30 mars 2012

Hemåt igen

I Nynäshamn blommade Krokus, Scilla och Snödroppar och vi har vänt hemåt mot den utlovade nysnön med två sjuklingar i bilen. Efter den fina begravningsakten hade änkemannen samlat sin och hustruns släkter och vännerna som aldrig tidigare mötts till samvaro och mat hemma i lägenheten. Trots anledningen blev det en mycket trevlig tillställning och alla uppskattade verkligen initiativet.

Jag fick för första gången ta del av svärmors släkthistoria och det visade sig att mycket var nyheter även för sambon, fastän det skett för närmare 80 år sedan. Bland annat den allra vackraste historien om systern som försakat sitt eget familjeliv för att av ren och sann syskonkärlek hjälpa och stödja brodern och hans familj när det värsta skett. Jag har svårt att se att den sortens osjälviskhet är särskilt vanlig bland oss som lever på 2000-talet.

2 kommentarer:

  1. Hon måste ha varit en underbar o snäll människa. Det finns fortfarande såna fina människor. Min väninna i Uppsala som har en gravt handikappad son, hon sliter med honom, hon tar hand om sin gamla far då ingen annan av släkten bryr sig om, och hon hjälper särbon att ta hand om hans gamla mor. Vilken stark kvinna.
    Men klart, om alla vore så underbara så skulle världen bli finare.

    SvaraRadera
  2. De finns alltså även idag? Änglarna på jorden... Och visst vore det fint om fler vore så.

    SvaraRadera