28 juli 2013

Festivalen som inte liknar någon annan

Bild lånad från Storsjöyran

Yran lever upp till sin slogan och bryter trenden för minskande antal besökare och festivaldöd genom att öka antalet besökare i år! Härligt!! Det inger ju förhoppningar om att det blir en Storsjöyra även nästa år.

Efter lite velande fram och tillbaka hade jag ju bestämt mig för att vara på plats båda kvällarna i år ( länge sedan sist det hände), vilket jag inte ångrar. I fredags fick i o f s sambon busskörning till Fäviken och Tomas Ledin. Han tyckte att jag skulle följa med dit i stället, men jag hade ju redan köpt biljett och... Nåväl, framåt eftermiddagen fick jag ett sms från tjejen från Schweiz jag träffade på midsommarafton. Det visade sig att även hon skulle åka in själv och att vi har väldigt lika musiksmak, så vi tillbringade det mesta av kvällen tillsammans. Hur trevligt som helst! Jag valde sedan att åka hem i hyfsad tid, eftersom jag hade guidning dagen efter.

Så upp i tid på lördagen och genomförde en vandring med 13 personer i det varmaste väder jag någonsin gått blomstervandring i. Ändå hängde sju av dem med ända upp på toppen av Ansätten i gassande sol med makalös utsikt som belöning. Sedan snabbt hem, duscha (!!) fixa käk och kasta i mig lite middag. Hämtade upp E och L på vägen. Naturligtvis blev vi lite senare än vi tänkt oss, så Sundström missade vi tyvärr. Men i övrigt var det en klassisk, bra Yranlördag.

Här kommer mina alldeles egna recensioner:

Sofia Jannok - Var kommer all den rösten från i den lilla kroppen? Som ett väsen från fjällvidderna, klockrent och självklart!
Stiftelsen - Jorå. Ungefär vad man kan förvänta sig. Jag gillar dem och tycker om deras musik, men gick därifrån med ett OK, inte mer.
Mando Diao - Visst, låtarna från Infruset är sagolikt vackra - men en hel festivalspelning? Vi höll på att somna och gick innan extranumret "Dance with somebody" som var den enda upptempolåten. Pluspoäng för mellansnacket dock - " Ni har alla blivit äldre än sist vi var här"
Bo Kaspers Orkester - Bäst. Alla kategorier. Bara så. Insåg under spelningen att jag kunde texterna till varenda låt, fastän de inte spelade en enda från min favoritskiva som alltid ligger i bilen. Svettades floder och hade gärna badat naken (en uppmaning från Bo Sundström när bandet var lika varma som oss i publiken) med er hela gänget - om det inte varit 10 grader när jag väl kom hem. Men värmen från spelningen har jag med mig länge!
Oskar Linnros - inte vår smak. Alls.
Ida Jenshus - lyckades pricka in några helt fantastiska låtar - och några väldigt märkliga..... Behöver nog lyssnas in för att uppskattas till hundra.
Ulf Lundell - jo, men visst är han en lite sur, gammal gubbe? Har aldrig varit någon Lundellfantast och gårdagskvällen ändrade inte på det heller.
Amanda Jenssen - finaste, fina Amanda! Vilken koncentration, vilken inlevelse. Vi stod kvar hela spelningen och missade helt Johnossi. Känns definitivt inte som någon förlust. Superbra, helt enkelt!
Presidenttalet - hör ju som till, hade sina poänger och det är ju något speciellt att stå där, vifta med Jämtlandsflaggan och skandera "Jämtland, Jämtland jämt och ständut". Men inte alls varken lika stort eller skrämmande som jag tyckte förr.
Alice Cooper - "Been there, done that", så kändes det ungefär. Jag har aldrig varit någon rocker och kan nu konstatera att jag aldrig kommer att bli. Förstår inte "showens" nödvändighet - kan inte musiken tala för sig själv? Men, jag bör väl i samma andetag erkänna att de enda låtar jag kände igen var de covers från The Who, John Lennon och Jimi Hendrix som fanns insmugna i spelningen. Och Poison, förstås. Men alla Cooperfantaster var mycket nöjda.
Discoteka Yugostyle - Lika tokroligt som bandnamnet. 13 killar som studsade runt på scenen konstant och spelade på allt från bastuba till congas. Otroligt smittande glädjefyllt och helt omöjligt att stå still till. Definitivt roligast!

Men idag är jag trött. Det var det värt!
Tack Yran!!!

2 kommentarer:

  1. Vilken grej denna festival verkar vara. Mando Diao har jag också svårt för. Lundell live likaså. Nu är jag inget Bo Kaspers fan heller. Amanda Jensen däremot gillar jag. Hon var här i Falkenberg förra veckan och får alltid de bästa recensionerna. Tyvärr har jag aldrig sett henne. Måste nog göra det för hon lär säkert komma tillbaka.
    Visst är det härligt med all denna musik.

    SvaraRadera
  2. Man blir så glad av musik! Och ja, det är en fantastisk festival - lika många "äldre" (vilket min schweiziska väninna förundrades över) som ungdomar som besöker den - det finns något för alla!!

    Och se/lyssna på Amanda om du får tillfälle!!!

    SvaraRadera