Yra och mera jobb

Foto: Jonas Herjeby, ltz.se

Hon sjunger om "Ängeln i rummet", men jag undrar jag om det inte är hon som är ängeln....? Denna spröda, kvicka, vidjesmala, skönsjungande, prinsessa till varelse som går sin egen väg och gör som hon vill "för det är min konsert" - och hon gör det så bra!! Mitt på torget vid tiotiden i fredags står vi där och ryser till hennes framförande av "Snö" och jag tror faktiskt inte jag var den enda som fick torka en och annan tår ur ögonvrån till "Some die young". Samtidigt sprider hon en värme, glädje och energi omkring sig som fyller oss åskådare i dagar efteråt. Laleh - jag tror jag är kär!!!

Det var väl egentligen behållningen av Yrankvällen. Först blev vi sena (anledningen stavas jobb för både min och sonens del samt nödvändig middag), så vi missade det mesta av såväl Eldkvarn, Norlie & KKV och Uggla. F ville inte lyssna på Melissa Horn, men med lite övertalning fick jag stanna kvar där också några låtar. Därefter stod det Chokladhjulstombola på agendan - närmare vinst av den gigantiska chokladkakan kan man inte komma, men det blev en nallebjörn. Sedan var sonen "klar" och ville åka hem. Med hjälp av mutor och god förhandlingsteknik lyckades jag "tjåla" åt mig en kvart med Glasvegas. Vet inte om jag hade för stora förväntningar eller inte har lyssnat tillräckligt på deras musik, jag förstod liksom inte riktigt hypen.  För mig framstod de mest som lätt avmätta, distanserade med en rockstjärneimage som mer kändes som ett skal än ärligt. På gränsen till tråkig inställning till det hela. Men trummisen - hon är fenomenal!! Påminner liksom om Animal på något vis, med all sin energi. Som vanligt hade jag gärna yrat en kväll till, men, men... När grannarna drog till Fäviken för att lyssna på Sven-Ingvars, satte sig jag och sambon med den eftersläpande faktureringen. Får väl ändå erkänna att det var ett långt mer lönande projekt.

Jobbar gör jag hela tiden, börjar kännas lite segt nu, att inte se slutet. Idag var det dessutom finväder och minimalt med besökare, då blir det långtråkigt. Lyckades till slut ändå koncentrera mig på några undanlagda uppgifter så tiden gick lite snabbare. Och en av stamgästerna som skulle ut att fiska, skickade jag att titta till våra kossor när han ändå for förbi. Han ringde sedan och rapporterade att allt var i sin ordning, så nu hinner jag ut en sväng med kajaken i stället, innan det blir alldeles mörkt.