En bonde i vår by - och hans adepter

Min karriär som traktorförare blev ultrakort. Snabbt lärde mannen upp den äldste sonen, som han har betydligt större förtroende för när det gäller framförandet av allehanda fordon. (Detta stärktes ytterligare den där gången för x antal år sedan när jag lyckades trassla in den då splitternya gräsklipparen i barnens gungställning. Den blev sig aldrig mera lik, kan vi väl säga.)

Nåväl, eftersom sonen har ett antal år kvar till 16-årsdagen och officiellt traktorkort, åker jag numera med som vuxen ansvarig medan han kör och lillebror har lärt sig hantera plastaren.

Det är lite trångt, men gemytligt och hög stämning där i traktorn. Bl a finns där ett par hörselkåpor med radio i - de turas vi om att använda. Den som för tillfället har dem på sig får sjunga med, allt vad den förmår, medan de övriga två försöker lista ut vilken låt det är. Kan bli rätt kul - prova själv, vet ja!

Och fadern är mäkta stolt - över sönerna!