Egentligen har jag aldrig varit speciellt förtjust i att cykla. Som färdmedel är det väl OK, men inte mer. Ikväll tog jag ändå cykeln till buan för att titta till kossorna. Vi har ju tagit för vana att kika till dem mest varje dag sedan den där förhatliga rymningssommaren.
Förutom att jag krockade med ungefär en miljon mygg och flugor, hände något när jag kom in på den delen av vägen som är mest gropig, kurvig och igenväxt. Att cykla blev plötsligt riktigt, riktigt roligt!! Insåg snart att den glömda hjälmen gjorde lite nytta hemma, så till slut var det bara att klämma åt bromsarna, med ett stort leende på läpparna!
Resten av vägen njöt jag av sommarens alla dofter som utkristalliserar sig not för not och ändå blandar sig och tillsammans blir en ljuvlig sommarskogsdoft. Att jag dessutom på sista hygget innan nerförsbacken genom skogen tillbaka till byn, fick syn på en älgko med en liten ljusbrun kalv vid sin sida, gjorde ju inte saken direkt sämre.
Men det var väl tredje gången gillt - jag har nämligen haft stor tur redan två gånger förut idag.... Ligger nog något i mammas stående ordspråk "Den som har tur behöver inge' vett!"
Storsten är faktiskt ganska stor fortfarande :) Kan lova att det behövdes en liten Sjöbergstrip för att få mig på rätt köl igen. Skulle inte vara helt fel med en trip till men i sommar är det nog kört. Måste nog skaffa mig en cykel. Skulle vara rätt skönt att komma ut å röra på sig, det där med att bara tom gå är inget för mig. Har jag däremot en hund med mig så känns det genast bättre. Måste låna grannhunn tro jag.
SvaraRaderaJag har försökt ta reda på vad pionsorten heter, men när man inte är någon expert på området så var det nästan omöjligt och hitta en som liknade den jag har.
SvaraRaderaHa det gött. Kram Katarina.