Bara "stången" som fattades

 

Bildkvalitén är inte den bästa den här gången, men jag ser det mer som en illustration till denna midsommarhelg som i praktiken innehållit allt och lite till. Kanske kan bilderna hjälpa mig att hålla minnet levande längre.  (Lekbilden dessutom lånad av Nicke.)

Som vanligt jobbade jag halva midsommaraftonen, vilket som vanligt drog ut lite längre på tiden. Hem förbi de av tuvull översållade myrarna, fixade en enkel, men god middag till familjen och naturligtvis en supersnabb jordgubbstubbe. På med Lundhagsbyxorna och kängorna i bilen för full fart till Bakvattnet, där jag snart hade knatat ikapp de guidade grupperna. Liksom ifjol hade pensionatet dukat upp en smått otrolig middagsbuffét halvvägs upp på fjället. Där fick jag med mig en liten rar älva att hjälpa mig dela ut kransar till alla vandrare när de kommit upp ovan trädgränsen. Och däruppe blommar det redan alldeles fantastiskt! Det är inte utan att jag oroar mig lite för vad jag ska visa deltagarna på min augustivandring..... Vädret var långt ifrån lika sagolikt som ifjol, i stället avlöste små regnskurar varandra och på toppen blåste det så att det nästan var omöjligt att stå upprätt. Men vad gjorde väl det?

På midsommardagens kväll hade vi bjudit hem grannarna på knytis. Det börjar ju bli lite av en tradition nu kring nyår och midsommar. En väldans bra tradition. God mat, trevligt umgänge och den här gången kryddade vi med lite tokiga lekar och frågesport ute. Gissa om det ytterligare ökade på skrattfrekvensen?

Efter den trevliga kvällen återstod bara söndagen på denna minnesvärda helg - och den ägnades åt oväntat besök och att storröja i farstun. Hurra så fint där är nu! Som pricken över iet upptäckte vi att Silvis lyckats kläcka fram ännu fler små söta kycklingar. Några ägg hade hon lämnat åt sitt öde varvid kycklingarna förstås dött, en låg död i redet och en hade vi nog kunnat rädda om vi haft mer erfarenhet från kyckling-BB. Men fem lever just nu i alla fall. Rena rama babylyckan i fjöset!