13 november 2012

Några av de där sakerna jag aldrig skulle göra

Det är rätt länge sedan nu. När jag var ung, ja mycket yngre än idag, då visste jag precis hur jag ville att livet skulle vara. Hur just jag skulle leva, hur just mitt liv skulle se ut. Någon sa någon gång att det enda du kan vara säker på är att inget blir som du tänkt. Det var en klok person.

Men det kan ju bli bra ändå. På något annat vis.

Så just därför stryker jag alltid sambons skjortor när han ska köra buss. Dessutom, sedan ungefär en vecka tillbaka, kliver jag upp ännu lite mera före alla andra i familjen. Drar på mig fjöskläderna och sneddar över gården i den klara, kalla morgonluften för att dra igång riven, utfordra och mocka hos våra kossor. De är ju bara åtta, så det går rätt fort om jag inte räknar den obligatoriska duschen efteråt. Om man dessutom betänker att alternativet var att skicka dem direkt till slakt, eftersom svärfar med sina 89 år och all rätt nu helt dragit sig tillbaka från djurskötseln, så........... Men det ingick ju aldrig i planerna.

Psst - om du lovar att inget berätta, så ska du få veta en hemlighet:
Jag tycker det är hur mysigt som helst! Det tyckte jag redan de enstaka gånger jag hjälpte svärfar när han av en eller annan anledning inte kunde eller orkade helt själv. Men nu! Lugnet och ron som sprider sig i min kropp när jag smyger in till korna som tacksamt hälsar mig med några försiktiga råmanden. Och ljudet sedan, när de börjar mala i sig höet, det skulle banne mig spelas in och säljas som antistressmedel. När jag sedan hunnit titta till kaninen och hönorna så har även tuppen vaknat så pass att han försöker sig på att gala lite yrvaket. Dags då för mig att återvända till värmen och ljuset i huset, kolla att barnen är klara för skolbussen och hoppa in en sväng i duschen innan jag bättre förberedd än någonsin gör mig redo att åka till jobbet. 
Jag kan helt klart vänja mig med den här nya rutinen, faktiskt!!

7 kommentarer:

  1. Ojojoj.. Den morgonrutinen låter alldeles... Alldeles underbar...

    /Fjällmor (som också visste precis, förr)

    SvaraRadera
  2. Låter helt underbart i mina öron det där med kornas ätande. Det kan jag nästan höra. Fast, nja, mocka är inte riktigt min grej.
    Ha en fortsatt fin vecka.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Sv: Du är på rätt spår när det gäller viktnedgången, träning och endast en normal portion ingen på fyllning.
    Kramen

    SvaraRadera
  4. Jag blir alldeles lyrisk av din hemlighet.. Nu när jag snart ska gå i en lite för tidig pension skulle jag så gärna om det var möjligt, bli fjöspiga hos dig och jag lovar att jag hade gjort ett bra jobb. Både med mockningen och annat.
    När jag var liten och folk frågade vad jag ville bli när jag blev stor var svaret alltid: Bonnkärring..

    Stor kram
    Maidi

    SvaraRadera
  5. Men gud vad underbart! Känner redan den där meditativa känslan bara av att du beskriver det! Tyvärr är jag lite rädd för kor.... men antar att jag skulle kunna vänja mig.
    Kram! Och tack för sköna tankar som jag absolut behöver!

    SvaraRadera
  6. Du verkar vara en ostressad människa som hinner med både familj, djur i lagår´n och dig själv på morgonen. Så härligt!
    Trevlig helg önskar jag dig!

    SvaraRadera
  7. Ja, det är faktiskt riktigt, riktigt härligt att vara "bonnkärring" i denna mycket begränsade och romantifierade tappning :)

    SvaraRadera