8 februari 2016

Skriva, skrev, skrivit


Jag har tappat det. Helt.

Jag tror jag vet, varför det blivit så här.
- Bortförklaringar?
Kanske.

Samtidigt så.....
Det ÄR mycket nu. Faktiskt. Mer än på länge, fastän jag trodde det skulle bli mindre när svärföräldrarna också gått bort och båda grabbarna börjat gymnasiet.
Hinner inte. Orkar inte. Saknar den där rätta gnistan, liksom.

Fördelen, när jag inte skriver, är att jag läser.
Senaste favoriten av Elin Olofsson hade jag rent svårt att släppa. (Snygg är den ju också!!) Levde mig in så till den grad att jag började titta efter karaktärerna i boken i bygden.
Fastän jag vet att de inte finns.

Och ändå är livet just nu fullt av roliga, intressanta skeenden och händelser.
Hela tiden!!!

Det är inte det.

Det är bara en pusselbit som fattas.
Som får mig att känna som om något vissnat, dött en smula.
Långt där inuti.

3 kommentarer:

  1. Jag kan bara hålla med dig, många kramar från en vän som saknar dig//Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Saknar dig också. Mycket!!! Nu bokar vi in en helg i april för turåkning! Blir inget camp i Kittelfjäll i år - arrangören är gravid :)

      Radera
    2. låter bra, men det är bäst vi bokar i tid annars finns det väl ingen helg kvar i våra planeringar.
      KRAM

      Radera