När jag leker författare är jag då rakt ingen sådan där strukturerad och disciplinerad yrkeskvinna som arbetar planenligt och får till litterära mästerverk. Nej, när jag tänker att jag någon gång möjligen kunde skriva mera och ge utlopp för alla mina fantasier, då är jag mer den bohemiska typen som sitter och knattrar på tangenterna uppkrupen i soffhörnet med ett glas rödvin inom räckhåll.
Det kan ju aldrig hålla, så jag reviderar snabbt drömmen och får hålla mig till några blogginlägg i veckan. Med stort och smått, glädje och sorg.
Utan rödvin.
Hihi, jag begrep redan någon gång på mellanstadiet att författarlivet inte var något för mig. Att påbörja ett skrivprojekt och klottra så pennan glödde i så där tio tolv sidor gick väl an. Men sedan... När inlednings tjusning var avklarad och man skulle påbörja verklig handling och sidospår och rent och skärt arbete. Nej nej. Stilla betraktelser i krönikeform kan jag åstadkomma, eller indignerade utfall till höger och vänster. Det är som att man väntat på bloggformatet i hela sitt liv haha.
SvaraRaderaDuktigt med ett par blogginlägg i veckan. Själv har jag helt tappat gnistan. Vet inte varför, men just nu känns det inte så viktigt.
SvaraRadera