Dit de' bär dit bär e'

Så sa min mamma. Ofta. Särskilt när jag överdrev något jag fått för mig att göra, eller fick någon allmän lidnersk knäpp. Den här helgen har jag hört hennes röst klingande eka i mitt huvud. Hon har ju så rätt!

Efter att ha jobbat som en gnu i flera månader och knappt haft tid att sova och än mindre till att röra på min lata lekamen, har jag även denna helg sovit massor och långt in på dagarna. Men dessutom hann jag:

På lördagen en cykeltur på tre mil i hopp om gofika på ett café, som naturligtvis var stängt när jag kom fram. Men vägen dit kantades av allsköns blommor - inte minst orkidéer och pyrolor. Vackert! Dessutom överraskades jag av en regnskur. Inte ett sådant där ljumt, stilla sommarregn som i min barndoms Ångermanland. Nejdå, ett klassiskt ilsket, intensivt, iskallt Jämtlandsregn var det. Kändes som tusen nålar när regndropparna träffade mina bara armar. Fast efteråt doftade det rent och fräscht och sommar i kubik. Var sååå nöjd med mig själv när jag kom hem. Ända tills jag dristade mig till att räkna ut kilometertiden. Snacka om att känna sig förbi och passé vid insikten att folk springer fortare än jag cyklar.

På kvällen blev det en hundpromenad och till sist en sväng på sommardans modell nostalgi. Eftersom jag aldrig dansat på just den natursköna dansbanan förut var det inte så mycket nostalgi ur min synvinkel. Visserligen trevligt, men långt ifrån så kul som det brukar vara när vi drar iväg på dansgalorna. Men sällskapet, som är hemma på semester, hade jätteroligt och träffade en hel hoper gamla kompisar, så sammantaget var det en bra kväll.

På söndagen blev det en ny cykeltur längs vägen. Halva sträckan den här gången för att köpa nybakt tunnbröd. Naturligtvis var det redan slutsålt när vi kom fram. Men kaffe med doppa och många trevliga samtal med glada semesterfirare kompenserade. Därefter, i skuggan av "Åre Extreme Challenge", var det dags för min alldeles egna hemsnickrade "Landön Not So Extreme Challenge" med bl a jobbig och rolig cykling på skogsbilvägarna till buan fram och tillbaka. (Kan ju bara säga att har man en MTB är skogsvägarna att föredra - attans vad kul det är när det hoppar och far och lösgruset sprutar i utförsbackarna!) Nu kunde hunden följa med och fick springa lös och nosa och må så där alldeles förträffligt bra som bara en hund kan. Se där, då var vi uppe i tre mil cykel, ungefär, den dagen med.

Lyckades även upptäcka flera nya pyrolalokaler och uppe på buan bars det ut grindar. Efter en snabb tillagning av middag för tvungen påfyllning av energi blev det en tur till. Denna gång med lastbil, traktorer och skogspromenad för att kolla vattentillförseln. Så nu är det mesta klart för att skicka kossorna på sommarkollo. Skönt.

Åter på gården flyttade vi kycklingarna till det nybyggda utehuset. Det har ene sonen snickrat alldeles själv med hållhjälp av kompisar. Alltmedan den äldre har kört fyrhjuling och traktor och brosslat gallringsved tillsammans med en annan kompis. Hela helgen.

Till sist kom jag äntligen ut med kajaken för första gången i sommar. Fick en kort stunds fin, lugn, njutbar paddling som uppladdning till lite nödvändigt förberedelsejobb inför morgondagen. Och det får avsluta kvällen. Konstig nog var det länge sedan jag kände mig så fylld av energi, fastän kroppen är helt slut och bara skriker efter sängen.