18 februari 2009

En moders frustration

Ingen älskar* jag som Eric och ingen kan göra mig så galen som just han.

Igår höll vi på i över en och en halv timma innan han blev len och vän på rösten och gjorde läxan på max en kvart. Innan vi kom till det stadiet hade jag skrikit, övertalat, hotat, mutat, peppat och säkert rök det ur öronen på mig stundtals också. Allt medan fadern satt i köket och vek sig dubbel av skratt - "Precis som jag, enda skillnaden är att jag tog aldrig ens hem läxböckerna" var kommentaren.

Ikväll när familjen H var här blev leken lite vildare än vad som var hälsosamt och plötsligt kom båda flickorna gråtandes nerför trappan och unisont utsågs Eric till syndabock. I ett försök att genom samtal med den anklagade ta reda på vad som egentligen hänt, surnade han till så till den grad att han tog på sig kläderna och gick ut i kalla, becksvarta kvällen och vägrade komma in igen förrän de åkt hem. Troligen för att skuldoket blev för tungt att bära, trots att alla inblandade kommit fram till att det i alla fall var en olyckshändelse. Min frustration över att en son, av mig född, kan bete sig på detta sätt, finner inga gränser!

Sedan fikar vi, gör klart läxan, läser en sida i läseboken och han är världens goaste och raraste och jag har glömt att han kan göra mig så arg, för min kärlek till honom är precis som det står skrivet; Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.......


* Icke att förväxlas med att jag på något sätt skulle älska honom mer än någon annan.

4 kommentarer:

  1. Härliga bilder. Men du Anneli, älgar är bäst att titta på, på avstånd :) Kram kram

    SvaraRadera
  2. Såg att kommentaren hamnade under fel inlägg. Jag ber om ursäkt.
    Jag förstår precis hur du kände dig. Det gör nog de flesta mammor. Alla känslorna sköljer över en inom tiden av en bråkdel. Både befriande och inte. Än en gång KRAM.

    SvaraRadera
  3. Nemas problemas! Håller helt med dig om älgarna - och om läxläsningen!

    SvaraRadera
  4. Tjejerna har glömt bort allt! De frågade redan dagen efter när vi kunde se er igen... Men det blir väl inte förrän i påsk

    SvaraRadera