Näe, nu är det så där igen...
Massor ogjort på jobbet, ännu mera ogjort hemma.
Varför ska man alltid "straffas"?
Bara för att man tagit ut sin berättigade ledighet i form av ihopsamlad mertid (för övertid har vi ju förhandlat bort på det här bygget i utbyte mot flexibilitet, vilket i o f s är av godo). Och sedan inte använt den till att städa, tvätta och vara huslig i största allmänhet, utan i stället till att njuta av livet, åka skidor, läsa böcker och må överlag oförskämt bra.
Frågan infinner sig:
- Var det värt det?
Funderar litegranna, tackar de högre makterna för att vi till sist bestämde oss för att stanna hemma till helgen istället för att följa med till Tallin, och konstaterar, om än något stressad:
- Jajamen - varje sekund var värd den vånda jag nu lider!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar