16 september 2014

Helgens val


Som någon faktiskt kommenterade här någon gång - det är v e r k l i g e n fullt upp hela tiden. Jag beundrar folk som jobbar heltid - hur hinner de? Fast snart kanske jag hamnar i det själv också. Sonen fyller 18 i januari och då upphör vårdbidraget. Även om det inte är några stora summor så har det ändå medfört att vi kunnat göra det vi önskat, trots att jag arbetat deltid. Men, när man en gång vant sig vid en viss inkomst misstänker jag att det kommer att ta tid att anpassa sig till de där hundralapparna mindre varje månad. Ja, det finns ju alltid minst två vägar att gå….

Nåväl, efter att ha jobbat sent på fredagen mötte familjen mig halvvägs så att vi kunde käka middag på traktens senaste mathak. Satt som en smäck! Hundpromenad i beckmörkret (hade ju kommit igång med joggningen, men nu är vi tillbaka på promenader - går ju inte att springa när allt är kolsvart….) och film med familjen fick avsluta arbetsveckan.

Lördagen blev en heldag med guddottern samt bror och mor. Återkommer till det, då ett av syftena med utflykten var ett fotouppdrag. Ostshopping på Bymejeriet, korvgrillning på Glåmnäset och en promenad runt Barnens naturstig hann vi med. Väl hemma fixade vi snabbaste middagen innan de åkte hem. Själv var jag helt utpumpad (är inte van barn under 13 längre…) så hundpromenaden ställdes in.

Söndag. Valdag. Jag hade redan förtidsröstat och efter att sambon hotat med att rösta på SD slutade jag tvärt min argumentation för att få honom till vallokalen. I stället åkte vi och hämtade det senaste nyförvärvet i motorparken. En äkta Farmor Anka bil. Vi har som lite olika intressen…… Och mest av allt befarar jag att det blir ytterligare ett fordon som kommer att stå på vår gård med något fel och inte köras alls. Så jag tog mig i kragen och gjorde det jag gillar bäst - långprommis med inslag av joggning i skogen som avslutades i solnedgången på bryggan. Resten av kvällen gick åt till allmänt fix och stök och koll på valresultatet. Ja - vad säger man? Inte blir det lätt för tant Iris son. Tänk om de vetat, tanterna på kvinnoklubbsmötena i min barndom - att en av deras söner en gång skulle bli statsminister?

Men min absoluta övertygelse säger att det inte längre räcker med att bli sorgsen, orolig eller vända ryggen till och förklara att man inte vill ha något med SD att göra. Vi måste gå till botten med VARFÖR så många valt att rösta på dem och VAD de tror sig uppnå med det? Annars är jag rädd att de kommer vara ännu större vid nästa val.

1 kommentar:

  1. Förstår att du var trött efter lördagens äventyr, det var jag också. Men barnen var nöjda efter dagens, sonen somnade i bilen och dotra i soffan. Den större nöjd trots att det inte lät så ibland, lite sliten tror jag. Tack för trevligt sällskap och en härlig dag.

    SvaraRadera