24 oktober 2014

Den yngre - eller av sådant ett hjärta kan svämma över....

I måndags hade vi anledning att fira yngste sonens födelsedag - för femtonde gången! Han är inte så liten han heller, längre. Det jag kommer att skriva nu skulle han förmodligen inte uppskatta.  Men jag törs, eftersom han inte så gärna läser överhuvudtaget och mammas blogg kommer förmodligen allra längst ner på listan av texter som han inte har för avsikt att lägga energi på. Och skulle nu, mot förmodan, han någon gång läsa detta, eller för den delen någon av hans kompisar - så ha detta i minne: -Det är av ren och skär och en aning otyglad kärlek dessa rader kommer!!

Som nyfödd ville jag döpa dig till Isak, efter en av Bernhard Nordhs karaktärer i serien om nybyggarna i Marsfjällets skugga. (Isaks fem söner, ni vet) Men din far var tveksam och din morfar la resolut in sitt veto, trots att det faktiskt var han som en gång introducerat  mig till att läsa dessa böcker. Så namnletarprocessen tog nya vägar (och tid! - men inte lika länge som för din bror) och till slut föll valet på farfars andranamn. Men, vi tvistade till det liite och stavar med ett c. Dessutom gav vi dig samma mellannamn som din far och bror, och tredjenamnet fick du från morfar själv som var betydligt nöjdare med det. Sedan glömde vi att åka iväg för att skriva på faderskapet, så plötsligt kom ett brev adresserat till morfars namn, exakt, fast på vår adress. Du fick ju inte heta din pappas efternamn när han inte skrivit på….

Som liten var du en liten klängapa, ville alltid finnas nära. Som jag minns det nu, kröp du nästan upp på min axel och låg där och borrade in dig i gropen vid mitt nyckelben. Sova själv var inte att tänka på. Och ändå, lite senare, var du den som först flyttade till eget rum och idag är du nog den mer självständige av våra söner. Jag undrar om det kan vara så att du fick tanka all den trygghet du någonsin  kommer att behöva, redan som liten?

Du är både klok och nyfiken, omtänksam och ansvarstagande - även om vi blir fruktansvärt osams emellanåt. Senast du förvånade mig var när vi träffade syven på skolan och du så väl hade tänkt igenom vad och varför när det gäller att söka gymnasielinje. Och nu har du fullt fokus på att få godkänt för att komma in på förstahandsvalet.

Om din storebror är pappans förste medhjälpare, så är du nog min. När du har lust, vill säga. När du hjälper till att laga mat, så blir det ju faktiskt alltid lite extra kul med dina uppfinningsrika lösningar för det mesta - denna gången för att slippa gråta vid lökhackningen t ex. Att första gången du tvättade dina egna kläder skulle bli när vi tvingades till handtvätt, var väl lite otippat, men energin och frenesin var det minsann inget fel på!

Ja, jag kan bara säga att jag verkligen ser fram emot och hoppas få möjligheten att fira många, många födelsedagar till med dig, min älskade son.

7 kommentarer:

  1. Det där var kärlek det!!
    och vad det gäller I Marsfjällets skugga så är jag sambo med Lars Pålssons barnbarns barnbarn =) bara lite kuriosa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men - nu steg din idolstatus ännu mer i mina ögon!!!!

      Radera
  2. Så himla fint skrivet om din son <3

    SvaraRadera
  3. Ja du, det finns ju ingen kärlek så stor som den till sina älskade barn och tur är väl det många gånger. Var med sonen på akuten i går kväll efter att hans syster puckat på honom så vänster armbåge gick ur läge. Kram kram Linda

    SvaraRadera
  4. Å vad fint skrivet <3
    Hälsningar från Marielle.

    SvaraRadera
  5. blir alldeles tagen... så fin beskrivning! Det kallar jag kärlek!
    stor kram C

    SvaraRadera