Trallvänlig pop med Eric Saade i all ära (jo, det var väl mest för äldste sonens skull då...), jag hade ju gärna hunnit med lite Hoven Droven också. Veronica Maggio såg vi en skymt av, Entombed och Big Boi hade vi inga problem att lämna kvar i sta'n. Och nog borde jag väl ändå ha tagit "rätta" kameran med mig, men höjdpunkten för kvällen var ändå värt allt:
Stortorget var fyllt till brädden. Vi stod långt, långt fram. Till min stora lycka och yngste sonens ängslan. Det kändes nästan som en Yra "som förr i tiden". Skillnaden var väl den att jag i stället för att hoppa själv hela tiden nu parerade de allra hoppgladaste runt omkring så att de inte skulle hamna på sönerna allt för mycket. Men vi sjöng och skrek med, klappade takten, vinkade och njöt i fulla drag. The Ark med Ola Salo i fronten - vi kommer att sakna er!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar