21 april 2016

Från botten till toppen på fem dagar

Det som hände på busstorget förra onsdagen är ju långt ifrån utagerat ännu, men vi får träffa en av vakterna på tisdag och hoppas på ett uppriktigt "förlåt". Under tiden jobbas det vidare med planer på utbildning för vakter, samordning för bättre miljö på torget och en eventuell anmälan för att få en genomgång av rutiner etc.

På torsdagskvällen åkte F och jag till Klövsjö och fick ta del av ett helt fantastiskt Para Ski läger med de allra finaste människor - deltagare, tränare, ledare, arrangörer! Det var inte för inte som jag rapporterade tillbaka på Guldstjärnemötet på Länsstyrelsen i tisdags, att juryn verkligen valt rätt person till årets Serviceperson - fantastiska Kristina!!! 

F är ju inte den som är nödbedd, så han åkte både längd och ännu hellre utför - men allra roligast var tydligen bowlingen.

På måndag ringer teamcoachen för Special Olympics och meddelar att F är välkommen att delta i Winter Games i Österrike 2017 i längdskidor (!!) om han vill. F funderade en stund, frågade om han inte kunde få åka slalom i stället, men landade i att han ville vara med, trots att det kommer innebära att han måste träna - massor.

Men då uppstod ju problemet att vi är medlemmar i en alpin klubb....... Offerdals SK var inte medlemmar i Parasportförbundet, så det var Åsarna eller Krokoms HIF som stod till buds att tävla för, men träna borde han ju kanske kunna göra med OSK? Sagt och tänkt, jag försökte ringa ordföranden, men fick inget svar så jag skickade ett sms i stället med min frågeställning. Det visade sig att han satt på en avslutningsträff med vinterns ledare, läser upp mitt sms och på ort och ställe tar alla med ett rungande ja ett unisont beslut att bli medlemmar i Parasportförbundet för att F ska kunna både träna och tävla för Offerdals SK!!! 

Då grät jag en skvätt.

Det gjorde jag även dagen efter, när jag sitter ensam i bilen på väg till jobbet och plötsligt inser att i mars nästa år kommer jag få se min son, på längdskidor, i landslagsdräkt!!
Bara som på ett bananskal, sådär.

För mig är detta större än jag kan beskriva - och tänk om längdskidtokiga mormor och morfar fått uppleva detta. Kan se pappa för mitt inre, hur han ser på oss och ler och säger att " - Det förstod jag väl att det skulle gå bra för den där pojken"......

9 kommentarer:

  1. Men så ofantligt roligt:-) Snacka om att det kom i rättan tid också!

    SvaraRadera
  2. Vad jag blev glad nu!

    SvaraRadera
  3. Kreativatantenapril 22, 2016

    Jättegrattis både till dig och pojken. Vilken morot!!!!! Du måste säga till när det är dax......

    SvaraRadera
  4. Förstår att du är en stolt mamma och jag förstår att ni alla gläds.
    Läste i ditt förra inlägg och förstår att du blev arg och ledsen.
    Helt otroligt!
    Ha en fin vår!
    Kram Inga

    SvaraRadera
  5. Härligt Anneli - vilken fantastisk mamma F har! Lycka till med träningen inför 2017 :o)

    SvaraRadera
  6. :D Vad glad jag blir för er skull, från hjärtat. Vad roligt!!! och häftigt. Vilken upplevelse. Det är ni så väl värda. Kram Katarina :D

    SvaraRadera