Styrelsemöte med gamla jobbet idag. På min "lediga" dag. Kändes hemtamt och lite sorgset på samma gång. Jag har aldrig varit så tveksam till vad jag egentligen vill "bli när jag blir stor" som just nu. Vem vet egentligen vart vägen leder, vad som väntar bakom nästa kurva? Hjärnan säger att jag behöver detta. Ett miljöombyte. Andra synvinklar. Något annat, helt enkelt.
Men, när det går ut över det hittills förhållandevis väloljade familjemaskineriet blir jag tveksam. Mannen ifrågasätter, med all rätt, om de ekonomiska förmånerna verkligen uppväger merkostnaderna. Jag blir honom svaret utan. För jag vet uppriktig sagt inte. Istället känner jag mig orättvist och maktlöst egoistanklagad och beskyller honom i tanken för att vara missunsam och bortskämd.
Det håller ju inte. Inte i längden. Hjärtat säger mig det.
Så, kom oktober med hopp om förändring av arbetstiderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar