23 augusti 2013

Hamstern lever

När vi äter middagar som nästan är helt och hållet producerade, plockade, fångade på egen hand - potatis och grönsaker från landet, fisk från sjö och hav, kött från kossorna och bär till efterrätt - då mår jag bra, myser och är kaxig på en och samma gång. Ungefär samtidigt slår den sedan urtiden nedärvda sammelgenen till. Lätt panik utbryter när jag inser att de där hallonen är så mogna att de ramlar av kvisten innan jag hinner dit och ta rätt på dem, att blåbären snart blir uppätna av björnen istället för plockade av mig och svamparna (hemska tanke) snart ligger i någon annans korg.

Men en snabb titt i frysen intygar omedelbart att det måste vara en sjukdom jag lider av. Förmodligen är den ärftlig också, när jag tänker på hur det såg ut hos mina föräldrar. Våra frysar ( jodå - hur skulle en samlare på 2000-talet klara sig med bara en frys??) är redan fyllda. Vissa till brädden. Med hjortron från -08, jordgubbar från -09, kantareller sedan -10 och fisk och kött som delvis är både omärkt och odefinierbart.

Kanske, bara kanske, vore det klokare att lägga tiden på en rejäl rensning av frysarna än att flänga runt med vild blick i skog och mark för att hitta ännu mer att stoppa ner i dem? Tro't den som vill.

Om det, mot förmodan, finns någon likasinnad därute: - Hur gör ni med äldre matvaror i frysarna? Bär skänker jag bort, så att någon annan mindre känslosam får åta sig det tråkiga jobbet att kasta det som ägnats timmar åt att plockas, bäras hem och rensas. Kött brukar jag tina, luktar det då fortfarande okej mals det till färs. Fisk kokas till hönorna. Bröd och grönsaker fördelas jämnt till fest för kreaturen.

7 kommentarer:

  1. Låter som om du har bra lösningar.. jag menar, kossor hönor, bättre behövande. Jag har mamma jag =) hon brukar få en ordentlig laddning sedan jag gjort årets avfrostning inför älgjakten. Förut hade vi hundar omkring som kunde "hjälpa till" men som sagt, nu är det mamma.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. He he... höns eller mamma - så det kan bli ;)

      Radera
  2. vill du bli av med hjortron, så vet jag en som gärna köper. mammas gubbe är alldeles tokig i dessa bär. Jag har redan hivat iväg mina och dom tog slut på nolltid. Ha de gott så ses vi i morgon för en mysig fjälltur. kram Linda

    SvaraRadera
  3. Jag älskar de år vi lyckas få slut precis lagom länge för att hinna drabbas av massiv längt innan det är dags för nästa omgång...

    Längt är en ljuvlig krydda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmmm - tror aldrig det har hänt. Förutom med hallonen då som det inte blev något av fyra år i rad. För är man uppvuxen med att alltid ha minst ett års ranson extra i frysen, så är man.

      Radera
  4. Åh vad du är duktig! Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snarare sjuk. Eller galen. Eller båda dera? :)

      Radera