13 april 2014

Vandrar vidare


Han var aldrig särskilt förtjust i att promenera, svärfar. Sköta fjös gick bra tills för två år sedan och åka på Pensionärsdans gjorde han ända in i det sista, men att bara gå ut en sväng? Nej, då hade han tusen ursäkter och undanflykter. Den vanligaste var alltid:

 -Nej, jag väntar nog, får se om det inte blir bättre väder snart? 
( Eller som han egentligen sa det: - Ne, je väänt litt, fo si om int' de bli nå bätter väär snart?")

I torsdags natt räckte till slut inte ens hans obändiga livskraft längre. 
Så, i fredags, vaknade vi till vårens vädermässigt vackraste dag. 

Visst fick han "finväre" till slut - på sin och själens sista vandring. 

6 kommentarer:

  1. Det var fint skrivet, tänker på er och farfar ännu en ängel där uppe. Kram Linda

    SvaraRadera
  2. Så vackert skrivet <3

    SvaraRadera
  3. Det är en gåva att kunna ta fram sådana tankar och minnen när ledsamma händelser sker.
    Vill önska er alla en Glad och fin Påsk!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Vacker vinkling på något så sorgligt.
    Kram på er!

    SvaraRadera