30 mars 2011

En lyckad middag till

biff

Inser att det måste ha varit länge sedan vi gjorde helt vanliga, enkla biffar till middag. 1 kg färs, 4 personer och mer än så här blev det inte kvar sedan vi ätit klart. Bra betyg, va???

29 mars 2011

They call it a "Kick"


...och vilken "kick" det var att få ta sig en lång härlig sparktur ikväll. (Ännu en av de där aktiviteterna jag inte hunnit med i den omfattning jag önskat innan vintern tar slut). Stjärnorna tindrade på himlapällen och de senaste dagarnas snö och kyla har återigen gett oss ett sparkföre som saknar motstycke,

Vi bara fortsatte och fortsatte, och ville aldrig vända om.
Jag, hunden och sparken.

Godaste resterna


Gör en rejäl brasa.

Tag en styck Murikka.

Stek det du hittar i kyl och frys.

Sätt dig ute, på ett renskinn, kisa mot solen.

Ät – och njut!!!

28 mars 2011

We get on…

murikkakväll

….with a little help from our friends….

Inte minst känns det oerhört priviligierat att bo i vår lilla by de här dagarna. Folk ställer upp, kom på begravningen och finns här och där för oss hela tiden. Likaså våra vänner och E:s vänner. Vilken värme. Vilken ynnest.

Lagom till eftermiddagen efter begravningen bestämde vi att nu är det Murikkasäsong. Två middagar i kvällsolen nere på sjön har det blivit hittills. Ena gången lyckades jag tippa med skotern i en driva, men lyckligtvis kom grannen som var på hundpromenad precis förbi och hjälpte oss att räta upp den.

24 mars 2011

Inför vårt sista farväl



E kände sig lite krasslig och följde inte med till backen ikväll. Innerst inne tror jag att han behövde lite tid att samla sig inför morgondagen. Han har ritat en teckning som han vill ta med och lägga på kistan. Jag tror han funderar mer än han låter oss förstå.

Farmor har bestämt att hon inte ska följa med alls. Hon mäktar inte med. På gott och ont.

Själv hoppas jag bara att alla ska känna att vi får ta ett värdigt och fint farväl av henne som vi aldrig mer får träffa i det här livet.

Lyckan bor i skidbacken


Stormen fortsatte medan jag jobbade, var till frissan, besökte skolan och var på utvecklingssamtal med båda grabbarna, åkte hem igen, fixade middag och åt. Vi gjorde oss ingen brådska till backen och träningen, med hänvisning till VÄDRET.

Men ack så vi bedrog oss!

När mina adepter klarat uppåkningen för järnmärket kunde ingenting hålla tillbaka mig längre. Barn och vuxna som varit upp i de stora backarna hade alla ett fånigt leende på läpparna. PA backen var opistad - perfekt läge att prova lössnöåkning utan lavinfaror och annat som jag har alltför stor respekt för. Och jag kunde!! Mina finfina spår i det nästan halvmeterdjupa pudret gav en klart euforisk känsla. Vill bara mera och JA, jag ska spara till en Kanadaresa tills jag fyller 50!! Men innan dess kanske jag kan skrapa ihop till ett topplyft i Borga eller Kittelfjäll. Säkert inte det mest miljövänliga, men... En enda gång??

Lyckokänslan har nu lagt sig som balsam runt själen och ger all den styrka vi så väl behöver inför morgondagens begravning.

22 mars 2011

Läxläsning


Här sitter han. Gör läxan och läser alldeles själv - Ärtan, Pärtan, Paff. När jag tänker tillbaka på samtalet med habbens psykolog, det samtal som jag bestämde mig för att inte prata om, inte ens ödsla energi på att skriva om, då är segern ännu större.

Segern har vi helt och hållet elevhälsans specialpedagog att tacka för. Med hennes uthållighet, entusiasm och målmedvetenhet har framstegen radats på varandra. Sådant engagemang är värdefullare än jag med ord kan beskriva.

F:s framsteg i bokstävernas värld står i bjärt kontrast till stormvindarna som tilltagit ytterligare sedan i går kväll. Så pass att jag håller mig inne från såväl hundpromenad som tvättstuga ikväll.

21 mars 2011

Vill ju va' som du

Det tokstormar ute och jag är trött som, jag vet inte vad.. Men det visste jag ju, att det skulle bli så. En hel månad utan måndagsgympan (förvisso med grund och goda skäl till uppehållet) gör sig inte ostraffat numera.

Sen grämer det mig en hel del att jag inte kunde ta mig in till sta'n för att lyssna på Bodil Malmsten någon av de kvällar hon haft sin "uppläsningsföreställning". Och inte sjutton låter hon "grinig" i Radio Jämtlands intervju. Jag tycker hon låter precis så uppriktig och rättfram som jag skulle vilja vara. Bodil är min författaridol, jämte Kerstin Ekman. Dessa starka, kloka kvinnor med så mycket integritet och sitt fantastiska författarskap. Tänk den som kunde skriva som de. Det vore min största dröm. Större än att vinna ett VM, större än att bli karriärmässigt framgångsrik.

Men medan jag drömmer, så vill jag alldeles säkert bli lite mera kulturell - så snart jag blir stor.

20 mars 2011

Det blev en tur till stranden..


..där grannarna gjort upp eld, så vi behövde bara hälla upp kolbullesmeten i pannan och grädda till lunch. Dessa fina grannar vi har!

Vi har definitivt inte varit lika effektiva idag. Dels p g a killarna haft kompisar här, dels p g a att svärföräldrarnas kylskåp ekade tomt och vi fick åka på affären, dels p g a det ännu finare vädret idag, som mest lockade till sol och lättja. Tvätt- och diskmaskinerna har förstås snurrat. Se'n bakade jag en kaka som vi tog med ner till sjön och bjöd på. Till middag provade vi ett recept från Go'kvälll - det godaste jag ätit på länge! Och någon dag den här veckan tror jag vi måste prova Fjällmors raring....

19 mars 2011

Jomenvisst


Det blev både skotertur och fisketävling idag. Tack allra goaste grannarna för det!Fem skotrar och sammanslagt 14 personer blev vi till slut. Och på sjön gick det ju att gasa rejält, he, he... Tänk att första turen oftast är den roligaste. Känns nästan som att jag skulle kunna ställa undan slalomskidorna till förmån för något motordrivet nu. Men då har vi ju också åkt skidor sedan december...

Med fisket blev det inte så mycket, det blåste småspik ute på sjön. Bra nog mycket mysigare då med fikat på land. Väl hemma igen tog jag med hunden ut för en skatetur. Sjön är verkligen "användbar" så här års.

När jag sitter här och väntar på att mannen ska komma hem och tittar på den största månen jag någonsin sett, konstaterar jag att idag har vi verkligen varit effektiva. Jag hann nämligen även med några maskiner med tvätt, lagade en riktigt god middag och fixade i hönshuset innan det var dags för lite soffmys framför TV:n med grabbarna.

Körslaget stod på F:s önskelista. Och ja, en av mina favoriter är ju med, så det var ingen uppoffring, direkt. Och efter att ha sett henne susa fram över Umeälven på en skoter av "rätt" modell, hejjar naturligtvis F på henne.

18 mars 2011

Premiärladdar


Här är alldeles tyst och stilla. Alla har gått och lagt sig, utom jag. Just nu snöar det, men Smhi har lovat sol till morgondagen. Då vill F åka på fisketävling. Eftersom LG har busskörning, hoppas vi på annat sällskap, för vi är lite sugna även på skoterpremiär för säsongen. Men just nu vet jag varken var isborren eller resten av grejorna ligger (måste ju erkänna att fiske inte är mitt största intresse...). Lika bra att följa övriga familjens goda exempel - jag letar nog bättre efter en god natts sömn.

16 mars 2011

Vi gör så gott vi kan


Prästen har varit hit på hembesök inför begravningen. En ung präst. En kille som tävlat alpint, jagar och gillar hundar. Påminde lite om Jesus själv, faktiskt, med sitt skägg och sina halvlånga mörka lockar.

Det var farmor, som grät mest hela tiden, LG, som vanligt något obekväm i nya situationer, farfar, med fokus någon annanstans, och så - jag. Vilket gäng. Men vår kloke präst tog telefonnumret till E:s änglalika vän. Det känns bra. Trots att vi känt varandra i nästan 20 år, vet jag väldigt lite om människan E. En maka(e)lös faster, en plikttrogen dotter. Närmre än så kommer kanske inte två så olika personer?

I predikan på tacksägelsegudstjänsten pratade samme präst om fastan. Att öva sig i att tänka lite mer på andra än sig själv. Att göra det, inte för vad andra ska tycka om mig, utan av kärlek. Även om jag åkt hem från fjällen över dagen för att följa med svärfar till kyrkan, fick jag genast dåligt samvete. Fjällvistelsen var ju för mig. Bara. Nästan....

Men nu, så här i efterhand tänker jag att det var av kärlek till mina närmaste som jag flydde fältet ett tag. Utan det avbrottet hade mycket varit ännu svårare. Att var stark, kunna trösta svärmor och samtidigt försöka hjälpa LG.

Vi lyckades nog ändå beskriva för prästen vem E var. Vår bild och min bild av henne. Bilden som barnens faster. Pusselbiten med människan utanför hemgården, vännen och kompisen, den vet jag att hennes goda vän kan ge.

14 mars 2011

I vår trygga bubbla


Näh, det är inte ofta saker och ting blir som man tänkt.Ingen städning här hemma, ingen tur på längdskidorna. I stället blev det storröjning i köket hos svärföräldrarna. Nu är det åtminstone fint hos dem och man kan öppna kylskåpet utan att få flyktkänslor.

Men vi hann äta en stor, vårlig frukost och jag grottade ner mig lite i sportlovsromanen, modell kiosklitteratur, som jag somnade ifrån alla kvällarna till fjälls. Verklighetsflykt och en tillfällig form av lobotomi för att stilla tankarna.

Tankarna som oroar och maler när vi lyssnar och tittar och försöker ta in allt om katastrofeländet i Japan. Om människornas ojämnlika kamp i Libyen. Om det hotande inbördeskriget i Bahrain. Så mycket sorg och ondska. Så svårt att förhålla sig till. Kommer vi att vara lika givmilda i insamlingarna nu som när de svenska turisterna drabbades av tsunamin i Thailand? Kan något hindra att det fruktansvärda eskalerar genom kärnkraftverken? Kommer envåldshärskare och diktatorer att besegras? Demokrati - kan det någonsin bli alla människors rättighet? Så många frågor - men svaren, vart hittar vi dem?

12 mars 2011

En bra dag till


Det blev ju en toppendag med massor av solsken! Och Gulaschsoppan till lunch var så populär att den inte ens hann komma med på bild.

Kvällen har ägnats åt Melodifestivalen och en överengagerad tonåring. Till hans stora lycka "vann rätt låt". Själv var jag som vanligt mest förtjust i mellanakterna. "Häxan Surtant" och Ola Salo - vad mer kan man begära?

Hoppas på moln i morgon, för här behöver verkligen röjas....Men, en liten längdtur bör vi väl i alla fall hinna med?

Samlar ihop lovet


Landade med gubben i soffan igår. Tack och lov var TV:n tillfälligt ur funktion, så han var pratbar en stund. Det där med att prata är väl inte hans bästa gren, annars. I helgen har han lejt bort körningen. Han behöver också vila. Försökte få med honom till backen idag, men,men....

På mig själv syns det tydligen hur gott dagarna till fjälls gjort. I alla fall av kommentarerna på jobbet att döma. Tänka sig, att känslor kan sitta även utanpå?

Idag skiner solen inte lika stort som häromdagen, när vi fick ägna tid åt allmänna hushållsgöromål och besök med båda grabbsen hos frissan. Men det blir en dag med slalomskidorna på, åtminstone en stund i alla fall. De två åk jag hann med på träningskvällen var säsongens absolut bästa. Vilket före!! Hoppas det hållt i sig tills idag.

Och hönorna mår bra. Nu får vi 4 ägg varje dag - så värdefulla gåvor från de små liven. Kanske man skulle ha gjort en sockerkaka till kaffet ikväll?

9 mars 2011

Några dagar senare






En stuga med utsikt, utefika, träffat en massa vänner och bekanta, fjällen med en portion solsken och kalasföre i backarna gör underverk.
Vi är tillbaka och vi har mått så bra, så bra och nu orkar vi allt.
Ett tag igen.

4 mars 2011

Sportlov

Vi åker på Sportlov. Grabbsen och jag. LG har busskörning, så han hinner inte följa med. Vi blir borta några dagar, ska mysa i en stuga, åka skidor och andas fjälluft och bara ladda våra batterier.

Se'n kommer vi tillbaka, förhoppningsvis lite mindre slitna...

2 mars 2011

På spåret


Emellanåt känns allt som vanligt och jag undrar lite när det ska gå upp för mig, att det inte är så. Men att leva fullt ut, varje minut, har blivit ännu viktigare.

Tack mina fina kollegor som lockade med mig på promenaden till Vinterparken. Mitt på blanka onsdagen vimlade där av skidåkande och promenerande vårvinternjutare. Hela dagis som grillade korv. Mammor med barnvagnar och långfärdsskridskor på fötterna. Och faktiskt, två töltande islandshästar. Vinterglädje!

Stannade till på gamla jobbet på hemvägen. Saknar det lite. Huset. Atmosfären. Några av arbetsuppgifterna, men mest vännerna och stämningen. Fick dessutom ett superfint halsband som goaste J gjort själv. Vänskapslycka!

Skidtjejerna tog guld. Underhållningsvärdet på grabbarnas konversation vid middagsbordet i en klass för sig. Hemtjänsten tittar till de äldre så att vi lugnt kan åka till fjälls några dagar på sportlovet. Värdefullt!

En dag med många positiva känslor, så befriande från sorgen och förlusten.