18 november 2012

Förändring

Om man frågar mig så är det oftast något positivt, även om det inte känns så till en början.

I min vänkrets, bland bloggare och bloggerskor jag följer och hos bekantas bekanta verkar just nu vara en tid av stora och små förändringar. En del självvalt, annat påkallat av yttre omständigheter. Någon flyttar, börjar ett nytt jobb, någon lägger om livsstil och blir ett mindre, friskare jag, någon separerar. Allt förknippat med uppoffringar, slit och samtidigt en föraning om ett nytt ljusare, roligare liv.

Jag ser, hör och läser och vill även jag. Förändra och förändras. Men, så stillar jag mig en stund och tänker att nu, just nu och här, är faktiskt det mesta alldeles så bra som jag kan önska. Ovanligt sams med sambon, ruskigt roligt på jobbet, svärföräldrarna ompysslade av hemtjänsten, djuren ljuvliga, barnen - nåja, lite mindre TV-spel och lite mer läxläsning hade kanske inte gjort något, men det flyter i alla fall på.

Varför ska jag då stirra mig blind på de där extrakilona som envist biter sig fast trots att jag äntligen lyckats klämma in tid för både gympapass och promenader, de där böckerna jag inte hinner läsa, de där dammråttorna som växt sig så stora att de nog snart går till attack och de där samtalen sambon skyr.

Ibland kan det nog vara bra att bara låta saker vara, förbli i det oföränderliga och nöja sig med nuet. Ska nog prova med det, tror jag.

5 kommentarer:

  1. Du har så rätt. Ibland är det skönt när allt går sin gilla gång utan större förändringar. Det är ju då man känner att man landar och bara är. Själv är jag också inne i en sån period när allt bara flyter på. Därmed inte sagt att man inte har nåt att göra.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Nog är det klokt att låta saker vara. Själv är jag nu i en period där för mycket händer båda positivt och negativt. Men alldeles för mycket. och jag kan inte hantera allt på rätt sätt. Så jag låter vara. Kram till dig!

    SvaraRadera
  3. Näh, fullt upp är det här med, men förändringarna håller sig på armlängds avstånd.



    SvaraRadera
  4. Oroa dig inte för dammråttorna dom blir bara mindre aggresiva när dom blir för stora. Mina orkar inte ens springa och gömma sig utan blir liggande mitt på golvet..../En som vet =)

    SvaraRadera
  5. Jo tack, det där stadiet har vi liksom redan passerat ;)

    SvaraRadera