7 augusti 2012

Djur och barn, kan man aldrig få för många av...


Dagarna rullar på allt emedan små och stora saker händer. Livet pendlar mellan måsten, trötthet, en smula sorg och ren, pur lycka. Snart ska jag vara ledig i flera, flera dagar. Bara jobba lite, lite hemifrån. Hoppas hinna ikapp - med hushållet, sömnen, mig själv. Blir nog alldeles förträffligt det.

På jobbet har jag hyfsad kontroll på det mesta just nu, känns det som. Tack vare mina kloka kollegor, ska kanske tilläggas. Favoritkossorna trivs i Buan, där jag hälsar på dem nästan varje dag. Jag har sytt ihop en ny dagsresa med bussen till sambon (den här gången går vi på säkra kort, den senaste endagsturen blev inte helt lyckad, tyvärr). Vår söta lilla Goldie har bokstavligen gått in i väggen och lämnat oss (dessutom misstänker vi mask i flocken, så det blir en avmaskningskur per omgående - trist , men inte helt ovanligt, tydligen).

Idag när jag kommer hem möts jag av åsynen av en cykelsamling modell större. Först skrattar jag en lång stund medan lyckokänslan över att våra barn har vänner och att de faktiskt vill vara här hos oss, sprider sig i kroppen. Sedan rusar jag efter kameran för att föreviga "åkdonssamlingen". För visst ser det helt underbart härligt ut!?

3 kommentarer:

  1. Verkar vara "barn" i alla åldrar. Jag tänker närmast på cykeln längst till vänster...

    SvaraRadera
  2. Visst är det härligt när ens barn har kompisar. Jag minns själv när barnen bodde hemma och stugan genomströmmades av ungdomar i olika åldrar.
    Gubbar och vitlök. Min gubbe säger också att han inte gillar vitlök, men han skulle bara veta ...
    När vi hade höns och de fick äta gräs, minns jag med glädje alla "saffransgula" sockerkakor och tjockpannkakor.
    Ha det fortsatt fint i sommar, men du väntar väl på snön förstår jag!!!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Jodå, cykeln till vänster tillhör familjens förmodligen "största" barn . Så nog är det olika åldrar på genomströmningen, allt :)

    SvaraRadera