De två första måndagarna lyckades jag hålla rena, kom bara liite sent efter ett möte vid andra tillfället. Förra gången; inte hemma från resan ännu, den här; föräldramöte i särskolan. Trodde jag skulle hinna både- och, men det var ju förståss en utopi, eller låt säga; en släng av grav tidsoptimism.
Hur fasen lyckas folk med barn och familj prioritera egen tid för träning? Dessutom på bestämda tider?
Jag tycker ju att det är störtkul med gympan, men det lyckas ju inte ändå. Har en stark känsla av att jag kommer att få dras med min dåliga kondition ännu ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar