Sista helgen i januari

Lördagen tillbringade jag till fullo på en bygdegård i närheten tillsammans med ett trettiotal ideella eldsjälar som alla var på plats för den gemensamma önskan att med alla till buds stående medel verka för landsbygdens utveckling. Intressanta diskussioner, god mat och fika och en och annan "Aha-upplevelse" blev resultatet för egen del. Hur ser vi "lantisar" på oss själva? Vilka bilder förmedlar vi? Genus i landsbygdsproblematiken - nu slutar vi prata om att tjejerna flyr. Vägra låta det bli en självuppfyllande profetia!! Samtidigt gav dagen en påminnelse om förmodligen det största hotet mot landsbygdens framtid - var det överhuvudtaget någon deltagare som inte fyllt 45?

Hemma hade det körts skoter och mekats snowracer. Efter middagen drog grabbarna ut på åktur medan jag sorterade tvätt och pratade läääänge med syster i telefon och till kvällsfikat med ännu mera film serverades friterad banan med glass - en nostalgikick som vi gärna gör om.

Idag var det dags för skidåkning med klubben igen. Endast tio tappra hade letat sig till backen, förmodligen skrämda av de 14 kyliga graderna. Men vi som tagit oss dit njöt av utsikten och skidåkningen. Tyvärr skadade sig ännu en av ledarna, så nu har vi ännu större ledarbrist än någonsin. Själv fick jag en rätt skrämmande upplevelse när jag åkte med ett av barnen i liften och hen plötsligt somnade/svimmade bredvid mig. Efter en kort stunds okontaktbarhet misstänkte jag någon form av akut blodsockerfall, men det visade sig att hen drabbats av någon forma av anfall för något år sedan och numera åt medicin. Med gemensamma krafter lyckades jag och mamman övertyga barnet om det kloka i att avsluta skidåkningen för dagen.

Men annars var det precis lika kul som vanligt - och oemotståndligt vackert.