4 december 2012

Man slutar aldrig att förvånas

Äldste sonen har återigen slagit oss med häpnad. Häromveckan var han och en klasskompis utlånade till skolan i sta'n för att spela särkole-SM i innebandy. Därifrån kom han hem med idel beröm av ledarna. Visserligen alla matcher förlorade, men sex mål gjorda! Och då var han ensam om att göra mål.

I söndags gick han kurs för skoterförarbevis. Kursen höll på från 9 till 16. Intensivt som attan, men han fixade det hur bra som helst. Vid förhör klarade han nästan alla frågor. Sambon och jag, vi bara skrattar och gapar - vilken inlärningsförmåga! Den har vi inte sett så mycket av förut, direkt. Jag har en stark känsla av att det  här kommer gå hur bra som helst när det är dags för provet.

Idag var jag iväg och tittade på honom och klassen när de spelade Tomtebandy. Och ta mig sjutton - där finns speluppfattning, laganda och till råga på allt var han inte kapten också! Spelet var bitvis riktigt tufft så han skadade handen, men han fortsatte ändå spela med full fart och totalt fokus med blodvite och allt.  

Tänk vad han kan, killen vår!

6 kommentarer:

  1. Det är ju dessa stunder som man får hämta energi i när det lutar åt andra håll andra stunder. Njuuut =)

    SvaraRadera
  2. Åh vad häftigt. Underbart! Kram!

    SvaraRadera
  3. Sv: Om du visste hur gärna jag vill skicka upp all min snö. Nu har vi sjukt mycket snö. Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wish you could!! Gärna.....

      Radera