det känns både tomt och sorgligt.

Nu får F sällskap av oss tre och farfar, som resolut klargjort att han vill följa med.
Tack och lov för det!

5 maj 2013

Alla snackar om Bruce

Och jag måste erkänna att jag inte fattar. Aldrig dragits med i hypen, förstått storheten. Jo, ja hans musik är väl bra. Och politisk, det har jag ju fattat. Såg att någon på Twitter undrade om Annie Lööf blivit smygsosse när hon nu gick på Springsteenkonsert. Det var ju lite kul, så där. Kan jag tycka.

Men annars, neej, jag tror Vikla ger uttryck för hur jag skulle ha känt, fastän jag har åldern inne. Och nostalgiskt passade jag på att konstatera att det största i konsertväg jag varit på är Dire Straits i Hallenstadion, Zürich -85 med max 10 000 i publiken och förmodligen något fler när Sting spelade på Globen i början av 90-talet. Redan dessa stora nog att aldrig lyckas ge mig den rätta konsertkänslan. Och då pratar vi ändå Straits och Sting som i min värld smäller bra nog mycket högre än Bruce.

Dag nummer ett

Sambon har ringt. De kom ombord på båten i ordning. Nu åker han in på jättedyrt-att-ringa-till-och- ännu-dyrare-att ringa-hem-ifrån territorium. Betyder att det blir ännu lugnare i fem dagar. Väl värt att ta tillvara.

Och för den som inte förstår sig på hela den här ekvationen med längtan efter att vara ifrån sin gubbe, inte för gott, men väl för ett tag, hittade jag ett mycket passande citat:
”Hjärtat har sina skäl som förståndet aldrig kan fatta.”- Blaise Pascal –
Annars har vi verkligen njutit till fullo av den lugnaste dagen på länge. Lite tvätt, pyttelite städ, en skvätt jobb, massor av läst skönlitteratur, en lång hundpromenad med koll utav "vår" Blåsippebacke (jo - de blommar!) och Lysföreningens årsmöte lyckades jag ändå klämma in.

4 maj 2013

Första dagarna i maj

Det var nog inte bäckvattnet ändå som sonen blev sjuk av. Jag drabbades nämligen själv också. Rackarns så trött jag varit efter den kräknatten. Har sovit och sovit och minimerat antalet arbetstimmar. Grabbarna har tagit hand om djuren och jag har sovit lite till. Igår hjälpte jag sambon att handla till den veckolånga bussresan och sedan stannade jag kvar och jobbade ikapp det mesta jag missat tidigare i veckan. Resulterade i att jag var jättetrött igen. Hur dålig kondition är jag i och hur gammal är jag - egentligen? Man kan ju undra.

Under tiden har ungarna testat vårisen och en grannpojke gick ner sig - bara till midjan visserligen, men ändå. Vi hoppas de alla har lärt sig något. Sverige har åkt på spö av Schweiz i Hockey VM och halva Jämtland har varit på konsert med Bruce i Stockholm. Ungefär så.

Idag fejar vi buss, tvättar och stryker busskläder, packar och förbereder. Vi blir nog klara vad det lider, så jag har precis sagt tack, men nej tack till danskompisarna som åker på dansgala ikväll. Och så ser jag fram emot en veckas "semester". Jo, för det är nästan så det känns när herrn i huset försvinner bort en lagom lång tid. "Bara" mitt jobb, mina vanliga sysslor, djuren, grabbarna och lite svärfarsassistans att "sköta om". Ingen som oplanerat och hals över huvud kommer med sista-minuten-grejor som måste fixas just nu och i parti och minut undrar över saker som jag inte har en aning om och ropar att "kom och skriv det här på datorn nu" och är pigg och har tusen saker på gång när jag nästan somnat och snusar gott i sängen när jag måste kliva upp.

Sedan, när han väl kommer hem är det mysigt att få prata, sitta i soffan och dricka te och trängas i dubbelsängen och allt är bara roligt igen och nästan lite nykärt trots 20 år tillsammans.