27 juni 2011

Tyst min mun får du socker


Alltså, ibland önskar jag ju att jag bara kunde hålla tyst. Inte räcka upp handen och lova ut att fixa, göra, ordna, utföra allt och lite till av det som andra kunnat göra bra mycket bättre. Snabbare. Enklare. Just nu sitter jag med en arbetsuppgift som inte bara är den segaste, långtråkigaste, mest tidsödande utan i mina ögon även den absolut mest onyttiga jag någonsin utfört. Och det frivilligt. Mot bättre vetande sa jag:- Jo, men jag har så lite att göra sista veckan innan semestern, så det fixar jag. Eller hur!?

Efter förrförra veckans kaninbegravning har yngste sonen nu finkammat Blocket, så ikväll var vi till Dvärsätt och hämtade hem Skuttis. Och idag fick vi träffa guddotterns lillebror och snusa lite bäbis. Hade det inte varit för "arbetsuppgiften från Gehenna" så skulle jag ha summerat dagen som - alldeles ypperlig!

2 kommentarer:

  1. Ett vanligt kvinnosyndrom skulle jag vilja säga. Vi har lätt att ta på oss saker i alla olika sammanhang. Kram Katarina :O)

    SvaraRadera
  2. Ja, tänk vad mycket som följer med den där där extra X-kromosomen :)

    SvaraRadera