Vissa dagar, vissa veckor

Ja jisses hur jag håller på!

Först föreläste jag nogsamt för båda sönerna att det var dags för utvecklingssamtal. Pojke och mor kom i tid för en gångs skull. Väldigt god tid visade det sig, för samtalen var inbokade först nästa vecka. Fick två timmar "över" helt plötsligt och hann handla åt svärfar i lugn och ro, laga mat som fick ta tid och åka på gympan utan att jäkta.

Nästa dag insåg jag att jag ska på glittrigt kalas redan på torsdag och har absolut ingen passande "outfit" i garderoben, inga pengar att handla för och ingen tid att göra det heller. Svischade förbi den mindre flaschiga klädbutiken på centralorten och efter max 20 minuter kom jag ut med 1) en glittrig kofta att komplettera min gråflammiga fladdriga klänning med 2) ett par reaskor, visserligen inte så vackra, men som varken är stövlar, pjäxor, kängor, gympaskor eller rosa (japp  - hela skogarderoben i övrigt uppräknad där!). Blev så nöjd att jag åkte och köpte fika till eftermiddagskaffet på jobbet.

I morse drönade jag (som tur var) runt hemma lite längre än lovligt. Då ringer äldste sonen, som denna vecka är på gymnasieprao. Han behövde rena, torra kläder efter en incident. Bara att packa och åka och komma en timma sent på jobbet. Yess.

Jo, det där kalaset - en biljett är normalt ruskigt dyr, så jag har alltid valt bort ens att fundera på att gå. Nu fick jag på olika vägar och sätt erbjudande om en kraftigt rabatterad biljett, så det var plötsligt lite svårt att motstå. Vett och etikett har jag ju aldrig varit så bra på, så med facit i hand kommer jag att göra entré på stället med 1) för kort klänning 2) för låga klackar 3) fel sorts smycken  (som tur är tittade jag på ÖPTV:s klädhjälp så jag hann decimera "felen" något - kommer inte ta på mitt nya, fina läderarmband).

Med allt strul som varit denna vecka som bakgrund är det ju inte utan att jag börjar gruva/ångra mig lite.  Men maten och artisterna, med Ola Salo i spetsen, ser jag väldigt fram emot!