Mötet ikväll om bredbandsutsikterna för vår del av världen känns kvitta att det inte hinns med det heller. För sjukhemmet där svärfar ligger ringde. Han behöver oss hos sig nu. Han har aldrig varit särskilt bra på att vara sjuk, och nu när han verkligen är det, är det förstås jobbigare än någonsin. Det är hårt att vara nästan 92.....
Men det märks att det känns bättre när man har sällskap. Han sover lugnt och tryggt och när han plötsligt slår upp ögonen, säger han med emfas : - Näh män faer häm da och kom tebaker i måra!! Sagt och gjort, eftersom vi vet att här kommer att finnas sällskap hela natten.
Det är inte lätt att bli gammal... det är nog det enda jag är rädd för i livet. Tur att han har er!
SvaraRaderaAllt gott
/Anette
Ja vilken mysig svärfar. Hoppas verkligen han får vara med ett tag till!
SvaraRaderaFör övrigt känner jag igen dom där dagarna då mornar tar väldigt lång tid och man ska göra en massa saker och helt plötsligt inser man att solen är borta. Så var det i helgen. Det var så fint och jag borde ha gått ut.... Men det gjorde jag inte och då känner man sig som en dålig människa.
Kram! Och som du märker så har jag en ny blogg!
Tittar in som hastigast och vill bara säga HEJ!
SvaraRadera