Studentförberedelser

Det är inte alla dagar det går precis som man tänkt sig..... 
Åker till stan på århundradets varmaste majdag för att shoppa studentkostym till F. Efter ett trist besök på Dressman - ointresserad och närapå nedlåtande personal som när man inte har rätt storlek eller färg talar man om att det inte finns någons annanstans i stan heller och "ska du ha en kostym på torsdag får det nog bli den här svarta, typ". Men modern är luttrad och gav sig inte, fick så mycket hjälp vi kunde få och hängde undan "den svarta" till i morgon bitti. Sedan släpar hon sonen dit hon själv velat gå från början: - Zerosix, stan's absolut mest serviceminded personal och snyggaste, modernaste, ungdomligaste kläderna. Anledningen till att vi inte hamnade där direkt var helt enkelt att sonen hade sett "rätt" blåfärg på kostymen i skylten på D.... 
Väl på 06 får vi bästa servicen och en supersnygg outfit inhandlas - grabben påminner minst om Zelmerlöv när han får på sig ljusrosa skjorta och gråblå kostym i perfekt passform. Bild kommer vid första bästa fototillfälle.

Nu är modern, trött, hungrig och törstig. En Loka och ett skoinköp senare är mat fokus no 1. Bara det att det nu gått så långt att tanten inte orkar med köer, mycket folk och trängsel. Så i stället för att satsa på Vezzo - ett säkert kort i matväg - blir det pizzerian lite längre bort på samma gata. Tjejen i kassan är supertrevlig och gullig och till mammans stora glädje finns det Chevresallad med rödbetor på menyn. Men, säg den glädje som varar för evigt - den välmente kocken hade definitivt inte samma tankegångar då det gäller rödbetor till chèvre som undertecknad. Inlagda rödbetor till isbergssallad, getost och valnötter. Kreativt - javisst! Men inte särskilt lyckat - om du frågar mig. Nu är tanten i stort behov av kaffe - och inget sådant där halvljummet, gammalt pizzeriakaffe som stått på värmning halva dagen, så nu chansas det inte mera utan Espresso House får stå för räddningen för att hålla chauffören vaken hela hemresan.

Hemma igen blir det klädprovning och som på en ingivelse tar mamman fram kostymen som inköptes för fyra år sedan. Den som var alldeles för liten för ca två år sedan, innan sonen blev uttagen till Special Olympics och på nytt började träna några gånger i veckan. - Nu passade den igen!!! Så det hade räckt med att köpa nya byxor till den gamla kavajen. AAArghhhh!! 

Men, jag får väl hålla med sonen - den blå passar honom ännu bättre.....