14 januari 2016

Kallt!!

Det har varit svinaktigt kallt i omgångar i snart två veckors tid nu. Inställda skidturer.  Protesterande bilar ( jobbar hemifrån för andra gången på två veckor eftersom bilen bara VÄGRAR att starta - trots motorvärmare och allt som hör till). Inställda danskvällar - vem vill bli stående på skogen med en bil som lagt av kl 02.00 på natten, då det inte är nödvändigt? Ja ,kort sagt - mycket som inte gått eller går att göra.

Men jag har kompenserat!

- Eldat i kakleugnen
- Legat under filt i soffan
- Läst böcker
- Druckit baljor med kaffe spetsat med kardemumma och varm mjölk

Men nu börjar jag känna mig rätt nöjd på den sortens aktiviteter. Och när vi ikväll för andra gången får ställa in upptakten för den alpina klubben som legat i dvala i två år, då känns det minst sagt trist.

Som grädde på moset rev vi ut flispannan i november, då den efter några år med konstgjord andning bestämde sig för att strejka på riktigt. Hela december var rekordvarm fram till de allra sista dagarna - ändå kommer vi ha en elräkning på tre-fyra gånger det normala frö den perioden. Rörmokaren har inte hunnit förbi ännu - kan ju bara tänka vilka summor januari månads elräkning kommer att landa på, nu när temperaturen pendlat mellan -18 och -36. Känns som att det hjälper föga att vi kompensationseldar i kakelugnen och vedpannan i svärfars hus. Huvva! Hoppas han har tid snart!!

För om det dröjer lite till så står vi snart utan ved också......

2 januari 2016

En grå dag




...kan bli en riktigt glad dag!

Vaknade med bara två dagar kvar på semestern. Det är ganska ovanligt för att vara mig, men just nu känns det faktiskt bara "sådär" att börja jobba igen. Det kommer väl ikapp - knappt någon semester i somras, extra jobb med bussbolaget på många lediga stunder, en sambo som varit överhopad med jobb - ja kort sagt, det har varit mycket. Även om det mesta bara är roligt så känns det till slut att kropp och själ behöver vila.

Tittade ut och allt var verkligen - grått!! Saknar snön och ljuset den ger så det nästan gör ont.... Lyckades ta mig samman för att göra fjöset. Killarna hade ett gäng kompisar här och skulle ut för att leta lite snö att köra skoter på - jo det finns lite mer uppåt myrarna, men långt ifrån de mängder vi brukar ha. Så jag tog skidorna i bilen och åkte upp mot elljuspåret, varifrån alla långspår också utgår. Dit hade nog varenda skidåkare i halva Jämtland hittat, för parkeringen var mer än överfull. Såg ett hål - tänkte att det borde gå - och fast satt jag! En hjälpsam av de andra skidåkarna hoppade kvickt framför bilen och försökte skjuta på - men den "hängde" liksom fast med framhjulen rejält nedgrävda. Orkar inte bry mig, tänkte jag - tackade, förklarade att sönerna på sin skotertur var försedda med spadar och om det inte hjälpte, fick vi väl hämta traktorn och hoppades innerligt att bilen jag parkerat in inte skulle vara på hemväg före mig.

Drog iväg två sms till vardera son och gav mig sedan ut på 14 km spåret - kändes tyngre än de två gångerna tidigare, men liksom kul ändå. Funderade lite på hur jag skulle lösa det hela medan jag harvade på i det grå. Men så - med ca 4 km kvar kommer hela gänget - 7 ungdomar på fem skotrar. De stannar direkt och jag förklarar att jag sitter fast med bilen, om de kunde åka ner och gräva fram den? Utan ens en motfråga tar de bilnyckeln och drar iväg. Innan jag hunnit ner till parkeringen kommer de emot mig och berättar att bilen är bärgad! Kan man bli gladare???

Så jag bjuder in hela gänget väl valda delar av Landöns Slednecks, numera a k a Bärgarkåren, på fika. Det bjuds mjukstut och Vaniljbullar och Tinas risgrynsplättar och alla äter glatt och tacksamt med god aptit - och jag är så lycklig över dessa fina och hjälpsamma ungdomar jag har förmånen att få ha omkring mig!!

1 januari 2016

Nytt år - igen!!

2015 blev året med rekordfå inlägg i bloggen, fastän det hänt massor. Kanske förklarar en del - ekvationen måste ju gå ihop i slutänden. Jag har en känsla av att tiden går bara fortare och fortare - eller kan det vara jag som blir långsammare och långsammare? Eller blir det hela tiden mer och fler nya fenomen som pockar på vår uppmärksamhet och stjäl lite i kanten av den där tiden som är oss alla lika fördelad?

Jag vet inte. Men tröttare och mindre effektiv känner jag mig i alla fall.

Och hela tiden världssamvetet som tynger mer för varje dag och de små meningsskiljaktigheterna här hemma i familjen som tär så oändligt mycket mer på energin än förr i tiden. Som att summan av allt tålamod jag någonsin blivit tilldelad liksom håller på att sina.

Men det är väl bara att rycka upp sig och GÖRA något åt det hela - för det kommer ju ingen att göra åt mig. En plan, en strategi för vad jag ska lägga min tid på kanske kan vara något?

Annars hade vi en bra nyårsafton och en lat nyårsdag - ungefär som sig bör.