Vi har försökt. Tränat, tränat och försökt igen. Men, nej det gick inte! För F är det en omöjlighet att ta röntgenbilder av tänderna så som de allra flesta av oss gör det. (Liksom i ärlighetens namn mycket annat som har med tandläkaren att göra. Skulle kanske räknat alla gånger vi sprungit där - först för att få honom öppna munnen, se'n för att gapa, därefter för att låta någon pilla på tänderna och nu de senaste åren, för att ta röntgenplåtar.)
Vid varje försök att sätta in hållaren i munnen har han varit på vippen att kräkas och gråten knappt en tår bort. Till slut kapitulerade tandläkaren och vi fick remiss till Specialisttandvården. Så här i efterhand kan jag ju undra varför vi inte fick det tidigare?? Besöket där tog ca 30 sekunder. F hann nästan inte fatta vad som hände förrän det var klart. Han var jätteduktig, trots att pappan jagat upp honom innan om att man måste stå blick stilla så och så länge (smart drag LG!).
Efteråt firade vi. Gick på Wedemarks, delade en räkmacka och en marängbakelse. F tryckte i sig en kanelbulle också. Jag berättade att första gången pappan och jag träffades så där på tu man hand gick vi också på café och åt räkmacka. Då log han med ögonen så där gott som bara han kan. Se'n avslutade vi med att gå på morfars favoritaffär: Clas Ohlson, och köpte en laddare till mobilen.
När jag senare på kvällen kom hem från Särskolans föräldramöte hade F letat fram Clas Ohlson katalogen och ville få bekräftat att den var från affären där vi varit. Då tog han med den som kvällslektyr till sängen. Det går tydligen i arv, även om det hoppat över en generation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar