Gick till Miafrissan idag med en bild av Sanna Kallur på näthinnan - en "undercut" (syster med dotters fackterm på den tilltänkta frisyren) i ljust gråaktig nyans.
Efter halva klippningen såg jag ut som en grävling - alla grå, bruna och svarta varianter av hårstrån jag har på huvudet tittade fram i ett frustrerat melerat tillstånd.
Då svek modet - jag vill inte vara helgrå - än!
Vid hemkomsten kommenterade Eric:
-"Men mamma, du liknar någon... Nu vet jag! Hon den där i Berg flyttar in!"
Carina Berg och jag, liksom....
Kan inte annat än le. Det brukar ta ett tag innan man har vant sig vid sin nya frisyr. Man springer till spegeln och raffsar till med fingrarna genom håret. Det är modigt att våga förnya sig. Du är säkert jättefin Anneli. Kramar från Strömsund.
SvaraRaderawow.
SvaraRaderaVilken komplimang!
Carina Berg är ju snyggast av de snygga.. Jag skulle blivit jätteglad över den komplimangen..
Sug i dig.
Beträffande din kommentar hos mig:
Visst är det en jobbig känsla.. Att inte kunna *lita* på att man är två som drar vagnen tillsammans..
Jag vill inte heller ge upp.
(då hade jag ju gått för länge sen)
Jag vill absolut kämpa, men gud vet hur länge jag orkar kämpa om kommunikationen skevar..?!?!
DET är svårt.
KRAM på dig