Trött, nöjd och lite stolt

Som vi har jobbat den här helgen. Sågat, mätt, spikat, plockat potatis, kokat potatis till girsarna och hängt tvätt efter tvätt.Fick trevligt besök av grannarna i går, som skulle prova slalomjackor och i kväll kom S och hämtade Trattkantarellerna jag bytt mot röding från Kallsjön. Men annars har det varit fullt ös hela helgen. Jag är faktiskt lite mör.

Vårt hem har dock fortfarande oroväckande likheter med ett orkandrabbat hus. Artikeln jag skulle korrläsa har inte lämnat jobbryggsäcken, än. LG:s vitskjortor ligger just nu i tvättmaskinen, otorkade, ostrukna. Maten jag skulle förbereda är fortfarande i säkert förvar i frysen. Och nu är det bara två kvällar kvar, varav en går åt till föräldramöte i särskolan (oftaste det viktigaste) och så skulle jag väl packa också.

Jo, för på onsdag bär det av på personalresa med nya jobbet. Vi ska bl. a. hit. Och naturligtvis är målet att ha förberett allt härhemma så att det helst knappt märks att jag är borta resten av veckan.

Därför är det extra skönt att hönorna i alla fall fått ny hemvist. E och jag har snickrat, fixat och fått till det riktigt bra. Jag var lite nervös för hur vi sedan skulle kunna ta fast dem och bära in dem. Men det gick hur bra som helst. Kände mig som en äkta "hönsmamma", faktiskt.