20 september 2009

Min syrra älgjägerskan



Jag har inte bett om lov, tänker inte göra det heller. Först nu, när jag fått bilder som går att se lite bättre på, förstår jag hur stor den där oxen hon sköt förra helgen egentligen var.

Själv kan jag varken skjuta eller tänka mig att med egen kraft och vilja döda något mera levande än mygg,flugor och en och annan fisk ( med de sistnämnda är liiite jobbiga). Men, eftersom jag gärna äter kött, är jag innerligt tacksam över att det finns sådana som min "lilla"syster.

Som kan, vågar och vill
sikta med bössan mot en sådan bjässe
och trycka av.

Jag är grymt imponerad - och omåttligt stolt!

Och på tisdag fyller hon år. 40 till och med. Se'n åker vi till Schweiz över helgen. Jag och min allra egnaste, endaste, bästaste syster.


Tack M för bilderna!

2 kommentarer:

  1. Måste säga att jag är imponerad. Var och plockade svamp och rekade nya blåbärsmarker i fredags och gick på 3 stycken älgar, dock inte lika stora som denna. Jag kan lova att de blev lika rädda som jag :-D
    /Sjôntorparn

    SvaraRadera
  2. Alltså , jag är inte rädd för älgarna, men skulle aldrig våga skjuta....

    Men så stor som den här - neej, det har jag nog aldrig sett ens!

    SvaraRadera