Har varit på möte i dagarna två för jobbet. Usch , blir alldeles trött i huvudet av all aktiv lyssning! Att sedan höra på alla som har resurser och möjligheter att göra något mer och bättre av sitt destinationsarbete än vi, gör ju inte direkt att man blir piggare. OK - förutsättningarna är ju definitivt inte heller desamma, men ibland tror jag att jag bara håller på att bli gammal, slö och pessimist - en tant, hujedamej!
Fick däremot den glada nyheten idag att två av mina före detta kollegor väntar barn i januari - jag blir bara så avis! Särskilt som en av dem är född samma år som jag och den andra "bara"4 år yngre. Att vi inte kunde komma till skott och bestämma oss för fler barn lite tidigare, är nog min största besvikelse över saker som jag inte gjort. Skulle jag bara tänka på mig själv hade jag inget emot att bli mamma nu heller, trots min ålder, men jag är inte säker på att det vore helt schysst mot barnet. För gammal, helt enkelt....
Jag kan ju inte ens ta i små bebisar längre utan att jag blir så känslosam så att tårarna rinner - har det också med åldern att göra??? Liksom det faktum att jag börjat lyssna på P1 i bilen på väg in till jobbet om morgnarna.......... Nu väntar jag bara på att jag ska bli morgonpigg! Jag menar, ska man ändå dras med allt det negativa i och med att man blir äldre, kan man väl få ta del av de positiva delarna också?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar