2 juni 2014

De finaste

De här två, som jag kallar "mina". Vi har dem till låns en kort stund och försöker ivrigt lära dem allt vi kan, allt vi vet. Försöker delge dem lite "folkvett", hoppas att det ska ordna sig, att de ska växa upp och få vara friska, empatiska, kloka människor. Få ett jobb, kunna bo var de vill, göra det de tycker om.

Men vägen dit är lång. Oftast är vi sams, oftast kommer vi fram till gemensamma, välgrundade beslut. Ibland rinner det över. Jag gormar och skriker och beter mig som en bindgalen kärring och inte som en mor. Men efteråt kan vi prata igen och de förstår. Håller med. Och vi förlåter varandra.

Ändå, hela tiden förgyller de min tillvaro. I vissa stunder mer än andra, fastän vi ofta har totalt olika uppfattning om saker och ting. Som när vi ser på TV tillsammans och det fladdrar förbi gröna, vackra vyer från någon alpby i Italien och jag konstaterar:

- "Oh, vilket fint ställe!"

Medan sonen lika exalterad utbrister:

-  "Å kolla traktorn!!!"

Och så många skratt och sanningar de förser mig med. Senast häromkvällen, när sonen sitter med läxan. Han ska skriva flicknamn på alfabetets alla bokstäver.

-"O, hmmmm där kommer jag inte på någon...."

- "Men Calles dotter som du träffat, hon heter Ooooooo, Ooooolllll, Olliivv......?"

-"Nej????"

-"Samma som min katt som jag hade innan du var född."

-"Men tror du jag kan komma ihåg det?!!"


Jag har nog aldrig kunnat tänka mig ett liv utan barn. Nu fick jag två alldeles egna. Vilken oerhörd ynnest att få. Tack ödet! Eller Gud? Eller vem som nu känner för att ta emot min tacksamhet.

6 kommentarer:

  1. :) Härlig beskrivning. Precis så är det, och definitivt en ynnest. Tänk vad mycket vi har lärt oss av livet genom barnen :) Kram Katarina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, faktiskt har vi barnen att tacka för mycket.

      Radera
  2. Ett så´nt fint inlägg - du beskriver det så bra.
    Jag känner så´n tacksamhet över våra 4 barn.
    Må så gott och kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åå!! Fyra - vilken lycka!!!

      Radera
  3. <3 Hjärtat svämmar over ibland, när man tanker på 'ongan' <3

    SvaraRadera