Det finns ett antal ordspråk som skulle passa in på mig och gårdagen alldeles perfekt: "Skrattar bäst som skrattar sist", "En gång är ingen gång" eller varför inte "Sjunka som en sten". Solen sken även igår och på eftermiddagen hade temperaturen nått en nivå som gjorde dumdristiga tanter och badglada ungar övertygade om att idag var det dagen D för årets vattenskidåkning! Vattnet är fortfarande verkligen inte varmt, men nu fick vi fokus på något annat och verkade helt förtränga hur kallt det egentligen var.
Eftersom jag kom upp på första försöket ifjol, trodde jag det skulle bli en enkel match. Men icke!!! I stället hamnade skidorna under vattnet, envis som jag är trodde jag att jag skulle ta mig upp ändå och drogs fram som en megawobbler under vattenytan tills vänstra benet skar iväg och jag kände hur något hände i lårmuskeln och först då (!!) kom på tanken att släppa. Jag försökte sedan fem gånger till och var väldigt nära vid två tillfällen, men nej, upp tog jag mig inte. Det ska väl tilläggas att skadan i låret gjorde det lite smärtsamt och därmed ännu svårare. Men huvudanledningen är jag rätt säker på stavas: Fler kilon på baken och inga muskler jämfört med förra sommaren.
För är det något jag inte prioriterat (hunnit?) denna sommar, så är det 1) att motionera och 2) att rensa trädgårdsland. Vilket i sin tur ger 1) ingen styrka eller kondition någonstans 2) inga egna grönsaker - de är helt kvävda av ogräs.
Hur som helst - yngste sonen kom på knepet och tog sig upp flera gånger och susade därefter omkring på sjön både långt och länge med sommarens bredaste flin på sina läppar. Sedan konstaterade han nöjt:
-" Mamma, i år vann jag!"
Förutom din smärta nu då, så tänker jag att det var väl härligt att han fick vinna :-)
SvaraRaderaOch det där med ogräs... haha.... du har inte varit här och sett. Jag har inte rensat mina rabatter på säkert tio år.... Jag kallar våran trädgård för vildvuxen och det har minsann sin charm :-)
Kram på dej och vad otroligt fina foton du tar!
:O) LER! Du bjuder verkligen på dig själv Anneli och även på otroligt vackra bilder. Det uppskattar jag. Kramar Katarina.
SvaraRaderaOooojojoj :)) Hoppas du återhämtat dig nu! Men vilken finfångad bild!
SvaraRaderaJag har missat några saker här i livet och en av dem är vatenskidåkning. Det är nåt jag skulle aldrig klara av.. Kram
Kul med era härliga kommentarer! Jag kan ju bara säga som så - tur att ingen av barnen var utrustade med filmkamera..... :)
SvaraRaderaTycker att du är fantastiskt modig och tuff. Jag hade aldrig vågat.
SvaraRaderaKram!
Modig vet jag inte - dumdrisitg, kanske?? Men det kunde ju ha blivit kul i stället för ont....
SvaraRadera