När de åkt hem tog jag mig en egen tur. Det var rätt tungt, men hur fint som helst i solens sken med mängder av snö kvar. Halvvägs på turen ringde telefonen och på något vis lyckades jag tappa bilnyckeln ur fickan. Märkte det inte förrän jag var tillbaka vid bilen. Var liksom bara att åka tillbaka en sväng till och leta - jag fann den! (Men mina ben är lite trötta nu.)
Innan jag åkte hem bjöd H på kaffe vid stugan - jag blev såklart kvar längre än planerat, bara för att det var så gott och mysigt!
Är väl sådant som kallas "Carpe Diem".
För härhemma är huset ostädat i kubik, jag har totalt glömt fixa present eftersom jag så totalt fokuserat på tårtorna jag lovat baka till dopet på söndag ( Nej-jag har inte börjat med det heller ännu!) och i morgon har LG bjudit hem fikafrämmande.
Tur att det finns nätter!
Härliga dagar du har haft trots ont i benen. Men det som inte dödar härdar säger man juh :)
SvaraRaderaVilken tur att du hittade bilnycklarna. Fick du inte lite panik? Det skulle jag ha fått?
SvaraRaderaHa en bra vecka. Kram Katarina.
Glömde att skriva att det var verkligen carpe diem :)
SvaraRaderaJag menar bara att det är synd om den som inte förstår bättre..
SvaraRaderaJag går rakryggad ur situationen, han går med svansen mellan benen.
En besvikelse är svår, javisst, men jag har valt att växa av den istället för att frätas sönder av smärtan..
Jag tycker synd om honom för att han inte förstod bättre.
Han har fått sitt straff..
Ha det gott och tack för besöket
Monica: Härligt är bara förnamnet!
SvaraRaderaKatarina: Jo lite kall blev jag en stund, men sedan låg de ju så prydligt där i snön.... Och visst är jag "Carpe Diem " personifierad?