2 september 2014

Tid att skörda


Okej. September. Dryga tio dagar sedan förra inlägget… Fattar som vanligt inte vart tiden tar vägen. Under dessa dagar har jag i alla fall konstaterat att motorcykeln havererat på riktigt. Norgeturen med kollegan blev därmed inställd. Trist.

I stället har jag varit till fjälls i två omgångar och plockat kantareller. Otroliga mängder gula kantareller. Första svängen plockade vi fantastiskt många kilon  - man tror ju inte att det är sant. Once in a lifetime, liksom!! Nästa sväng gick jag med en f d arbetskamrats man, som aldrig lyckats hitta svamp tidigare. Då kom vi hem med nästan lika mycket fastän vi letat nya ställen hela tiden. Den turen plockade jag inte så mycket själv, gick mest och pekade och ropade till honom -"Här kan du plocka! Och här! Sedan kan du komma hit bort!" Var en annorlunda, men rolig form av svampplockning, faktiskt. Kan nog tänka mig att bli kantarellhund i mitt nästa liv. Annars så tycker jag ju egentligen att det är kul att plocka,  men mindre kul att rensa, så den första skörden gav jag nog ärligt talat bort det mesta av också.

Sambon har hunnit med en Rysslandsresa till. Gick väl bra den här gången också, förutom lite småsaker som han själv lyckades klanta till. Men, är det inget värre så….  Nu håller jag i stället på att fixa i ordning det sista inför Operaresan i oktober. Vi ligger som lite efter där.

Och när det inte blev någon Norgetur tänkte jag följa med granntjejerna på dans igen - det var ju så roligt sist. Men lite lätt förvånad konstaterade jag att jag inte orkade. Alls! Var så otroligt trött i lördags att jag låg helt utslagen i soffan innan jag tog mig upp till sängen innan klockan blivit 23.00 - och somnade direkt. Sedan vaknade jag före väckarklockan på söndagen och mådde hur bra som helst igen. Tänk vad lite sömn kan åstadkomma.

På jobbet är det tusen miljoner deadlines samtidigt och en hoper kvällsmöten just nu. Verkar som att alla kommit tillbaka överladdade med energi efter sina semestrar. Puh, just då känns det att jag kunde nog ha behövt något sådant jag med. Fast emellanåt innebär kvällsjobbet fin middag på restaurang och att skaka hand med nye landshövdingen - och det är ju inte så krävande direkt.

6 kommentarer:

  1. Tjingeling där uppe i norr. Förr plockade jag massor av kantareller men av någon anledning har jag helt tappat lusten. Kan ju bero på att alla mina ställen numera är kalhyggen. Gitter inte leta nya.
    Du undrade om jag tar svartvita direkt i kameran och det gör jag.
    Den 23-25 september kommer jag upp till Jämtland och gör terrängen runt Storulvån osäker. Ska bli så himla roligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Storulvån är superfint, var bara lite länge sedan sist jag tog mig dit, tyvärr. Om det blir väderomslag kan ni nog behöva packa med långkalsongerna - men nu i helgen var det shortsväder!!

      Radera
  2. Kantareller är gott och vi har fått en hel del av grannen, men så har gubben varit ute och plockat lite själv också.
    Ser att Myran ska till fjällvärlden. Storulvån och Sylarna besökte vi 1973 och vi knallade runt en vecka i fjällvärlden. Litet tält och frystorkad mat!
    Må så gott och trevlig helg!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Vilken lycka att hitta så mycket kantareller. Själv är jag för feg eller kanske bekväm att bege mig ut och leta på måfå. Har ingen aning om vart jag ska bege mig. Det är lite långt att åka typ till Borga eller Blåsjön. Ha det gott. Kram Katarina :)

    SvaraRadera
  4. Åååå va jag blir avundsjuk på alla kantarellerna

    SvaraRadera
  5. Jag bara älskar gula kantareller - och år som i år är ju bara fantastiska, så mycket som det finns! Men det krävs ju en del - resa till fjälls, långa promenader och mycket kånkande……Men frågar du mig så är det värt alltihopa!!!

    SvaraRadera