13 augusti 2012

STCC i sta'n


Ibland brukar jag antyda att min käre sambo skulle kunna få en specialskriven huvudroll om man någon gång får för sig att göra en nyinspelning av "Griniga gamla gubbar". Han brukar då reptilsnabbt kontra med att jag inte ska säga så mycket, eftersom det är jag som stått som förlaga till Häxan Surtant. Allt detta sagt med viss substans, men framförallt en god portion humor. I lördags var jag dock benägen att se hans påstående som ren sanning, för banne mig om det inte rök ur öronen på mig så arg och besviken som jag var.

Biljetterna var dyrt inköpta för mer än ett halvår sedan och överräckta i present till pappan i huset endast kort tid därefter, så förväntningarna var definitivt uppskruvade. Med tanke på sambons arbetsbelastning de senaste veckorna hade jag tre gånger frågat om han verkligen nu hade tid med detta, eller om jag skulle sälja biljetterna, men nej då, en liten stund skulle vi säkert hinna. Allihopa. Tillsammans.

Lördagsmorgonen kommer och innan vi hunnit äta frukost ringer någon som behöver mer grus till ett vägbygge, sambon överlägger och gör en snabb beräkning. Jodå, han ska nog hinna. Vi andra väntar och snart inser jag att av sex möjliga race återstår bara ett enda som vi överhuvudtaget har möjlighet att komma i tid till. Jag ringer. Han är fortfarande långt hemifrån. Barnen och jag kastar oss i bilen, åker de fem milen och hinner precis se det sista STCC finalracet. Ungefär 20 minuter tog det, sedan var det slut. Jag räknade ut att vår minutkostnad för evenemanget blev 30 kr - per person!

Jag vet inte vad som gjorde mig mest arg. Att av hans födelsedagspresent blev det helt och hållet ingenting, att han inte kunde (ville?) prioritera tid med oss, att resten av familjen inte heller kom iväg när vi nu ändå hade biljetter eller att det hela rent pengamässigt kändes som att kasta pärlor för svin. Surt. Fast jag är ändå glad att jag och grabbarna fick "smaka" litegranna på arrangemanget,  för det var helhäftigt! "Pistoncupen" på riktigt liksom, och jag hade gärna, gärna velat se mera.

Senare på kvällen hämtade L mig och grannarna för en helkväll i äkta folkparksanda med kulörta lyktor, pilkastning och tre generationer bland besökarna till Brolles 50-talsinspirerade Rock n'Roll on Tour i Föllinge. Riktig bra drag där med, även om just jag helt missade entrén i rosa Cadillac. Men entreprenören, tja, han stannade hemma och rullade hö av ren självbevarelsedrift, tror jag. Häxan Surtant brukar ju vara lättare att tas med när hon efter en stunds surande åter kommit till sans. Och efter att ha studsat och skrålat till "Great Balls of Fire", "Suspicious Minds" och "Cadillac" hittade mycket riktigt även mitt humör tillbaka till ett mer normalt tillstånd igen.


Filmen lånad från http://rocknrollontour.com.

6 kommentarer:

  1. Mem jösses. Jag fattar inte ens hur sånt där kan hända.

    SvaraRadera
  2. Jag älskar Brolle och skulle gärna se hans konsert. STCC däremot har jag sett hundra gånger. Bodde granne med Falkenbergs motorbana i 8 år och hade vår altan som bästa utsiktsplats. Gillade motorsport förr i världen men det har liksom svalnat av.
    Men Brolle....nu blev jag allt lite avis.
    Pzz..förstår att du minsann var lite sur. Jag hade blivit fullkomligt vansinnig.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Som jag sagt förrut: tycker jag känner igen det där. Kanske ingen tröst men du är inte ensam. =)

    SvaraRadera
  4. Du é ju bara för skön Anneli :O) Det sitter inte fast det som är löst hos dig inte. Stor kram Katarina.

    SvaraRadera
  5. Att det händer hänger helt och hållet ihop med det faktum som gör att Kreativa känner igen sig: En "fattig" entreprenör i landsbygd tror att om han ber en kund vänta några timmar, så försvinner de för gott. Att låta familjen vänta är ofarligt - vi stannar alltid troget kvar. Snacka om att vara säker på att man är älskad....!!!

    STCC har aldrig varit så långt norrut förut, så det var en stor, kul händelse. Och Brolle ÄR bra. Saknade bara några av hans egna låtar - inte minst "Jag är född i en liten by"......

    SvaraRadera
  6. Trots din ilska, besvikelse och frustration sitter jag här och småler. Du skriver så himla bra och medryckande..
    Häxan Surtant är mitt yngsta barnbarns favorit just nu..
    Den här Myran som kommenterat här ovan,,jobbar hon möjligen på ett servicehem?? Bara nyfiken:))

    Kram Maidi

    SvaraRadera