10 februari 2015

Med risk för att bli tjatig

Vädret fortsätter envisas med jämtländskt midsommarklimat - d v s regn och 5 grader varmt, blandat med storm. Följdaktligen har jag i avsaknad av vinterväder trillat ner i en liten depressionssvacka. Vilket i sin tur leder till att jag, efter att ha lyckats hålla mig från sötsaker och andra onyttigheter i ganska stor utsträckning de senaste veckorna, nu de senaste dagarna hemfallit åt oproportionerlig tröstätning av allt som kommer i min väg - från choklad, via semlor till ostmackor. Suck! Som tur är behöver jag ändå inte gräva alltför djupt för att hitta ett och annat att ändå glädjas åt:

Jag har visst sagt det förut, men det tål att sägas hur många gånger som helst. Skärmdumpen här ovan är egentligen ett litet mirakel i sig. Att vi KAN kommunicera i skrift. Jag och sonen. Som jag önskar nu att jag inte förträngt namnet på henne på habben som ifrågasatte "vad han skulle med läsning och skrivning till??" - Det här, skulle jag säga, var det som han skulle ha det till! Sådeså!!

2 kommentarer:

  1. Vilken okänslig och direkt olämplig habmänniska. Jag hade nog inte gett mig förrän jag luskat rätt på vem jag skulle knäppa på näsan... Å andra sidan är det bra att kunna förtränga dumheter.

    Ja, hörrni, vädermässigt får ni allt ta och skärpa till er! Jag ska ju hem i påsk och åka längd...

    SvaraRadera
  2. ja vad säger man.. midsommarklimat var ordet.

    Tack för att du delar miraklet (gav mig dagens storsmajl), vilken obeskrivlig känsla det måste vara för er!

    /C (som varit borta från nätet en längre tid pga sjukdom och njuter av att läsa ikapp hos dig)

    SvaraRadera