En helg då inte mycket gick som det var tänkt.....

Foto: Stefan Nolervik (stal den från hans blogg med en hoper fler fantastiska bilder och berättelser http://blogg.mittmedia.se/nolervik/)

Ibland hade det nog varit klokast att bara stanna i  sängen - heeela dagen. Så har de senaste tre dagarna i alla fall känts. Började ju fint med den där brottningsmatchen med rundbalen i fredags. Sedan skulle jag åka de nya skidspåren i Åkersjön för att Gps:a dem - hårt och isigt i kombination med ivrig hund är ju inte det allra enklaste första gången på säsongen i rejält branta backar. Plogade så tårna krampade - men det tog som ingenting. Tyckte ju i o f s att pjäxorna kändes lite stora - och mycket riktigt - jag hade lyckas ta sonens. Fick bli till att åka skoter på bönpallen de övriga slingorna.

Sedan snabbt hem, fixa middag och fjös i blixtens tempo, duscha , byta om och i bilen igen för de åtta milen till en skrattfest som hette duga på teater och julmusik i Valsjöbyn. Mysigt att få umgås med grannmamman på tu man hand igen! Enda malören då - att jag spontant och högt utropade "Grillom" när aktörerna nämnde en bilresa i Ångermanland mellan Sollefteå och Örnsköldsvik - inge pinsamt alls, eller??

En lördag som tillbringades till hälften i sängen - kände mig som en klubbad säl- sedan fjös och plock och förberedelser för lite julfeeling. Men inte kändes det direkt som att jag kom någon vart med juligheten inte. En bussreseproduktionsdiskussion som resulterade att topplocket brann och jag inte bara tänkte att "jag skulle vilja kasta något hårt i väggen" utan faktiskt gjorde det också. Vilken tur att föremålet för min frustration hunnit gå ut....... Därpå en hyfsad promenad med hunden för att lugna sinnet - och dela ut tackkort som legat i en hög sedan i somras. Med lite mat i magen och en tupplur i soffan på det var ordningen så småningom återställd.

Så söndag - Lucia, och visst -jag kunde väl baka lite saffransbullar! Hade visserligen bara torrjäst hemma, men sedan när var det ett problem? Fråga mig inte hur jag gjorde, men så misslyckat har aldrig ett bak blivit - stenhård deg, spädde ut, mixtrade och ändrade. Bakade ut bullarna som i o f s blev jättefina, men ätbara? Nej. Knappast -hårda på utsidan och ogräddade inuti. Som någon klok person i min omgivning konstaterade - "Ahaa - du bakade skådebröd!" Fast känner jag äldste sonen rätt lär han nog klämma i sig dem i alla fall.

Så glad var jag därför när jag ändå hann svänga iväg till Änge och den supermysiga julmarknaden som företagarföreningen ordnat där. Och så fick jag både se och höra länets och "vår" skönsjungande och bedårande Lucia - världens finaste Ida - med dito följe. Men några egna bilder blev det förstås inte - för minneskortet till kameran hade jag ju lyckats åka ifrån hemma. Men ändå. Hemma kom ljusstakarna äntligen upp i fönstren och då måste jag ju erkänna att det genast känns lite bättre....