Nu har jag äntligen semester! En hel vecka.
Så då har jag packat och rest till Stockholm för att jobba fram till och med fredagen och sedan sitta på tåget hem hela lördagen. Äntligen är det dags för konferensen som jag jobbade med förberedelserna av i ett och ett halvt år. Och även om det är jobb, så är det ju så långt ifrån hur jag lever till vardags, så det är bara kul. Sex dagar utan att laga mat, diska, må illa över hur stökigt det är och dessutom ha möjligheten att kunna ägna kvällarna åt böcker, läsa bloggar, fixa klart lite ordinarie jobb jag inte hunnit med och krypa till sängs tidigt och sova gott!
Om nu bara krampsmärtorna på baksidan av vänsterlåret och blåmärkena på båda lårens framsidor vill lägga sig så jag kan gå som folk, så blir det här suveränt bra!
Den där vattenskidhistorien (eller resultatet av) låter ungefär som jag såg ut efter mitt enda försök. Jag tog mig både upp och iland utan fall men har aldrig varit blåare någon gång. Känner med dig =)
SvaraRaderaMen nu blev jag imponerad!!!Fast brydd också - om du kom upp, stod och inte föll - hur blev du blå då???
SvaraRaderaDet undrar jag också men likväl helblå. Jag måste ha fått en bristning när jag startade eller nåt .men efter att ha sett ditt så kan jag säga att det var inte mindre än ditt heller. (sedan har jag inte lika nätta lår som dina heller =) kan ju bero på det )
SvaraRaderaGlömde säga att jag bara hade på ett ben samt att hur vattenskidturen såg ut rent estetiskt förtäller inte min historia =)
SvaraRaderaMen vi är nog "likisar" på mer än ett sätt vi :)))
SvaraRadera