En helg då inte mycket gick som det var tänkt.....

Foto: Stefan Nolervik (stal den från hans blogg med en hoper fler fantastiska bilder och berättelser http://blogg.mittmedia.se/nolervik/)

Ibland hade det nog varit klokast att bara stanna i  sängen - heeela dagen. Så har de senaste tre dagarna i alla fall känts. Började ju fint med den där brottningsmatchen med rundbalen i fredags. Sedan skulle jag åka de nya skidspåren i Åkersjön för att Gps:a dem - hårt och isigt i kombination med ivrig hund är ju inte det allra enklaste första gången på säsongen i rejält branta backar. Plogade så tårna krampade - men det tog som ingenting. Tyckte ju i o f s att pjäxorna kändes lite stora - och mycket riktigt - jag hade lyckas ta sonens. Fick bli till att åka skoter på bönpallen de övriga slingorna.

Sedan snabbt hem, fixa middag och fjös i blixtens tempo, duscha , byta om och i bilen igen för de åtta milen till en skrattfest som hette duga på teater och julmusik i Valsjöbyn. Mysigt att få umgås med grannmamman på tu man hand igen! Enda malören då - att jag spontant och högt utropade "Grillom" när aktörerna nämnde en bilresa i Ångermanland mellan Sollefteå och Örnsköldsvik - inge pinsamt alls, eller??

En lördag som tillbringades till hälften i sängen - kände mig som en klubbad säl- sedan fjös och plock och förberedelser för lite julfeeling. Men inte kändes det direkt som att jag kom någon vart med juligheten inte. En bussreseproduktionsdiskussion som resulterade att topplocket brann och jag inte bara tänkte att "jag skulle vilja kasta något hårt i väggen" utan faktiskt gjorde det också. Vilken tur att föremålet för min frustration hunnit gå ut....... Därpå en hyfsad promenad med hunden för att lugna sinnet - och dela ut tackkort som legat i en hög sedan i somras. Med lite mat i magen och en tupplur i soffan på det var ordningen så småningom återställd.

Så söndag - Lucia, och visst -jag kunde väl baka lite saffransbullar! Hade visserligen bara torrjäst hemma, men sedan när var det ett problem? Fråga mig inte hur jag gjorde, men så misslyckat har aldrig ett bak blivit - stenhård deg, spädde ut, mixtrade och ändrade. Bakade ut bullarna som i o f s blev jättefina, men ätbara? Nej. Knappast -hårda på utsidan och ogräddade inuti. Som någon klok person i min omgivning konstaterade - "Ahaa - du bakade skådebröd!" Fast känner jag äldste sonen rätt lär han nog klämma i sig dem i alla fall.

Så glad var jag därför när jag ändå hann svänga iväg till Änge och den supermysiga julmarknaden som företagarföreningen ordnat där. Och så fick jag både se och höra länets och "vår" skönsjungande och bedårande Lucia - världens finaste Ida - med dito följe. Men några egna bilder blev det förstås inte - för minneskortet till kameran hade jag ju lyckats åka ifrån hemma. Men ändå. Hemma kom ljusstakarna äntligen upp i fönstren och då måste jag ju erkänna att det genast känns lite bättre....

Allternativ Luciamorgon

När den allmänna sysselsättningen denna förmiddag verkar vara att se på Luciatåg har jag i stället roat mig med en brottningsmatch med avbildad rundbal. De där klumparna brukar inte rulla ner i riven så lätt, så jag liksom "missade" att lite snabbt dra av plasten. Så då låg den där - med plast och allt och liksom hånlog mot mig nere i riven. Jag gjorde några tappra försök att dra ur plasten bakåt, men det gick ju förstås inte med några hundra kilo ensilage som tryckte på åt andra hållet. Funderade några svängar, kapitulerade och gick in till sambon som stod klar att åka in till sta'n. Han suckade. Djupt. Rådet blev att försöka skära bort så mycket som möjligt och sedan ryckte han på axlarna och liksom bekräftade det jag redan konstaterat:

-"Du kan ju inte köra igång riven med plasten där, för då blir det ju fullt med små plastbitar i höet!"

Jag gick tillbaka ut, började skära bort allt jag kunde och kom plötsligt på den lysande idén att försöka rulla tillbaka balen i riven bakåt igen för att komma åt resterande plast från andra sidan. Sagt och gjort - jag klättrar upp på rundbalen, tar spjärn med benen - och lyckas!!! Får den att flytta sig  ca 20-30 cm, precis lagom för att kunna åla ner på den sidan där alla vassa rivjärn sitter, få fatt i plasten - och hör och häpna!! Den lossnade och jag fick bort alltihopa!! Återstod bara nätet som jag fick ta i några omgångar - men det gick fint till slut.  Grymt nöjd med mig själv börjar jag fundera över hur jag ska ta mig upp igen...... Ingenstans att kliva eller hålla sig- och så de där förbaskat vassa knivarna. Till slut lyckades jag i alla fall på något vis. Låg där hängande högst uppe på balen och fnittrade högt för mig själv när den samtidigt började vicka och rulla tillbaka i ursprungligt läge. Graciösare cirkuskonstnärer har världen garanterat skådat - vilken ögonblicksbild!!

Ja du milde - mycket nöjd över att ha klarat upp mitt misstag alldeles själv och försett djuren med mat även denna morgon var jag i alla fall.

Och till dem som säger att "på landsbygden händer det väl aldrig någonting" vill jag bara säga:

 - Ni har inte en aaaning!!

En klok människa

skulle ha lagt ned den här bloggen för länge sedan.....

Men nu är jag inte särskilt klok, utan en väldigt optimistisk människa. Särskilt när det kommer till tid, inspiration och ork. Jag tror hela tiden att jag ska hitta tillbaka till bloggen. Innerst inne vill jag det också  - väldigt mycket. Det ger mig tid att sortera tankar, möjlighet att gå tillbaka i tiden och minnas, kort och gott ett utbyte av och med mig själv.

Facebook är något helt annat - där är det interaktionen med vänner och bekanta som är incitamentet. Jag behöver egentligen inte uppdatera så mycket själv (även om jag nu gör det också periodvis), för största nöjet är att ta del av vänners och släktingars vardagar. Jag kommenterar nog ganska friskt också. Söker aktivt interaktionen. Samtalet. När jag umgås med andra människor har jag inte alls samma behov av sociala media. Då kan jag t o m lägga det åt sidan - åtminstone till stor del.

Sedan ger ju både Twitter och Facebook massor av tips på läsvärda artiklar, vilket gör att jag mer hamnar i "readingmode" för att engelska till det lite. Jag läser och läser. Kan komma på mig själv att fastna i artikel efter artikel, klick efter klick.

Och så rinner tiden iväg och jag kommer liksom aldrig till ro med att sätta mig och skriva - varken i bloggen eller i det där bokprojektet. Som jag för övrigt inte har satt ner foten om vad det ska bli av heller. Tog mod till mig och lät de som kommit med presenten läsa för att kunna komma med synpunkter så att jag kan bestämma mig. Det hjälpte bara sådär......

Skyller på att jag en period varit inne i en komaliknande trötthet som fått mig att somna i soffan med TV:n skvalande i bakgrunden. Trist.

Redan oktober

...och snart är även oktober slut. Hm. Vad gör jag - egentligen???

Men här har varit full rulle och jag har varit med om massor:

• PTLS träff i Stockholm
• Ny utbildningsdag för Visita 
• Surströmmingsmiddag
• Länsdans
• Islandshästridning i Jorm 
• Föräldramöten
• Guldkväll
• Tjejdagar i Kroatien
• Spännande jobbmöten
• Pratat tyska med skolelever
• Begravning
• Skidbackekonferens
• Födelsedagsfirande x 2
• Trevliga middagar
• Konsert med kompisar
• Nya bussprojekt

 Ja - varje del skulle behöva ett eget inlägg. Men tydligen blir det inga inlägg alls just nu. Har varit tröttare än vanligt på kvällarna och somnat i soffan i tid och otid. Men - livet är rikt och jag är så lyckligt lottad.

Tänker på de som flyr i allt större skaror för att få möjligheten till ett bättre liv. Så kommer de hit och vi har egentligen bara en annan typ av elände att erbjuda. Tänker på lilla fina Maria som sitter och tigger vid ICA på centralorten, som lärt sig lite svenska och helst av allt vill jobba och "göra rätt för pengarna" hon skickar hem till Rumänien för att försörja sina barn. Tänker på de som lever av och i hat utan konsekvenstänkande, eller i psykisk sjukdom utan att finna vård och som sedan begår handlingar som får förödande konsekvenser för så många fler utöver dem själva. Tänker på dem som mist nära och kära genom det oprovocerade våld som verkar bli allt vanligare.

Jag fortsätter i min lilla vadderade bubbla av trygghet och livsnjutning här och nu och undrar ibland - "När spricker den?" För ovädersmolnen drar närmare och hotar min lilla oas i lä.

Semestervecka

Skulle bli en lugn vecka utan något annat att fokusera på än att hinna ikapp all utebliven städning härhemma. Jo, pyttsan. Men det blev en BRA vecka med allt som ska rymmas i en semester i vilket fall. Något komprimerat, bara...

En hel del tid har gått åt att förbereda den femte Rysslandsresan med bussen - men nu på dagtid i lugn och ro i stället för stress och långa nätter. Vi har även promenerat hem kossorna från buan och gjort höst däruppe, förutom sedvanligt gårdspyssel. Lite renovering av mig själv har det blivit - jo, jag fick ju för mig att springa intervaller för första gången på närmare 30 år och kraschade en vad. Men inget värre än att lite specialbehandling hos traktens vitalpraktiker kunde råda bot på det hela. För övrigt en behandling som jag kan tänka mig att unna mig emellanåt även utan skador.

Sedan en dag till Ångermanland och syster för klippning. Passade även på att äta surströmming med faster och resonera om bland annat husförsäljning med syster och kusin och deras familjer. Alltid lika fint att få träffas.

Den där stora städmakeovern låter fortfarande vänta på sig, för ännu några kvällar har vi åter haft väder som lämpat sig för vattenaktiviteter och en dag hade vi till och med varmare väder än varmaste dagen i somras och sjön låg alldeles spegelblank. Måste ju bara bli en långtur med kajaken då - 16 km - så härligt!!!

På lördagen var det nyinvigning av Jämtlands Gymnasium med karnevalståg och öppet hus. Kul att få se killarnas skolor från insidan. Nytt och fint är det verkligen. Sedan lyckades jag jogga lite lätt igen utan att vaden protesterade alltför mycket, så då blev det en danskväll som krydda på moset. Med påföljd att jag dagen efter var sjukt trött och slö (någon behövde ovillkorligen åka och äta hamburgare efter dansen, vilket medförde att vi kom hem halv fyra. Jättekul, javisst! Men min kropp börjar känna sig liiite gammal för dessa nattliga utsvävningar) Jo, lite bakande och tvättande åstadkom jag visserligen, men inte så mycket mera.

Så det blir som vanligt - idag är sista semesterdagen och då ska jag väl försöka hinna allt jag inte hunnit tidigare - blogga, städa, träna, stryka - eller??? Önskar mig lycka till!!

Om man kunde se in i framtiden

Om det fanns horoskop som verkligen var sanna skulle det i mitt för det senaste dygnet stått "Försök inte baka eller laga mat själv!" Provade ett nytt recept på fröknäcke igår kväll - blev mjukt trots torkning i ugnen hela natten.

 Så en stor stöpa Granola på morgonen som glömdes (!!) bort i ugnen till förmån för ett av de sällsynta tillfällen när sambon och jag äter frukost samtidigt och verkligen hinner prata - om stort och smått, allvar och tok. 

Så någon tur till det fantastiska och välförtjänt uppmärksammade integrationsfrämjande arrangemanget i Nälden blir det tyvärr inte. Här ska hämtas pass, handlas nya ingredienser, tankas diesel till traktorn, promeneras hem kossor från buan, kanske göras ett nytt bakförsök eller åka på dans. Vi får se.....

Kontraster

 

I helgen var vi på Gymkhana drifting, jag och grabbsen. En rätt absurd tillställning med mycket motorbuller, rök och ljus. Som vanligt är jag mest imponerad av crossåkarna som trixar och snurrar runt högt över marken. Lite mysigt blev det även när mörkret föll, ljusshowen drog igång och speakern uppmanade alla på läktaren att tända sina mobilficklampor. 

Kvällen efter drog jag ut på sjön med kajaken - igen! Paddlade på tills det bara var månen som höll skenet uppe. Ska villigt erkänna att mina kajakturer oftast drar ut på tiden och mer liknar meditation än motion - men det gör gott i själen, kan jag lova!!!

Äldre, men aldrig klokare.....

Att jag aldrig lär mig?!? Lätt stressad av alla olika människors träningsuppdateringar i tid och otid, kubik, parti och minut på Facebook i bloggar och "real life", samtidigt tokinspirerad av grannen som utan tidigare träningserfarenhet efter ett knappt kvartal knäcker milen tänkte jag att nu, nu finns det väl äntligen tid att börja röra på mig igen!? 

Gått hur bra som helst att följa appen som lovar milen under timman i mitten på november - tills det skulle springas intervaller. 20 år sedan sist, men jag tror ju att jag fixar full fart direkt, nemas problemas - eller hur???

Överanstränger förmodligen vaden som efter några dygn övergår i stel och ond rygg..... Så nu är det konvalescens och på sin höjd busstädning som gäller ett tag igen. (Fast ryggen har rättat till sig någorlunda - har dessutom bokat medicinsk massage på måndag till tröst. )

Blir så trött. Är det bara jag som gör sådana här idiotgrejor????

Verkar som att boule är den enda sport jag skulle kunna utöva utan missöden nuförtiden - synd bara att jag saknar bollsinne också.